AV oc SE SSR VA MTM SM BRON e oe OO Ta
som åtagit sig gossens sak, finna sig föranlåtne fö
reslå ena parten för sakens förlikande? Jag skull
i så fall få ansvara för bra mycket; och orsaken
hvarföre jag icke genast, vid fråga härom, tillbaka-
visade insinuationen, allvarligare än som skedde
låg deruti, att jag i det längsta troåde, det den
person, som gjort tit. Fritze en så beskaffad pro-
position, skulle sjelf hava nog heder att framträde
och utreda saken.
Hved sedan angår berättelsen om ett lika beskaf-
fadt hot till en af Kongl. theaterns svujetter, dervid
tillägges, det jag skulle hos dena hotade personen
ha infunnit mig, men af ett par hennes kamrater
blifvit afvisad, så kan Aftonbladet för upptagande!
och återgifvandet af denna osanning blott ursäktas
dermed, att dess redaktion förmodligen lefver så
utom verlden, att hon ej hört omtalas en akt, till-
hörande stadens chronique scandaleuse, som dock
varit nära nog i hvsrje mans mun. Rätta förhål-
landet med denna sik är således, alt en person,
hvars namn man lärer förvexlat med mitt, en dag
för flera år sedan i en biljett hotat en af Kongl,
tiheaterns utmärktaste qvinliga svjetter, att så framt
hon ej ville öfverlemna honom den omnämnda sum-
man, ban från trycket skulle utgifva henneslefyer-
nesbeskrifning, samt att, då han kom att lyfta sum-
man, han i s:ället blifvit handgripligen tillrättavi-
sad för ett industriknep aftvenne skådespelerskans
ditkallade kamrater. Af den ena bland dessa, ak-
tören S—n, som vistas i hufvudstaden, skulle lätte-
ligen intyg härom förskaffes, såvidt jg ett ögon-
blick tvekade tro, att hvad som nu är upplyst ej
vore tillräckligt för att skingra en möjligen hos en
eller annan uppkommen förmodan om ingljattio-
nens sanning. Finner nu ej Aftonbladet huru orätt
det handlat, som sålunda bundit mig för en sak,
hvarmed jag ej haft att skaffa mer än dess egen
redaktion, så vill jeg ej begära ett sådant återta-
gande af dessa infama insinuationer, som jag och
hvarje annan i min ställning har rätt att fordra.
Hvad sist rörer uppgiften om ett lika beskaffsdt
hot till en af hufvudstedens kyrkoherdar, så har jag
ej hört talas derom, förr än Aftonbladet berättade
det. Förklarande på samvete, tro och heder insi-
nuationen för grundlös och osann, får jag ännu en
gång tillägga, det jag — och detta: så sannt mig
Gud hjelpe till lif och själ! — aldrig har hotat Då-
gon, att i mitt blad ställas till någon slags räken
skap för deras handlingar, än mindre föreslagit nå-
gon at: med penningar derföre köpa sig fri; vil-
jande jag tills vidare och intill dess jag sättes i
tillfälle att få kunskap om de källor, hvarur osan-
ningarne flutit, innehålla med de omdömen som
slika illbragder kunna anses förtjena.
Hvad som för öfrigt i de tre artiklar, hvarmed
mina obetydliga person under fyra dagars förlopp
blifvit från Aftonbladets sida hedrad, förekommer,
-som kan förtjena ett svar, skall upptagas i min
egen tidning. Stockholm den 238 Augusti 1846.
Eduard Sjöberg.
Vi skole icke polemisera med br Söberg i
anledning af den del i förestående skrift, som
är riktad mot Aftonbladet, enär de ifrågava-
rande ryktena visserligen varit af den art, alt
en justus dolor deröfver är förklarlig hos en
hvar, som oskyldist blir ansedd på det viset.
Hr Sjöberg behagade imedle:tid observera hvad
som utgjorde Atonbladets anledning att rele-
vera dessa rykten, nemligen den högstämda
ton, hvari Söndagsbladet talade om den opi-
nion, som skall existera angående bladets och
redaktörens karakter. Den första frågan måste
då blifva: är detta sanning. och hvar finnes
denna fördelaktiga opinion? Är det ibland hvad
man kallar bättre folk, hvarmed vi icke förstå
precist de på ranglistan uppsatte, utan dem
som hafva seder, vett, bildning och känsla af
det skicktliga, eller är det endast bland hamn-
busarne och så beskafade personer, som kunna
hänföras till packet, i bittre eller sämre kläd-
nad? Se der en fråga, som omöjligen kan varal.
likgilt:g. Söndagsbladet kallar sig en försvararel
af de värnlöse och förtryckte: men i hvad kre-
dit står väl detta blad hos dem, som mest ar-
betat för de värnlöses rättigheter här i landet?
Och för att visa, det opinionen inom de kret-
sar, som man vanligen anser tillhöra upplyst
folk, såsom på börsen, i embetsverken, är mot-
satt hvad hr Sjöberg framställt den att vara,
så torso vi oss fribeten citera de ifrågavarande
Tyktena.
Att dessa rykten, angående biljetterna, äro:
ogrundade, taga vi nu för afgjordt af hr Sjö-
bergs förklaring, och det gläder oss upprik-
tigt; men dermed är den tvistiga punkten emel-
lan Aftonbladet och Söndagsbladet likväl ej all-
deles afslutad. Detill återstår ännu, såsom hr
Sjöberg torde finna, ganska mycket. Det är t.
ex. omöjligt, att hr Sjöberg icke förut känt, att
den af kapten Stån vidrörda ömtåliga punkten
om hans föregående lefnad varit i hvars mans
mun utan undantag, och det kunde såledesl
icke vara någon bristande delikatess — i fall
vi haft skäl att serskildt visa Söndagsbladet nå-
gon sådan — att referera hvad derom yttrades
under förhöret. Har hr Sjöberg varit oskyldig
äfvea härutinnan, så är det i sanning en nästan l.
obegriplig otur, att bafva blifvit utsatt för ett
så enhälligt förtal, hvilket då i- alla fall är
maktpåliggande för personen i friga, att sjelf:
söka fulls ändigt undanrödja. Men då är det
också svårt att begripa, huru en så föga för-
delaktig tanka kunnat bilda sig om bans person
som den, hvilken går och gäller öfverallt, der
man hör den frågan framkastas, bvem som
skrifver Söndagsbladet. Om åter det ifrågava
rande felet verkligen blifvit begånget och han
för flera år tillbaka genom eget uppförande
samlat öfver sig det ryktet, alt vara hvad man
kallar en mauvais sujel — vi behöfve troligen
Ra TT