(Insändt.) TOMTE MATS HUSTRU. Folkvisa. Herr Gösta var biltog, men gömde likväl En kuog under Dalkarlens tröja, Förföljd uppå Siljan, i hamn och i häl, Hvar skulle en fristad han röja, Bland skogar och berg under mörknande skyn? Då lyste ett fönster från Utmedlands byn. Och tro skall i Dalom du finna. Han sprang in i stugan; — En tillflykt mig git I blinken mig bödlarne följa, Och bilan är höjd öfver frihetens lif...n — Nej, dig skall i källarn jag dölja — Sad kullan — och öppnade falldörren ren: Stig ner! ... här vid brygden jag vakar allen, Och tro skall i Dalom du finna ! Ur gluggen, fördold, skall din föda du få — Sad kullan, då luckan hon sänkte. Och bryggkaret ställde hon ofvanuppå, Att springorna dölja, och tänkte: Gud skyddar de sina. Allt är i Hans våld! Må aldrig herr Gösta ät Christiern bli såld! Och tro skall i Dalom han finna. Ren Jutarne lyftade klinkan från dörrn, Och in steg den väpnade skaran: Hvar döljer du Wasa? — Se åt i hvart hörn, Sad kullan, som, rådig i faran, Ur bryggkitteln öste och fyllde sitt kar — pHerr Gösta är välkommen gäst hos enhvar. Och tro skall i Dalom du finna. De spejande sökte hvart uthus omkring, I logar, i lador; — men åter De slogo kring kullan en hotande ring: Det lönnrum du genast upplåter, Der Wasa du gömt, och du vinner en skatt: Ty vet, på hans hufvud ett pris blifvit satt, — Skall tro än i Dalom han finna ? Då svarade kullan: Ja, sök hvar du vill! Blef ock här i gården han funnen, Blodpenningen höre allena dig till! Törhända till prestgården hunnen, Ur silfrade kannor han dricker som bäst? Slikt öl har ej småfolk åt högboren gäst. Och tro skall i Dalom du finna., Vid himmel och afgrundi ljöd krigarens ed: Din räf, du vill spåret förvilla. Men trygg satte Tomte Mats hustru sig ned I vrån, för att vyssja den lilla: bGud bättre! den pilten vid buller och bång, En Morakarl tapper han blir väl en gång. Och tro skall i Dalom han finna. Med bäfvande hjerta, fast hjelte han var, Satt Gustaf i källaren sluten. pet gällde ett rike — och vågskålen bar ess ve, eller väl, i minuten; Han hörde af steg och af röster ett gny: Christ gilve, den spejande truppen rå fly! Och tro skall i Dalom du finna. De dröjde i dagar, i nätterna tre, För Gustaf så mörka och långa! Dock ändtlig de måste sig fjerran bege, hopp att den biltoge fånga. Herr Gösta, stig upp! sade kullan och log — I bone TNG