— Vi få väl se hvem af o:s som behåller
segren. Jag är sligt med fredsdomaren och jag
samtyckte ej till giftermilet i förmiddags, på
andra vilikor än att....
— Den karlen är för mig ingenting, afbröt
Michelot; men jag hade i mina händer popper,
hvarigenom jag var i stånd att heröfva bonom
hedern, att låta hänga honom: ty den der sjå-
pige skolmästarens sjelfbekännelse, äfvensom den
lufaktige prestens intyg skulle icke hafva gilit
stort inför domstol. Jag lovade lemna honom
dessa bandiingar, så snart jag finge se grufvan.
— I alla fall boppas jag, min herre, yttrade
Marcellin med höghet, att ni väl icke må hysa
det uppsitet, att medelst några våldsamma me-
del vilja tvinga den fria viljan hos mia släg-
tinge, min värd och min vin, hviiken alldeles
icke kan hafva något gemen-arst med er.
— Det skall ej oflöpa ut:n fara, om nigon
vill försöka afråda hocom från uppfyllandet a!
det Jöfte han gifvit mig, ropade Micheot ur-
sinnigt.
Båda två tryckte konvulsiviskt sina Vepen,
dem de icke ett ögonblick hzde boartlagt, (Ch
mätte hvarandra med blickerne.
— Jag tror, sade slutligen Michelo: med et
ironiskt leende, alt berr chevaliern, då han för-
såg sig med de der vapnen, hade för afsigt ait
icke dela med nigon, icke ens med sin bög!
äskade sjägting.
— Det var just samma tinka, som jag hyste
då jag såg en pistol i banden på en prokurator
genmälde Peyras.
De vexlade åter en hotande blick, och inge
vet så noga huru detta upptride hace, slutats