fortfor att lifligt skildra sin hustrus och sina barns nöd, tog hon ändtligen i sin ficka efter ett mynt. Nu märkte hon till sin förskräckelse att hon förlorat sina penningar, och då köpmannen icke längre tvekade att hon var rätta egarinnan, räckte han henne det förlorade med en artig bugning och uppmaning att hon för framtiden mätte visa sig mera ädelmoadig mot behöfvande.