Berines:orm NATTENS på TURENRS I OcCMh fotkelt rättigheter ; all den stympar och åsidosätter stän dernas former och ingriper i deras rättigheter alt den vill inkorporera svenska tjenstestaten me adeln ; att den för första gången sätter rådet til förvaltningens medelpunkt. m. m. Om allt dett: hade hr Goijer år 1836 icke ett ord att förkunna Men så mycket mer ordar han derom 4845. Hvar. före teg hsn 14836? Harföre talar hen 4845 Hvarifrån komma dessa många sednare, bitter tadlande anmärkningarna mot den förut så mild behandlade regeringsformen? Minne icke des: nybskade anklagelser äro ett nytt bevis på hr Gei. jers under de sednsre åren märkvärdigt framstå. ende lust att kssta skugga på Kristinas förmyndare och minska den glans, den, som vi hoppas, rättvisa glans, hveri Fryxell framställt deras styrelse, Hr Geijers pol!itiskt-historiska rojalism är allmänt känd och af honom sjelf ofta uttalad, t. ex. i då besynnerliga satserna, att sedan konungamakt n hos oss stadgades, har svenska folket aldrig varit en stalsmakt utan genom sin konung (!?) (Bih. till Litterat. blad. 5, vag. 3). och all Svenska folkets historia är dess konungars. För en rojalism, så ensidig, fom den i dessa och många likartade fraser uttalet sig, måste det vara obehsgligt att se i dess sanna och härliga dager framställdt ett tidehvarf, då svenska folket utsn konung. men under ledning af sina stora, sina ädla i sjelfva verket och på ett ärofullt sätt vissde sig vara en statsmakt, till-och med en europeisk makt; ett tidehvarf då svenska folket hade en historia, hvilken var dess egen, icke någon dess konungs. Återvändom till 4634 års regeringsform. Gång på gång och med ökadt eftertryck upprepar hr Goijer, under hr Bergfalks bifall, att denna regeringsform mucket och väsendtligen inkräktat på thronens rätt:gheter. Men hvarföre vilja hvarken hrr Geijer eller Bergfalk omtala, hvari dessa inkräktningar bestå? Då så allvarsam fråga blifvit väckt om s:ken, då hjelper det ej längre att med myndighetens maktspråk ropa: den har inkråktat, den har iskräktat; — utan man miste visa att, och på hvad sätt. den verkligen gjort sådana inkräktninogsr. Innan detta blifvit ådazslaggdt, är det dånande maktspråket en vor, et preterea nihil. Maktspråkens tid är förbi, allramest i vetenskapen. Fryxell vill icke genom maktspråk, utan genom facta söka visa sanna förhållandet med denna sak; och Gå brr Geijer och Berglalk så mycket tala om, att 4634 års regeringsform inkräktat på thronens rättigheter; så vili Fryxell till dessa herrars betänkande framställa följande fscta, som tala för en alldeles motsatt åsigt af saken. I Gustaf Adolfs konungsförsäkran 4611 har han måst lova, att :cke uten rådets samtycke utlysa riksdagar. 1634 års rgeringsform nämner icke ett ord om detta för konungamakten inskränkande villkor. Gustaf Adolfs konungaförsäkran 4644 förbinder konungen, att till alla rikets vigtigsre militära och civila sysslor (några häradshöfdingeplatser undan tagna) utnämna endast riddersoch adelsmän, — Regeringsformen 4634 lemnar konungan härvid i ganska många händelser fri band och nämner till och med uttryckligen, att till många bisitt-replatser i rikets kollegier böra ofrälse män nämnas. Månne detta var en aristokretisk inkräktning i thronens rättigheter? Var det icke tvärtom en utvidgning af samma rättigheter? I äldre tider voro rikets sysslor och tjanster en adelns medfödda tillhörighet; genom hvilket för-. hållande adelns magt och inflytande växte, hvaremot konungens hade svårare att görs sig gällande. Att uppheifva denna adelns sjelfskrifvenhet till rikets sysslor och att bilda en af konungen mer beroende embetsmeannaklass, skulle naturligtvis öka konunpgens msagt. Så skedde genom 41634 års tegeringsform. Hr Geijer sade själf år 41836, att samma regeringsform har mot adela salt ett från konungen utgående embetsmannavälde. Fryxei tycker, att detta uppenbarligen är, icke en inskränkning. utan en utvidgning af thronens rättigheter, och deriill en utvisgning afstor och genomgripende art; en utvidgning, som skedde genom den regerings-. form, om hvilken br Geijer gång på gång yttrat det, maktspråket, att den har mycket och väsendtligen inkräktat på thronens rättigheter; et maktspråk, hvars kärna den gången var en historisk oriktighet, ty i denna punkt har regeringsformen . ovedersägligen sökt utvidga thronens rättigheter. Ur sin konungaed 4647 har Gustaf Adolf ute; slutit de ord, som berättiga och tillförbinda honom och hvarje ny konung, att återtaga de kronans gods och Inkomster, som föregående regenter abalienerat. Detta var ju tydligt cn ganska vigtig inskränkning i thronens rättigbeter; en in skränknirg., som skedde af en konung, om hvilken hr Geijer gång på gång framkastat det msktspråket. att han ingenting ville uppoffra af thronens rältigheter. Afven detta maktspråket har iförevarande fall till sin kärna en historisk oriktighet; ty Gustaf Ajolf har häri uppoffrat en af thronens betydl!igarte rättigheter. Nu ännu en gång till regeringsformen 1634 Den gifver tillbaka åt konungen dess af Gustaf Adolf åsido lemnade rättighet att återiaga abalienerade kronogods och inkomster. Fryxell tycker, att detta är, icke en inskränkning, utan en utvidgning af thronens rättigbeter, och en utvidgning af stor och genomgripande art; och denna utvidgning skedde genom den regeringsform, om hvilken br Gijar gång på gång urtopar, att den mycket och väsendtligen inkräktat på thronens rättigheter. Ätven här befinnes kärnan af maktspråket vera en historisk oriktighet. Regeringsformen har i detta fal! tvärtom u!vidgal tbronens rättighet. Den, som genomläser 1634 irs vegericgsform, skall genast och öfverallt finna, huru omsorgsfull: den vårdar korungtmaktens helgd och ständigt ät konungen förbehåller sista, högsta och afgörandes erdet. D:t är om en regeringsform med sådan anda, som hr Geijer på de sednare Åren gjort den upptäckten, att den mycket och väsendtligen ingriper i thronens rättigheter. Fördom bada han ingen entlagelse utan endast beröm för danna rogringsform; nu nästan tvärtom. Tempora mutantur. Så mycket tills vidare om påståendet att 1634 års regeringsform inkräktat på tbroneas rättigheter. Art. XVI. ! l -Je mm fe oe mi oc nr Lr ) D -oh Må På Ke. -— mm RA —-——mEN