och man kunde! gerna säga skändliga manöver
bedrefs, då man lyckades öfvertala framlidne
justitieministern Törnebladh att med ett penn-
drag tillintetgöra denna proprie ansvarighet hos
bolagsmännen, intill dess bankens tillgångar
blifvit utredda, och sålunda försvaga sjelfva den
nödiga grundvalen.
De anmärkningar, som vid riksdagen gjordes
om vådan af denna lättsinnighet, föranledde
också lyckligtvis, att den nuvarande regeringen
i den nya bankförfattningen (som visserligen
ändå icke saknar ämnen till anmärkningar) åter-
ställde detta nödvändiga vilkor, fastän det för
en tid till en del blifvit kringgånget genom den
lemnade förlängningen i en del bankers ok-
troyer.
Då sålunda en fullt tydlig lag nu finnes, som
stadgar en sådan ansvarighet, kan man knappt
tro sina ögon, då man i S 40 af projektet lä-
ser: För de kreditsedlar, invisningar och för-
pbindelser, af hvad namn de vara må, som af
bolagets direktion utfärdas, ansvare bankbolaget
efter allmän lag och Kongl. kungörelsen den
9 Januari 1846, så att hvad som brister i
full liqvid sedan barkens aila tillgångar gått
i bstalring, skall af lottegarne gäldas en för
palla och alla för en. Ser man nu på Kongl.
kungörelsen den 9 Januari 1846, så hänvisar
den i 46 i afs. på delegares ansvarighet till
Kongl. kungörelsen af den 44 Januari 1824,
och sistnämnda författning föreskrifver, att med
bankbolags ansvarighet skall förhålla sig såsom
med handelsbolags, det vill säga, att fordrings-
egare kunna vända sig mot hvilken som helst
at bolagsmännen, om förfallna reverser ej be-
talas.
Läsaren lärer sjelf anmärkt den stora skil-
naden emellan denna ansvarighet och den som
eger rum, då fordringsegare, enligt det här
gjorda projektet, icke kunna få vända sig till
bolagsmännens öfriva tillgångar, förr än sedan
alla bankens tillgångar blifvit realiserade, d. v.
s. efter att hafva nödgats afvakta en utredning,
som kan räcka många år, under hvilken tid
sedlarna skola falla i yttersta vanvärde; en ut-
redning, som dessutom med filt kan utdragas
för att lemna tillfälle åt vissa penningeegare
att uppköpa de ur kurs drifna sedlarna för nå-
gra få procent af dem, som åro nödsakade att
realisera, och sedan derpå göra stora vinster.
Men det oförklarligaste af allt är, huru man
tilltrott sig kunna, under åberopande af den
utfärdade författningen, gilva densamma en tyd-
ning, som är rakt stridande mot författningens
innehåll. Om detta har skett med afsigt, och
i hopp att det skulle förbises af regeringen vid
reglementets stadfistande, så förtjenar det att
brännmärkas på ett sätt, som vi ej ens vilja
uttala. Har det åter skett af slarf eller oskick-
lighet, så är det i alla fall oförlåtligt, helst när
sådant inträffat i den väsendtligaste af alla
punkterna. Jemte decra anmärkning måste
vi göra en annan, nemligena alt det alltid blir
betänkligt att tillåta ett ensk Idt bolag att ut
gifva sedlar till sexdubbla beloppet af de kon-
tanta tilgångarna, nemligen först motsvarande
bankens hela. grundiond, hvaraf de kontanta
medlen endast utgöra en fjerdedel, och seder-
mera för beloppet af säkerhetshåndlingar å
kassakreditiver till halfva summan af denna
grundfond. Detta är vu endast hvad som lag-
ligen tillåtes, utan att taga i betraktande hvad
som kan ske deruitöfver; och märkom väl: in-
tet slags ansvar är utsatt för direkt onen eller
bolaget, i händelse den tillåter sig ett sådsnt
missbruk! .
Slutligen förekommer i 29 ett projekt,
som rent af strider emot allmän lag, och inne-
fattar ett groft ocker, nemligen att vid span-
målsbelåning pantezaren skall hafva förlorat all
rätt till panten, om skulden ej betalas inom
två månader efter förfallotiden; äfvensom inne-
hållet af 30, alt banken skall gifva försträck-
ningar uppå enskildas bevis ötver emottagen
spanmiål, ör 2f den mest äfventyrliga och vid-
underliga beskaffenhet.
Det minsta man kan säga om detta förslag
är således, att det måste öfverses och förbättras,
innan någon departementschef, com har mnsta
förmåga att se upp, kan deråt gifva sin till-
styrkan.
Ehuru det icke omedelbart hör till saken,
vore det likväl serskildt intressant att veta,
hvem som kunnat vara författare till et så o-
lycksaligt foster, på det vederbörande måtte
kunna taga sig till vara för en sådan financier
i framtiden.