sSURTES SSUTle . Den ofvannämnda motsägelsen i Hr Geijers ytt;rande om kronogodsförsäljningen söker äfven Hr 11 Bergfalk lösa på samma säist som Hr Geijer; nemti ligen medelst entsgande af nya och svårare vilkor, a som förmyndarne skulla hafva infört. Hårvid inträffar det märkvärdiga förhållande, att bland dessa -l8f Hr Bergfalk omtalade så kallsde nya och svåI rare vilkor saknar man, med undantag af ett entida, alla de af Hr Geijer nämnda och af Fryxell tlvederisgda nya vilkoren. Detta torde få anses som a I bevis, att Hr Bergfalk inser ogiltigheten af Ir I Geijers vilkor och giltigheten af Fryxells veder-liäggning. Hr Bergfalk deremot rycker fram med ;Jandra nya, så kallade svårare vilkor, hvilka skulle Atjena till ursäkt och förklaring för den bitterhet. ,Ihvarmed Hr Geijer bedömer riksförmyndarnes kroI nogodsförsäljning i jamföre!lse med konungarnas. j Men om dessa nya vilkor äro verkliga och bevisa något, så är det ganska besynnerligt, att icke Hr ti Geijer framdrog dem, uten i dess ställe sina så Ikallade nya vilkor, som vid närmare undersökning Ibefunnos vara gsmla. Antingen har Hr Gejjer Jicke känt dessa Hr Bergfalks nya vilkor eller ock har han ansett dem ännu mindre bevisands än dem. han sjelf framdragit och hvilkas ogiltighet Fryxell Jådagslaggt. För att undersöka verkligheten af Hr Bergfalks framåregna nya, så kallade svårare vilkor för kroI nogodsförsäljningen, fordras tillträde till archiverna. En sådan undersökning måste darföre af FryI xell, såsom vistandes på landet. uppskjutas; men en utförligare granskning af så väl kronogodsförIsäljningen, som af Hr Bergfalks recension skall, vi hoppas det, icke länge uteblifva. Ett må dock genast anmärkas. Om äfven Hr Bergfalks nya vilkor hålla profvet, så blir ändå skilnaden emellan konungarnas och riksförmyndarnes kronogodsförsäljning så ringa, att den på intet sätt kan rättfärdiga Hr Geijers ensidiga om döme i de tre Föreläsningarne; neiatigen den orättvisan, att på riksförmyndarnes kronogodsförsäljning kasta den ena anklsgelsen efter den andra, allt bårdare och bittrare; under det att knappt lett enda lätt ord fälles öfver den kronogodsförsäljning, som skedde af konungarna. Det är detta smicker för konungamakten och detta trampande på den redan fallna aristokratien, som väckt Fryxells ovilja; det är mot denna grofva, ständigt framstående ensidighet, som Fryxell rigtat sina anmärkningar, och denna ensidighet ksn ej ursäktas, ej rättfärdigas, om men också skulle kunna uppte en eller annan smärre olikhet i vilkoren för i kronogodsförsäljningen. i Art. XVI. , Hr Geijer bar skrifvit, att man i 1632 års re-! L g geriogsform ser för första gången i Sverige en organiserad förvaltning. med rådet till medel-): punkt och riks-embetena i spetsen för styrelsens olika grenar. Ehvad ock Hr Bergfalk må säga, och huru stor skeppunds-vigt han ock må lägga på det lilla commat efter ordet förvaltning, så skail dock hvarje läsare fatta Hr Geijers mening så, som skulle man i regeringsfoxmen hafva för första gången sett icke blott en organiserad förvaltning u:an ock!b en förvaltning med rådet till medelpunkt; och!s denna tydning faller sig så mycket naturligare, e som orden förekomma i sammar hang med tillvi-e telser för aristokratisk syftning i samma regerings-ö orm. . Hr Bergfalk talar också om skilnad mellan re-I gering och förvaltning. Välen! Fryxell skall äf-k ven häri gå honom till mötes och påstå, att 1634 !u års regeringsform hvarken för första gången elterd ens någonsin antager rådet som medetpunkt, hvar1 ken för regeringen eller för förvaltningen. I Nästan hvarenda paragraf i regesingsfurmen visar h en oaflåt!ig omsorg, att göra konungen till så välls regeringens som förvaltningens medelpunkt; ochih paragrafen om rådet innehåller ingenting nytt. in-le genting, som ger anledning till Hr Geijers af Fryf xell anmärkta uttryck. Ö Art. XVII. E Hr Geijer har segt: ofrälsestånden ha oupp-! hörligt protesterat mot dess (1634 års regeringsnforms) yrkade giltighet utöfver minderårigheten. Fryxell har anmärkt, att 1644 års ständer begärde, att nämnde regeringsform, sedan den blifvit ly öfversedd, skulle antegas för evärdeliga tider; och Iz Fryxell har derigenom visat, huru åtminstone stänk derna icke den gången protesterat mos regeringsformens giltighet utöfver förmyndaretiden. h He Bergfalk tycks anse exempiet ej nog bevi-!fi sande. Vi skole då till yttermera visso gifva ho-p nom än ett exempel. I sjelfva regeringeformens sista paragraf läsaelg följande i Gustaf Adelfs man lagsa ord: att denra Ip regeringsorm skall härefter af allom dem, somig b08s wåre effterkommande och Rijket, medh lydnoia och höörsamhect tillgedhaen ähre, obrotzliyen ti phollas, efterkommas och exequeras; och i inledninlv; gen kallar Konungen denna regeringaform för en lt ordning och stadga, som skall härefter evärdeli-ix sgen hållas och iakttagas,. Alltså utgilver sig regerirgsformen sjelf för att vara gällande ickelg blott under förmyndarnes, utan ock för evärdeligel:r tider. Och om denns regeringsform, med denne ja: ydligt uttalade giltigbet för alla tider, säga Rikjens Ständer 4634, aut de densamma gilla, stadgaly! och stadfästa i alla sina punkter och elausuler)p på det kreftigaste, det någonsin ske kan, efter) som den här ord för ord följer och införd ör Is Sänsma mening upprepas sf samma ständer äfvenlri på andra ställen, Af alll deta fianes klarligen, att 1634 årg ofräse ständer icke, som Hr Geij äger. proteslerat mot, utan just antegit regeringi-P ormens giltigbet utöfver minderärigheten. te Ur Geijers stora ord, alt Ofrälsestånden oupp-1d: rörligt protesterat mot giltigheten af 4654 års reseringsform utöfver minderirigheten, passa vissar-lu! igen ganska väl i stycket, då man vill nedsältajb: Kristinas förmysdare och inbilla läsaren, att nämnir: ie regeringsforea verkligen ingriper i siändernas, f: folkets räktigheter, Men den stora frasen uppöser sig Vid närmare granskning i dunst, Orräl-jat sestånden hafva 1634 antagit och 4644 med någon !C örändring velat få antaga nämnda regeringsfo wvärdeliga giltighet, Vid ett pir andea riksdagerjat iafva de protesterat mot simma giltighet. I verk-jni igheten väga således antagandet och nrotesteran-itr