peringed vidare visade sig företrädesvis gynia den så kallade urkristliga, eller egentligen pietistiska rigtninger: under det å en annan sida protester inkommo emot denna rigtning; så gingo åtskilliga församlingar derhbän att formligen utträda från det allmänna kyrkosamfundet, och bildade sjelfständiga evanzeliska församlingar. Under tiden hade konungen, fastän tillifven den purkristliga rigtningen, hvilken han anser. för den allena kristliga, sagt sig sky för att åter öfverlemna kyrkostyrelsen i statskyrkans våld, och sammankallade en Generalsynod, sammansatt af kyrkostyrelsens ledamöter, jemte kristliga men af regeringen utsedde lekmän, för att göra förslag till en ny organisation af kyrkoväsendet. Redan förut, vid innevarande års början, hade genom Preussens, Wärtembergs och Hannovers bedrifvande, en så kallad Evangelisk Konferens sammanträdt i Berlin, sammansatt af utskickade frin tyska evangeliska furstar, och som skulle öfverenskomma om vissa gemensamma mått och steg. Man glömde dervid att om blott enighet råder i protestantismens allmänna principer och grundsatser, så erfordras inga öfverenskommelser om en i alla fall endast yttre likhet i kyrkobruk, kyrkliga tagstiftningseller förvaltningsformer; och att protestantismens väsen snarare innebär att dess inre likhet består i tänkesättet, i andan och tron, men den yttre blott i förhållandet till den stat, inom hvilken dess bekännare äro bosalta, samt att alla tyska protestantiska länder äga att konsistorielit så väl som individuellt organisera sig sjelfva, hvarvid de egenheter, som häraf uppkomma, icke utgöra något ondt, eller böra förebyggas. När nu de maktbafvande sådant oaktadt yrka på hvad de kalla kristlig enhet, så kan hvad som härmed menas antinzen bli endast förderfligt för kyrkan, eller är det 1 sig sjelf overkställb.rt, och hör i sednare fallet till de öfriga illusioner, hvarmed man sysselsätter menniskorna, på det de måtte ahållas att tänka på någonting mera påtagligt. Till följd af b:sagde glömska har också händt, ait den evangeliska konferensen icke lemnade nåxOt annat resultat, efter långvariga rådslag, än att man efter några års förlopp skulle på nytt taga saken i öfvervägande. Hvad å!e: Genera!-synoden, beträffir, så sitter den och rådslår nu på tredje månaden, eller sedan Pingst, här i Berlin, öfver de förslag, som tillhandakommit den från Kretsoch Provircial-synodern:; utan att något slut på öfverläggningarne ännu är att förvänta. Redan vid dess andra sammanträde ägde ena förklaring rum angående dess stä!lning till kyrkan och kyrkostyrelsen, af innehåll: att Generalsyaodens ledamöter, kallade genom det nu gällande kyrkoreglementet att medelst sina råd förbjelpa kyrkan till en sjelfständig organisation och ett kraftfu!lare tif, icke funno sig i tillfälle att fatta några för landets kyrka och församlingar bindande beslut. Sedermera har den flera gånger fått sig! inskärpt att konungen, såsom varande landets öfverste biskop, förbehåller sig att efter sitt zodifianande fästa eliter icke fästa afseende på Generalsynodens beslut. Men hvartill då de många öfverläggningarne? Generalsynoden hade helt enkelt bordt inskränka sig till den förklaringen: att en yttre myndighets inblandning i relhgiösa angelägenheter är ett ondt: att en kyrkostyrelses åsigter ej kunna ersätta det ständigt fortgående folkmedvetandet, hvi!ket, inprägladt! och utveckladt genom 300-årig häfd samt ström mar af blod, icke låer uttränga sig genom de ytliga medel, som en kyrkostyrelse söker begagna; och att det enda, som är af nöden, består i en klar och genom lag bestämd afsöndring af hvad som tillkommer den yttre myndigheten, från det som tillkommer den ideella kyrkan. Hvad man vid reformatioastiden uraktlåtit och hvarigenom man lagt fröet till den evangeliska kyrkans närvarande bedröfliga skick, nemligen betryggandet af folkes rätt och frihet, i afseende på kyrkobruk och dogmer, emot den yttre myndighetens intrång, detta miste först och främst godtgöras. Det är erkändt att hos Församlingen ligger ursprunget till alla kyrkans rättigheter, äfven de åt staten till handhafvande öfverlåtna; och blott derigenom att det kristliga lifvet bbfvit fjettradt vid en yttre form, har möjligheten beredts för furstarne tillj. infallet att påtränga folken sin personliga och synnerhet dogmatiskt bestämda kristendom, samt att derigenom äfven vilja ombesörja folkens själavård. I ledningen af kyrkostyrelsen i allmänhet ligger blott att staten är befogad taga kännedom om hvarje uppkommande kyrkobruk ech lärobegrepp, och att derifrån afskilja och förbjuda allt som strider mot stitens ändamål: — hvilket i detta fall är detsamma som sedlig-! 1 l.atane: man Jaha afgöe AJA hanna Ah ala RA