— Vi få väl se hvem af o:s som behåller segren. Jag är sligt med fredsdomaren och jag samtyckte ej till giftermilet i förmiddags, på andra vilikor än att.... — Den karlen är för mig ingenting, afbröt Michelot; men jag hade i mina händer popper, hvarigenom jag var i stånd att heröfva bonom hedern, att låta hänga honom: ty den der sjåpige skolmästarens sjelfbekännelse, äfvensom den lufaktige prestens intyg skulle icke hafva gilit stort inför domstol. Jag lovade lemna honom dessa bandiingar, så snart jag finge se grufvan. — I alla fall boppas jag, min herre, yttrade Marcellin med höghet, att ni väl icke må hysa det uppsitet, att medelst några våldsamma medel vilja tvinga den fria viljan hos mia slägtinge, min värd och min vin, hviiken alldeles icke kan hafva något gemen-arst med er. — Det skall ej oflöpa ut:n fara, om nigon vill försöka afråda hocom från uppfyllandet a! det Jöfte han gifvit mig, ropade Micheot ursinnigt. Båda två tryckte konvulsiviskt sina Vepen, dem de icke ett ögonblick hzde boartlagt, (Ch mätte hvarandra med blickerne. — Jag tror, sade slutligen Michelo: med et ironiskt leende, alt berr chevaliern, då han försåg sig med de der vapnen, hade för afsigt ait icke dela med nigon, icke ens med sin bög! äskade sjägting. — Det var just samma tinka, som jag hyste då jag såg en pistol i banden på en prokurator genmälde Peyras. De vexlade åter en hotande blick, och inge vet så noga huru detta upptride hace, slutats