HERR THEORELLS BROCHYR.
(Forts. från J2 495.)
Mean bar under de sednare tiderna funnit, att
en ny taktik till bruk och begagnande anlitas i
det konservativa lägret, och hveraf men lovar
sig en bittre framgång än af förut nyttjade krigs-
konst. När man. eger motståndare atibekämp2
på tankarnes stridsfält, tyckes väl det rättaste
vara, att upptaga deras grundsatser och veder-
lägga dem, om man kan; eller, derest man in-
genting finner att anmärka mot dem, söka fe-
len i följdsatserna, d. v. s. uppticka inkonse-
qvenser i grundsatsernas tillämpning. Kan man,
åter, icke keller här framdraga några oriktig-
heter, åtminstone inga, som rubba systemet.
brukar man, såvida man öfverbufvud hyllar
sanningen, erkänna sin motståndare hafva rätt,
och dermed slutas det.
Når man deremot är så beskaffad, att man, af
misstycke mot sjelfva den progressiva tendensen i
tidehvarfvet, alldeles icke vill gifva sin motstån-
dare rätt, han må hafva det e!ler ej, så nöjer man
sig icke med att gå tillväga på ofvanbeskrifna enkla
sätt. . De i det mörka djupet liggande egentliga
skälen, hvarföre man icke vill erkänna tänkesät-
tens riktighet hos sina vederdelomän på den
liberala sidan, framdrager man aldrig, emedan
de skulle afslöjr saker, för hvilka man ändå
blyges; men man griper till.alla möjliga inkast,
man tar sin tillflygt till de besynnerligaste theo-
rier, som försäkras vara djupsinniga just genom
sin orimlighet och omöjlighet att kunna göras
ens fattliga, mycket mindre antagliga; man
framdrager en mängd olikartade grunder, som
ingenting bafva att skaffa med stridsfrågan, men
hvarigenom man hoppas bortblanda denna och
slutligen göra den outredlig, åtminstone för
svagare bufvuden.
När slutligen ej heller detta hjelper, när yt-
ligheten af alla dylika argumentationer så af-
sjordt ådagalägges, att man ej längre kan för-
söka dem, tillgripes ett yttersta medel. Man
anfaller de personer, som hufvudsakligen utar-
betat och framställt de förhatliga progressiva
ärorna.. Kan man icke mörda deras existens
och derigenom göra dem fysiskt oskadlige, så
söker man förstöra deras naron och rykte: man
bevisar att de icke äro eller icke förtjena vara
rågra celebriteters; att de alls icke äro stora
män 0. s. Vv. Hvar och en, som tänker, be-
sviper väl, att detta har ingenting att skaffa med
de lärors sanning eller icke-sanning, som per-
sonerna framstälit, oc hvarom rågan är. An-
agom för ett ögonblick, att Euklides utgjort
n af de inskränktaste och sämsta män på sin
id; månne sanningarne i hans geometriska ete-
nenter blifva en hårsmån mindre sanna för
let? Det är klart, att så icke är; enär be-
riset, som åberopas för sanningen, icke be-
tår i en anförd auktoritet, hvarföre också, om
uktoriteten skul!e falla, argumentet qvarstår
ika starkt i alla fall. Men denna method hop-
)3s man måste slå an på massan,; denna massa,
om man eljest låtsar så förnämt förakta, men
vartill man nu appellerar, genom att vilja
runda sanningen på auktoritetstro, i stället för på