Undersökningsmålet rörande örlogskorvetlen
Carlskronas förolyckande vid Matanzas
den 30 April 1846.
(Forts: från J4 195.)
Jungman Steinback: hade ingen anmärkning att
framställa emot sjöförklaringen, samt upplyste vi-
dare på frågor, att han efter nattrefvets intagande
var ibland dem som tillhörde styrbords 1:a del, och
således hade nedgått å trossbotten, hvarifrån, då
det åter blåstes alle man på däck, vittnet upp-
sick, och hann till storluckan, då fartyget började
kränga, och sekonden befallte bramseglen skulle
bärgas; att viltnet, jemte flera andra hade förrät-
tat tvättning på dagen, hvilken slutades vid 2 glas
eller straxt derefter; att ö:e kanonen om bagbord
vid hans ankomst på däck var i gång, men han
såg ej hvilken direction den tog, och slutligen att
sekundlöjtnant Lidman jemte jungm. Johansson
och Söderlund träffades af vittnet den påföljande
natten.
Matrosen Frick: vitsordade äfven sjöförklaringen,
med tillägg, i anledning af till vittnet ställde frå-
gor, att han d. 30 April var backs-korporal om
bord, samt uppgick å däck då kl. 6 om aftonen
alle man uppkallades och refvet å märsseglen in-
togs, hvarefter han åter nedgick å trossbotten, då
en kort stund derefter fartyget började kränga och
alle man åter uppkallades; att eburu korvettens
kanoner voro rigtigt fastgjorda, voro likväl vid
hans återkomst å däck, 2:a och 3:e kanonerne i-
från fören i gång, af hvilka den andra tog lavet-
ten och en man med sig i lå och den tredje lem-
nade sin lavett och stjelpte akteröfver samt slog
mynningen i däck, och gick derefter ned i lä; att
sekonden då stod om styrbord, men chefen obser-
verades då icke; att vittnet icke hörde kommando
akter ifrån; att sedan tvätten var förbi, det syn-
tes mulna i luften, hvars rätta utseende derefter
vittnet likväl icke hade tillfälle att bemärka; att
efter kl. 4 ingen seglare var synlig och icke eller
någon sedan olyckshändelsen hade inträffat,förr än
den påföljande morgonen, då den i rapporten om-
nämnde briggen observerades, äfvensom att det ef-
ter krängningen försöktes att få loss fockeskot, som
icke ville löpa, helst ändarne genom krängningen
omkastades och förorsakade skägg i skifgattet.
Vid vittnets uppgift rörande de 2:e kanonern?
som voro i gång, anmärkte hr kaptentiöjtnanten
Tersmeden, hvad 2:a kanonen angick, att om den-
samma hade nedgått i lä, skulle den ovilkorlig
hafva passerat öfver förluckan och kabyssetrallet,
samt borde då hafva nedfallit å trossbotten, och
beträffande den sednare bestrides möjligheten af
dess skiljande från lavetten, med tillägg, att om
detta hade skett, kanonen ändock för fråmsta gal-
jens och barquasens läge omöjligen kunde slippa
ned i lä.
Matrosen Nyman: att han äfvenledes besannar
sjöförklaringen och tillade, att han var stormärs-
gast och för tillfället uppskickad i vädret för att
besiå bramseglen; att efter det tvätten på efier-
middagen försiggått och nattrefvet vid 4 glas blif-
vit intaget, det mu!nade och blef skumt i lofvart.
samt då derefter alle man åter uppkallades, det
enda kommando vittnet hörde var giga bramseg-
len; men huruvida de hunno förgigas kunde vitt-
net icke bestämma; att ett par minuter derefter
fartyget sjönk, då vittnet dessförinnan hade hört
rop att märsefall borde löpa, och fick tag ilofvärts
vant samt begaf sig ut i sjön simmande; och in-
tygar vittnet derjemte, att det icke var bårdt vä-
der då det refvades, men att efter denna förrätt-
ning visade sig blifva sådant.
Jungmannen Lundberg: erkände äfven sjöför-
klaringen till riktigheten, samt, derom tillspord,
förklarade vidare, att det kommendo som sekon-
den, stående bredvid chefen, å halfdäck, vid byns
annalkande genom roparen framsade, lydde sålun-
da: präck slorseglets gigtåg och gårdingar sami
gör klart att giga mesan och derefter giga bram-
seglen, men om märsefallens losskastande hörde
vittnet icke något kommando; att vittnet skulle
lossa skotet, men fick ingenting af gigtåget, eme-
dan han var ensam vid detta företag och korvet-
jen då krängde, så att lä reling redan låg under
vattnet; att efter refningen det visade sig blifva
byväder; att ingen kanon af vittnet bemärktes hafva
gått ifrån sitt ställe, samt att ehuru sekundlöjtnant
Lidman, jemte begge jungmännen sedermera träf
fades i sjön, tror vittnet likväl icke, att någon af
dem äro bergade.
Matrosen Hultberg: erkände sjöförklaringen, och
berättade att ban, som då var nere på trossbotten,
sedan fartygets krängning inträffat, gick uppå däck
då kommando redan ef vittnet hade hörts om
bramseglens gigande; men om det medhanns, kunde
vittnet icke upplysa; att 5:e kanonen akter då
var i gång och kom emot honom sarot skadade ho-
nom helt obetydligt på ena armen, hvaraf han dock
icke har något mehn; dock har vittnet sig icke
bekant om samma kanon då gick ned på trossbot-
ten, eller hvilken väg den tog; att förr än ofvan-
stående kommando gafs, det af Lundberg omvitt-
nade rörande store gigtåg och gårdingar samt me-
san jemväl upprepades, men vet ej om märsesko-
ten hunno att losskastas; att vädret icke var så
hårdt vid refninger, men att det var mulet ehuru
solen hade blandat sig i molnen; att vid refningep
säg vittnet både chefen och sekonden stående bred-