GULDGRUFVYAN.)
BERÄTTELSE AF ELIE BERTHET.
Martin-Simons hus var, som vi redan hafvs
sett, bygdt vid foten af ett berg, hvilket på
motsatta sidan var något lösryckt från den e-
gentliga franska alpkedjan, Peyras följde, utan
att tveka, en liten, knappast synbar, gångstig,
som slingrade sig utmed foten af detta berg,
och snart kom han in i en mörk Lålväg, lik-
mande den som vi redan ha beskrifvit. Den
vackra byn försvann ur ha.s åsyn, ju mer han
fördjupade sig i detta tri: sa pass; imedlertid
varseblef han, då han vän.ie sig om, en del af
dalen så blomstrande och så väl odlad, att den
utgjorde liksom en oas af grönska och frukt-
barhet midt uti ödemarken. Solen begöt den
med sina mest lysande stålar, liksom bade det
varit för alt låta dess skönhet framzlindra i
ännu herrligare glans. Men den promenerande
gaf icke akt på denna magiska tafla, utan fort-
for alt fördjupa sig i det mörka bergpasset,
som skulle föra honom till ett helt olika land-
skap.
Efter en längre promenad, texligen mödo-
sam för eu man, som icke var van att vandra
på så obanade vägar, kom han till en sluttande
dal, hvars första åsyn var förfirande,. Do im-
posanta massor af snöböljda klippor och glacie-
rer, som öfverallt omgåfvo honom, voro nakna,
jordlösa och liksom fårade af åskan. Sjulfva
dalen erbjöd här bilden af ett förfärligt kaos.
Den var öfverströdd af klippstycken och stora
stenar, spillror af remnade berg, gom buf-
vit lekbollar för strömmar och orkaner, Icke
ett enda träd, icte ett enda grässtrå hade kun-
nat slå rot på denna ödsliga mark, JIagen in-
fö
) 5e Aflopbl. A2 170, 471, 172, 173, 174, 175,
477, 4178, 475, 180, 481, 482, 183, 124, 485, 15
187, 188, 190, 194, 192, 194, 193, 196, 197, 198
och 499, RE j