det seanzare.
Det är äfven sannt, att sländeine i sanktio-
nen 46534, utan uttrycklig inskränkning till min-
derårigheter, stadfäste regeringsformen i alla
dess punkter, och förklarade, at den derefter
för la; och stadga skule aktas och efterkom-
mas.
Men det är lika sannt, att samma ständer
omtala, dels huru de tillagt hvad de hållit af
nöden och då varande tid beqvämt, och bori-
tagit bvad de efter tidens läglighet funnit godt
och nödigt att förändra, dels hu:u de år 1653
af riksens råd inhemtat, att Gustaf Adolf så-
som enda sättet till förekommande af inre miss-
förstånd, uppror oc inbördes krig ansett ztt
ordentligt regemenie, särdeles att i konun-
gens fierre frånvaro, stora krankhet eller omyn-
dighet en viss reg:rizgsforma måtte vara stad-
gad, oc2 deriöre åt rikskansleren uppdragit
författandet af en sådan regeringsforme eller
Dordizancep.
Häraf viser sig:
1 att 1654 års ständer sjelfve ansågo rege-
ringsormen i dess dåvarande skick såsom en
blott för då varande förhållanden passande lag,
och
2 att denn lag för 1633 års ständer blifvit
framställd 5) om egentligen för konungs min-
derårighet, frånvaro eller svåra sjukdom nödig;
ehuru den var så författad, att den äfven un-
der en närvarande, frisk och myndig korung
kunde gälla, der denne med stinderna så fann
för godt.
Och vare detta noz sagdt om den alldeles
nya, icke af hr Geijer i föreläsningarna vid-
rörda, men af hr Fryxell i nödens stund till-
gripna frågan.
Men hr Fryxell lärer ej ansett uppmärksam-
heten nog afvänd från den rätta tvistefrågan
genom den nu nämnda frågans uppkast ande.
Han har derföre i denna artikel också företagit
sig att rik!a en anmärkning emot br Geijers
yttrande om Christinas och Carl Gustafs för-
hållande i afseende på 4634 års regeringsorm.
Hr Fryxell får förlåta, att rec. icke, genom alt
inlåta sig i svar på denna anmärkning, vill gå
hr Fryx- I till mötes.
XIX.
Frågan är om br Geijers yttrande, att 1654
års regeringsform mycket och väsendtligen in-
griper i ständernas rättigheter, samt stymper
och åsidosätter deras former.
Emot hr Fryxel!s häremot gjorda anmärk-
ning, att det var konungarne, hvilka, om det
så skall kallas, och i vida högre grad, stympat
och åsidosatt representationsformerna, och att
regeringsformen 16534 upptog dessa former, så-
dana de då förefunnos, hade rec, till en bör-
jan, under förutsättning, att 4634 års regerings-
form i det!a hänseende ingenting stadgade, som.
ej förut var vanligt, erinrat: man säger, att.
en regeringsform ingriper i rättigheter, när.
den gör så, vore dylika ingrepp än så vanligay,
och alt den stympar och åsidosätter former,
när den så gör, äfven om ett sådant stym-
pande och å.idosättande ofta förut egt rum.
Hr Fryxell erinrar nu, att ordet: stympa,
betyder borttaga det, som finnes, och att, om.
en rättighet förut är borttagen, då kan ej dess!
fortsatta utelemnande (?) egentligen (?) kallas
en stympning.
Endast i förbigående påminne vi, att det il.
organiska naturen gifvas föremål, som flera
gånger kunna stympas (afskäras, afhuggas) eme-
dan det bortskurna, borthuggna efter en före-
gående stympning åter kan tillväxa.
Hufvudsaken är nu, alt de former, om hvilka ;
hr Geijer talar, förut endast de facto blifvit,
åsidosatta, men att åsidosättandet ej förut varl.
genom lag senktioneradt. Denna sanktion gafs
först 16534.
Hr Fryxell fotfar: Det var Gustaf den tredje,
som 4789 stympade svenska folkets rättighe-
ter. Gustaf den fjerde Adolf b behöll förhål-
landet, sådant han emottagit det. Det vore
der:öre skeft att säga, att Gustaf den fjerde
Adolf stympade ständernas rättigheter, då det
gentligen var Gustaf den tredje, som gjorde
det. Det är lika så orätt att säga, det 16354
pårs regeringsform genom tillåtarde af utskotts-
priksdagar stympat ständernas former, då ko-
bnungarne redan långt förut infört sådara ut-
skottsriksdagar, och voro de, som verkställde
detta stympande, om det så skall kallas.
Det mildaste, som kan sägas om detta be-
visningsförsök, är, att det är en barnslighet.
Gustaf den fjerde Adolfstälide s:g till efter-!g
rättelse en före hans regering såsom lag anta-y,
gen akt, hvars giltigheti hufvudsaken han hade ,
så mycket mindre anledöing att betvifla, soml3
de rätta skälen att anse dess tillkomst olaglig
ej en3 af det protesterande ståndet blifvit fram-,,
lagda 7). 6
Kan nu detta anses liksrtadt med de styran-
des 4634 gjorda och lyckade försök att till lag.
för framtiden (lingre eller kortare, det hör ejl.
hit) upphöja ett förfarande, som emellan 4617
och 4634 endast såsom tillfällig afvikelse från
den stadgade ordningen 8) est rum? -
Så mycket om hr Fryxels bevis, der manly
antager hans mening, att 4654 års regerings
form endast sanktionerage, hvad i detta bän- i
seende förut egt rum utan Jag. b
Men rec. har emot hr Fryxell ock påmint, ,
MA MM pe
- RA nn BA L
er Br hh
2 -
nm
a
6) Jfr. 1633 års riksdagsbeslut.
mm NET: Parrdtitfalsa ana sila dannmanrn ArnrOA 2 IP: