fe
vid havs... vid deras vigsel. Tröttheten och
de skakande sinnesrörelser jag erfarit ....
— Nog, mitt barn; Jag skall göra din ursäkt
kos våra gäster. Se så, nu får du gå in till
dig. Det är tid att jag kläder mig, för att
ledsaga den olyckliga unga flrckan til altaret
För öfrigt kan du bålla dig alldeles stilla oct
slippa allt besvär: jag skall reda alla dessa affi.
rer, som förekomma dig så trassliga. Jag skal
i ett enda tag afstwa giftermå!et och nedtyst
alla upproriska passioner.
— Och på hvad sätt, min far?
— I det jag uppfyller den högtidliga ed ja
svurit min far! — Gå nu!
Några ögonblick derefter inträdde Mertir
Simon i den undra salen, klädd ien svart dräg
den han brukade endast vid stora högtidlighe
ter. Hen kallade Michelot afsides, tillika me
Peyras och Noöl, hvilka alla tre hade sökt 2!
passa elt gynnande tillfälle att få tala me
honom. Endast några få ord bviskade han
deras öron, och från detta ögonblick rådde, lik
som till följd af en förtrollning, den fullkomti
gaste harmoni i hela samlingen.
Då man begaf sig till kyrkan, var den un;
bruden medelst några lugnande ord tillfred
nästan leende; brudgummen syntes, med u!
undantag af några distraktioner, artig och lyc!
lig. Det fanns intet enda ansigte, ärda t
Michelots och Esaias Ncöls, som icke uttryck
en sympatheti:k tillfredsställelse.
Martin Simon sjelf syntes oändiigen glad
lugn, och de goda bergsborna, som vure
tjusta öfver denna ofirmodade förändring
morgonens rysliga företeelser, uppgåfvo Lbö
ljudda glädjerop under vägen. Det var und:
dessa nu så Jyckliga förebud, som chevalier
Peyrasv och fröken de Biancheforis föreni
välsignades af priorn från Lautaret, i Bow-å
Mondes lilla kapell. .
Då man efter ceremonien hade återkomn