fortfor att lifligt skildra sin hustrus och sina barns
nöd, tog hon ändtligen i sin ficka efter ett mynt.
Nu märkte hon till sin förskräckelse att hon för-
lorat sina penningar, och då köpmannen icke längre
tvekade att hon var rätta egarinnan, räckte han
henne det förlorade med en artig bugning och
uppmaning att hon för framtiden mätte visa sig
mera ädelmoadig mot behöfvande.