det seanzare. Det är äfven sannt, att sländeine i sanktionen 46534, utan uttrycklig inskränkning till minderårigheter, stadfäste regeringsformen i alla dess punkter, och förklarade, at den derefter för la; och stadga skule aktas och efterkommas. Men det är lika sannt, att samma ständer omtala, dels huru de tillagt hvad de hållit af nöden och då varande tid beqvämt, och boritagit bvad de efter tidens läglighet funnit godt och nödigt att förändra, dels hu:u de år 1653 af riksens råd inhemtat, att Gustaf Adolf såsom enda sättet till förekommande af inre missförstånd, uppror oc inbördes krig ansett ztt ordentligt regemenie, särdeles att i konungens fierre frånvaro, stora krankhet eller omyndighet en viss reg:rizgsforma måtte vara stadgad, oc2 deriöre åt rikskansleren uppdragit författandet af en sådan regeringsforme eller Dordizancep. Häraf viser sig: 1 att 1654 års ständer sjelfve ansågo regeringsormen i dess dåvarande skick såsom en blott för då varande förhållanden passande lag, och 2 att denn lag för 1633 års ständer blifvit framställd 5) om egentligen för konungs minderårighet, frånvaro eller svåra sjukdom nödig; ehuru den var så författad, att den äfven under en närvarande, frisk och myndig korung kunde gälla, der denne med stinderna så fann för godt. Och vare detta noz sagdt om den alldeles nya, icke af hr Geijer i föreläsningarna vidrörda, men af hr Fryxell i nödens stund tillgripna frågan. Men hr Fryxell lärer ej ansett uppmärksamheten nog afvänd från den rätta tvistefrågan genom den nu nämnda frågans uppkast ande. Han har derföre i denna artikel också företagit sig att rik!a en anmärkning emot br Geijers yttrande om Christinas och Carl Gustafs förhållande i afseende på 4634 års regeringsorm. Hr Fryxell får förlåta, att rec. icke, genom alt inlåta sig i svar på denna anmärkning, vill gå hr FryxI till mötes. XIX. Frågan är om br Geijers yttrande, att 1654 års regeringsform mycket och väsendtligen ingriper i ständernas rättigheter, samt stymper och åsidosätter deras former. Emot hr Fryxel!s häremot gjorda anmärkning, att det var konungarne, hvilka, om det så skall kallas, och i vida högre grad, stympat och åsidosatt representationsformerna, och att regeringsformen 16534 upptog dessa former, sådana de då förefunnos, hade rec, till en början, under förutsättning, att 4634 års regeringsform i det!a hänseende ingenting stadgade, som. ej förut var vanligt, erinrat: man säger, att. en regeringsform ingriper i rättigheter, när. den gör så, vore dylika ingrepp än så vanligay, och alt den stympar och åsidosätter former, när den så gör, äfven om ett sådant stympande och å.idosättande ofta förut egt rum. Hr Fryxell erinrar nu, att ordet: stympa, betyder borttaga det, som finnes, och att, om. en rättighet förut är borttagen, då kan ej dess! fortsatta utelemnande (?) egentligen (?) kallas en stympning. Endast i förbigående påminne vi, att det il. organiska naturen gifvas föremål, som flera gånger kunna stympas (afskäras, afhuggas) emedan det bortskurna, borthuggna efter en föregående stympning åter kan tillväxa. Hufvudsaken är nu, alt de former, om hvilka ; hr Geijer talar, förut endast de facto blifvit, åsidosatta, men att åsidosättandet ej förut varl. genom lag senktioneradt. Denna sanktion gafs först 16534. Hr Fryxell fotfar: Det var Gustaf den tredje, som 4789 stympade svenska folkets rättigheter. Gustaf den fjerde Adolf b behöll förhållandet, sådant han emottagit det. Det vore der:öre skeft att säga, att Gustaf den fjerde Adolf stympade ständernas rättigheter, då det gentligen var Gustaf den tredje, som gjorde det. Det är lika så orätt att säga, det 16354 pårs regeringsform genom tillåtarde af utskottspriksdagar stympat ständernas former, då kobnungarne redan långt förut infört sådara utskottsriksdagar, och voro de, som verkställde detta stympande, om det så skall kallas. Det mildaste, som kan sägas om detta bevisningsförsök, är, att det är en barnslighet. Gustaf den fjerde Adolfstälide s:g till efter-!g rättelse en före hans regering såsom lag anta-y, gen akt, hvars giltigheti hufvudsaken han hade , så mycket mindre anledöing att betvifla, soml3 de rätta skälen att anse dess tillkomst olaglig ej en3 af det protesterande ståndet blifvit fram-,, lagda 7). 6 Kan nu detta anses liksrtadt med de styrandes 4634 gjorda och lyckade försök att till lag. för framtiden (lingre eller kortare, det hör ejl. hit) upphöja ett förfarande, som emellan 4617 och 4634 endast såsom tillfällig afvikelse från den stadgade ordningen 8) est rum? Så mycket om hr Fryxels bevis, der manly antager hans mening, att 4654 års regerings form endast sanktionerage, hvad i detta bäni seende förut egt rum utan Jag. b Men rec. har emot hr Fryxell ock påmint, , MA MM pe RA nn BA L er Br hh 2 nm a 6) Jfr. 1633 års riksdagsbeslut. mm NET: Parrdtitfalsa ana sila dannmanrn ArnrOA 2 IP: