Berines:orm NATTENS på TURENRS I OcCMh fotkelt
rättigheter ; all den stympar och åsidosätter stän
dernas former och ingriper i deras rättigheter
alt den vill inkorporera svenska tjenstestaten me
adeln ; att den för första gången sätter rådet til
förvaltningens medelpunkt. m. m. Om allt dett:
hade hr Goijer år 1836 icke ett ord att förkunna
Men så mycket mer ordar han derom 4845. Hvar.
före teg hsn 14836? Harföre talar hen 4845
Hvarifrån komma dessa många sednare, bitter
tadlande anmärkningarna mot den förut så mild
behandlade regeringsformen? Minne icke des:
nybskade anklagelser äro ett nytt bevis på hr Gei.
jers under de sednsre åren märkvärdigt framstå.
ende lust att kssta skugga på Kristinas förmyndare
och minska den glans, den, som vi hoppas, rätt-
visa glans, hveri Fryxell framställt deras styrelse,
Hr Geijers pol!itiskt-historiska rojalism är allmänt
känd och af honom sjelf ofta uttalad, t. ex. i då
besynnerliga satserna, att sedan konungamakt n
hos oss stadgades, har svenska folket aldrig varit
en stalsmakt utan genom sin konung (!?) (Bih.
till Litterat. blad. 5, vag. 3). och all Svenska fol-
kets historia är dess konungars. För en rojalism,
så ensidig, fom den i dessa och många likartade
fraser uttalet sig, måste det vara obehsgligt att se
i dess sanna och härliga dager framställdt ett tide-
hvarf, då svenska folket utsn konung. men under
ledning af sina stora, sina ädla i sjelfva verket och
på ett ärofullt sätt vissde sig vara en statsmakt,
till-och med en europeisk makt; ett tidehvarf då
svenska folket hade en historia, hvilken var dess
egen, icke någon dess konungs.
Återvändom till 4634 års regeringsform. Gång
på gång och med ökadt eftertryck upprepar hr
Goijer, under hr Bergfalks bifall, att denna rege-
ringsform mucket och väsendtligen inkräktat på
thronens rätt:gheter. Men hvarföre vilja hvarken
hrr Geijer eller Bergfalk omtala, hvari dessa in-
kräktningar bestå? Då så allvarsam fråga blifvit
väckt om s:ken, då hjelper det ej längre att med
myndighetens maktspråk ropa: den har inkråktat,
den har iskräktat; — utan man miste visa att,
och på hvad sätt. den verkligen gjort sådana in-
kräktninogsr. Innan detta blifvit ådazslaggdt, är
det dånande maktspråket en vor, et preterea nihil.
Maktspråkens tid är förbi, allramest i veten-
skapen.
Fryxell vill icke genom maktspråk, utan genom
facta söka visa sanna förhållandet med denna sak;
och Gå brr Geijer och Berglalk så mycket tala om,
att 4634 års regeringsform inkräktat på thronens
rättigheter; så vili Fryxell till dessa herrars be-
tänkande framställa följande fscta, som tala för
en alldeles motsatt åsigt af saken.
I Gustaf Adolfs konungsförsäkran 4611 har han
måst lova, att :cke uten rådets samtycke utlysa
riksdagar. 1634 års rgeringsform nämner icke ett
ord om detta för konungamakten inskränkande
villkor.
Gustaf Adolfs konungaförsäkran 4644 förbinder
konungen, att till alla rikets vigtigsre militära och
civila sysslor (några häradshöfdingeplatser undan
tagna) utnämna endast ridders- och adelsmän, —
Regeringsformen 4634 lemnar konungan härvid i
ganska många händelser fri band och nämner till
och med uttryckligen, att till många bisitt-re-
platser i rikets kollegier böra ofrälse män nämnas.
Månne detta var en aristokretisk inkräktning i
thronens rättigheter? Var det icke tvärtom en
utvidgning af samma rättigheter?
I äldre tider voro rikets sysslor och tjanster en
adelns medfödda tillhörighet; genom hvilket för-.
hållande adelns magt och inflytande växte, hvar-
emot konungens hade svårare att görs sig gällande.
Att uppheifva denna adelns sjelfskrifvenhet till ri-
kets sysslor och att bilda en af konungen mer be-
roende embetsmeannaklass, skulle naturligtvis öka
konunpgens msagt. Så skedde genom 41634 års te-
geringsform. Hr Geijer sade själf år 41836, att
samma regeringsform har mot adela salt ett från
konungen utgående embetsmannavälde. Fryxei
tycker, att detta uppenbarligen är, icke en inskränk-
ning. utan en utvidgning af thronens rättigheter, och
deriill en utvisgning afstor och genomgripende art;
en utvidgning, som skedde genom den regerings-.
form, om hvilken br Geijer gång på gång yttrat det,
maktspråket, att den har mycket och väsendtli-
gen inkräktat på thronens rättigheter; et makt-
språk, hvars kärna den gången var en historisk
oriktighet, ty i denna punkt har regeringsformen .
ovedersägligen sökt utvidga thronens rättigheter.
Ur sin konungaed 4647 har Gustaf Adolf ute- ;
slutit de ord, som berättiga och tillförbinda ho-
nom och hvarje ny konung, att återtaga de kro-
nans gods och Inkomster, som föregående re-
genter abalienerat. Detta var ju tydligt cn ganska
vigtig inskränkning i thronens rättigbeter; en in
skränknirg., som skedde af en konung, om hvilken
hr Geijer gång på gång framkastat det msktsprå-
ket. att han ingenting ville uppoffra af thronens
rältigheter. Afven detta maktspråket har iföreva-
rande fall till sin kärna en historisk oriktighet;
ty Gustaf Ajolf har häri uppoffrat en af thronens
betydl!igarte rättigheter.
Nu ännu en gång till regeringsformen 1634 Den
gifver tillbaka åt konungen dess af Gustaf Adolf
åsido lemnade rättighet att återiaga abalienerade
kronogods och inkomster. Fryxell tycker, att detta
är, icke en inskränkning, utan en utvidgning af
thronens rättigbeter, och en utvidgning af stor och
genomgripande art; och denna utvidgning skedde
genom den regeringsform, om hvilken br Gijar
gång på gång urtopar, att den mycket och väsendt-
ligen inkräktat på thronens rättigheter. Ätven
här befinnes kärnan af maktspråket vera en histo-
risk oriktighet. Regeringsformen har i detta fal!
tvärtom u!vidgal tbronens rättighet.
Den, som genomläser 1634 irs vegericgsform,
skall genast och öfverallt finna, huru omsorgsfull:
den vårdar korungtmaktens helgd och ständigt ät
konungen förbehåller sista, högsta och afgörandes
erdet. D:t är om en regeringsform med sådan
anda, som hr Geijer på de sednare Åren gjort den
upptäckten, att den mycket och väsendtligen in-
griper i thronens rättigheter. Fördom bada han
ingen entlagelse utan endast beröm för danna ro-
gringsform; nu nästan tvärtom. Tempora mu-
tantur.
Så mycket tills vidare om påståendet att 1634
års regeringsform inkräktat på tbroneas rättigheter.
Art. XVI.
!
l
-- Je mm fe oe mi - oc nr Lr
)
D
-- oh Må På Ke.
-— mm RA —-——m- EN