(Insändt.)
TOMTE MATS HUSTRU.
Folkvisa.
Herr Gösta var biltog, men gömde likväl
En kuog under Dalkarlens tröja,
Förföljd uppå Siljan, i hamn och i häl,
Hvar skulle en fristad han röja,
Bland skogar och berg under mörknande skyn?
Då lyste ett fönster från Utmedlands byn.
Och tro skall i Dalom du finna.
Han sprang in i stugan; — En tillflykt mig git
I blinken mig bödlarne följa,
Och bilan är höjd öfver frihetens lif...n —
Nej, dig skall i källarn jag dölja —
Sad kullan — och öppnade falldörren ren:
Stig ner! ... här vid brygden jag vakar allen,
Och tro skall i Dalom du finna !
Ur gluggen, fördold, skall din föda du få —
Sad kullan, då luckan hon sänkte.
Och bryggkaret ställde hon ofvanuppå,
Att springorna dölja, och tänkte:
Gud skyddar de sina. Allt är i Hans våld!
Må aldrig herr Gösta ät Christiern bli såld!
Och tro skall i Dalom han finna.
Ren Jutarne lyftade klinkan från dörrn,
Och in steg den väpnade skaran:
Hvar döljer du Wasa? — Se åt i hvart hörn,
Sad kullan, som, rådig i faran,
Ur bryggkitteln öste och fyllde sitt kar —
pHerr Gösta är välkommen gäst hos enhvar.
Och tro skall i Dalom du finna.
De spejande sökte hvart uthus omkring,
I logar, i lador; — men åter
De slogo kring kullan en hotande ring:
Det lönnrum du genast upplåter,
Der Wasa du gömt, och du vinner en skatt:
Ty vet, på hans hufvud ett pris blifvit satt, —
Skall tro än i Dalom han finna ?
Då svarade kullan: Ja, sök hvar du vill!
Blef ock här i gården han funnen,
Blodpenningen höre allena dig till!
Törhända till prestgården hunnen,
Ur silfrade kannor han dricker som bäst?
Slikt öl har ej småfolk åt högboren gäst.
Och tro skall i Dalom du finna.,
Vid himmel och afgrundi ljöd krigarens ed:
Din räf, du vill spåret förvilla.
Men trygg satte Tomte Mats hustru sig ned
I vrån, för att vyssja den lilla:
bGud bättre! den pilten vid buller och bång,
En Morakarl tapper han blir väl en gång.
Och tro skall i Dalom han finna.
Med bäfvande hjerta, fast hjelte han var,
Satt Gustaf i källaren sluten.
pet gällde ett rike — och vågskålen bar
ess ve, eller väl, i minuten;
Han hörde af steg och af röster ett gny:
Christ gilve, den spejande truppen rå fly!
Och tro skall i Dalom du finna.
De dröjde i dagar, i nätterna tre,
För Gustaf så mörka och långa!
Dock ändtlig de måste sig fjerran bege,
hopp att den biltoge fånga.
Herr Gösta, stig upp! sade kullan och log — I
bone TNG