borde då icke visa sg endast såsom en oefter
rättlig marktschreier, uppdukande likt och c
likt, sanning och lögn om hvartannat, dels uta
urskiljning, dels på ett sätt, som ofta visar e
beräknad elakbet, i förening med den ytterst
lättsinnighet; han borde ej angripa och utpek
personer i deras enskilda lif. utan allvarlige
beflita sig om, att genom iakttagande af hva
man kallar conduite äfven i sin tidning, kunn
vinna opinionen bland hederligt folk för siz
den enda som har något värde; ty så myc
ket måtte ban väl känna till af vanliga sede
reglor, att sanning och lögn icke äro likgiltig
saker, hvarken inför lagen eller allmänna tänke
sättet; en regel, som han för öfrigt ganska vä
synes fatta, när det angr honom sjelf, mel
icke när det rör någon annan.
Vi vilje nu afvakta hvad Sönrdagsbladet ka
hafva att säga i sitt nästa nummer, men to: di
ännu någon gårg komma tillbaka till samm:
ämne. Vi hafve hittills sällan tagit notis om
Söndagsb!adet, emedan det i alla fall på de
hela presenterat sig sjelf förnämlgast såsom et
slags paj:zzo, som gjort sina eqvilbrier och
voltiger för att få publiken att skratta, oct
hvars scqvaller om enskildheter de öfriga tid
ningarne då icke borde relevera. Men den nt
intröffade händelsen med bladets redaktör ha;
gifvit denne anledning att försöka uppklifva pi
en högre piedestal, samt att föreställa sig sjel
såsom en martyr och en härold för hedern
rättvisan och — otroligt nog — äfven för san-
ningen. Då inträder den öfriga pressens rätt
och pligt, bjuder dess sktaing för sig sjelf och
allmänheten, alt icke släppa sådana yttranden
alldeles utan närmare granskning, och tillse bu-
ruvida bandlingarne öfverensstämma med de
stora orden.