nagon DOCINUREODCL (OT Henus Hattlatt DCKSaltla, HNHKA som Fryxells aristokratiska sympatier i historie; redan ganska länge varit af sllmänheten kända Framträdsndet var ämnadt att uppskjutas ännu et e!ler annat år, i synnerhet tills granskningen a reduktionen föregått; men det påskyndades genon de tre föreläsningarne. Enligt dem har hr Geije inför Konung och Konungahus, inför hof och uni versitet och inför Sveriges uppväxande ungdom hål Hit en akad:misk föreläsning, icke blott fylld a historiska misstag och oriktigheter, utan ock all igenom hållen i en mot en enda samhällsklass, mo Svenska adeln orättvis, förbittrad och förbittrand rigtning. Inför detta höga auditorium har hr Gei jer på Svenska adeln kastat den ena blodiga, mel orättvisa beskyllningen efter den andra. Boken utgifven i en tidpunkt af pariihat mot denna sam hällsklass, blef ef den stora massan med acklama tion mottagen och af dess ledande tidningar utba: Isunad såsom en samling osvikliga historiska san ningar. Mängden litade på deras ord och på hi Geijers anseende såsom gammal historiarum pro Ifessor. Endast få ägde nog histo:isk kunskap at: inse verk! ga förhållandet, nemligen misstagen oct ihåligheterna af de stora och klingande fraserna men dessa få tego, af cen orsak eller annan. Di kände sig Fryxell oemotståndligen förbunden at I genast uppträda mot detta ofog, mot denna me: och mer öfverdrifna orättvisa och ensidighet. Har har dervid varit ledd af sanningskärlek och veten skapligt interesse, och icke af någonting annat, oci I hvad personlig fördel hade han af företaget rim. ligtvis att vinna? — Med den af hr Bergfalk åsyftade personen har Fryxell i detta ämne icke haf! ringaste kommunikation. Fryxell skulle icke rädas att erkänna, om han i detta fall egt hedern af den utmärkta -mannens förtroende. Art. XXI. Arställom ett par jemnförelser! Först mellan Fryxells och Bergfalks satser! Fryxells hufvudpåstående är, att Svenska historien blifvit behandlad med för mycken partiskhet mot Svenska apdeln,. I Scandia IV, 424, säger br Bergfalk, att de af Lagerbring så vrångt behandlade aristokraterna hafva att ansvara för alltför många verkliga förbrytelser, att dessa ännu behöfva ö;kas med dem. som 18:de århundradets författa,re diktat. Dessa hr Bergfalks ord innebära ju påtagligen samma totalomdöme öfver den anti-aristokratiska behändlingen af vår historia, som Fryxell redan för 435 år ådagalagt och nu genom dessa brochurer i sin helhet och konseqvens uttalat. Hr Bergfalks tota!omdöme öfver aristokratfördömandet i vår historia var 1834 alldeles detsamma, som Fryxells länge varit och nu blifvit framställdt. Hvadan då detta hr Bergfalks häftiga uppträdande mot en åsigt, hbvilkea han sjelf. förut gillat? Har äfven hr Bergfalk gjort ett historiskt affall och af hvilka vettenskapliga skäl? M Var det någon Urban den andre, som 4834 uppmanade hr Bergfelk att taga Svenska adeln i försvar mot den vrånghet, hvarmed den blifvit behandlad, de distade förbrytelser, hvarmed den blifvit angripen ef Lagerbring och 18:de århundradets förfaltare? — Eller är det någon ny Urban den andre, på hvars uppmaning hr Bergfalk nu träder fram för att vederlägga denna, just af hr Bergfalk sjelf förut yrkade sats? Eller är samma aristokratförsvar origtigt i Fryxells, men rigtigt i Bergfalks mun? Ar aristokratfördömandet förkastligt hos Lagerbring, men berömligt hos Geijer? . Å Anställom nu också en jemnförelse mellan hrr Geijers och Bergfalks totalomdömen i denna sak. Hr Bergfalk säger (Scandia 1. c.), att Lagerbring vrångt behand!at aristokraterna och att adertorde århundradets författare pådiktat dem förbrytelser utöfver de verkliga. Hr Geijer deremot säger, att man omöjligt kan påstå: att den hederliga Lagerbring behandlat aristokratien med obillighet och orättvisa; och hr Geijer säger ytterligare, att mot ingen (märk väl ingen) föregående höfdatecknare kan beskyllningen för aristokratfördömande, ensidighet med skäl göras. Hvarje läsare inser genast, hvilken himmelsvid skilnad det är mellen dessa hrr Geijers och Bergfalks åsigter.. Olikheten gäller icke blott ett eller annat factum, utan ett totalomdöme öfver hela vår sednare häfdateckning. Antingen har hr Bergfalk pratat i vädret, då han anklagat Lagerbring och 18:de ärbundradets författare för vrånghet och dikfade beskyllningar moi adeln; — eller också är det hr Geaijer, som pratat i vädret, då han på det amplaste sätt frikänt alla våra häfdatecknare från denna anklagelse. Tertium non datur. En genomgående, omfattande, blind ensidighet och orättvisa måste i detta fall förefinnas, antingen hos hr Bergfalk, eller också hos hr Geijer. Tertiem non datur. Det vore ganska roligt att höra, hos hvem hr Bergfalk anser felet, den stora ensidigheten, ligga. Vi vilja med ett litet annat alternativ gå hr Bergfalk än närmare på lifvet. Hr Geijer förnesar all aristokratfördömande ensidighet hos våra större häfdatecknare. Om nu 4:0 hr Geijer har rätt häri, då bar ock hr Bergfalk pratat i vädret, när han talat om Lagerbrings vrånghet mot aristokraterna och om de förbrytelser som 18:de århundradets häfdatecknare diktat på aristokratien. — Om 20 hr Geijer har orätt, så följer deraf, att han, hr Geijer, af egen förblindelse så delar den aristokratfördömande ensidigheten, att hen ej märker den, utan till och med förnekar dess tillvaro. händelse af en så stor och allmän hr Geijers förblindelse och ensidighet, är det ju också att prata vädret, då hr Bergfalk så ofta och emfstiskt taar om, huru hr Geijer skipa! rättvisa åt alla i Svenska historin. Huru är ett sådsnt rättvisans skipand2 möjligt för en man, som icke ens förmär inse tillvsron af dessa många äldre häfdatecknares begångna orättvisor. Då hr Goijer icke erkänner lem vara några orättvisor, så måste han fö!jaktlisen sjelf upptaga och ånyo begå dem, och hur går det då med det så mycket omtalade skipandet af rättvisa åt alla i Svenska historisn? Säledes antingen nu hr Geijer har rätt eller orätt, så bar hr Bergfalk pratat i vädret, antingen om förra häfdetecknares partiskhet, eller ock om ir Geijers opartiskhet, Do kunna omöjligen stå iilsammans. ; t Art. XXIV. Vi vi!ja till afsked gifva hr Bergfalk ännu en et il al