frasen; men hvad, som derstädes icke finnes, det
är — historisk sanning.
Efter Hr Bergfalk brsgt ämnet på tapeten, så
vilja vi ytterligarev granska ännu en purkt deraf.
I sammanhang med päståendet, att regeringsformen
inkräktat på kronans rättigheter, har Hr Geijer
segt: Christina har ej, Carl Gustaf har ej, vid
uppstigandet på thronen, velat bekräfta 1634
års regerings;jorm. Uttrycket kastar, och denns
gång från royalismens sida, en skugga öfver besag-
ge regeringsform. Men äfven detta Hr Geijers ut-
tryck tål mycken prutning. Just vid sitt uppsti-
gande på thronen har Kristina i sin konungaför-
säkran lofvat rätta sig efter regeringsformen
och hålla den i sin vigor och till executionn, till
dess ban blir öfverlagd och confirmerad till en
evärdelig 1sg. Således har Kristina vid sitt upp-
stigande på thronen bekräftat regeringsformen
tills vidare; och detta tills vidare utsträcktes till
hela hennes regeripgstid. På sätt och vis blef det
också ussträckt till hela Karl den tiondes, ty vid
1650 års riksdag bafra ständerna fordrat och Karl
Gustaf i sin arffutste-försäkran lofvat efterkomma,
hvad förra konungar försäkrat (således äfven Kri-
stinas tills vidare bekräftande af regeringsformen);
hvarjemte han tofvat regera efter Sveriges beskrif-
ne lag och stadgar, hvilket sednare ord (som i
de förra regenternas försäkran ej nämnes), efter
all sannelikhet inbegriper regeringsformen, som då
ofta kallades en regerings stadga. Säkert är, att
inder hela både Kristinas och Karl Gustafs sty-
else, gällde 1654 ära Tegeringsform i Verkställig-
eten. Den blef säledes af dessa regenter, om icke
le jure, åtminstone de facio bekräftad, och icke
å förkastad som man af Hr Geijers ord och orda-
ag skulle lockas att tro, (Slutet följer.)