gon af tidens män inlagtr, sedermera blifvi af ledarne användt att :rambålla honom si som en zsuktoritet i politiskt. hänseende, mer hvilken auktoritet: skall falla, blött man kan be visa, att den vetenskapliga auktoriteten står p klena fötter. . : Det är möjligt att en stor del läsare icke märker den kedja af sofismer, som slingrar. sig genom hela förestående: räsonnemang; men de behöfves blott att sönderdela det i sina serskilda satser, för att se huru löst det hänger tillsamman. Först och främst ligger redan något falskt deruti, att folkopinionen dömer endast efte: auktoriteter. Förstår man med folkopinion endast den stora massans tarika, och med den stora massan blott dem, som sjellve ingentint begripa, så har satsen till en viss grad sin riktighet. Men öfverallt, hvarest en fri diskussion eger rum, och serdeles der de xamineraden, d. v. s. dels de, som äro i statens tjenst, dels de lärda och förmögnare klasserna hafva en så stor öfvervigt i den allmänna tonens bildande, som här i Sverge, der det förnämsta försvarsskälet för vår nuvarande representationselementer till och med hemtas ifrån denna intelligensens förmenta öfvervigt, och der den egentliga mängden deremot har så litet att säga: öfverallt der detta eger rum, säga vi, måste bvad man kallar en folkopinion utgöra resultatet af de olika åsigter, som förut debatterat: inom de bildade klasserna och derifrån utbredt sig bland allmänbeten. Antingen är detta obestridligt, eller också blir allt, hvad man kallar ett allmänt tänkesätt, ett rent ronsens; åtminstone fatta vi icke, att den offentliga diskussionen kan hafva till ändamål annat, än att genom hvarje ämnes pröfning och debatterande emelian de sakförståndige. gerom framläggande af grunderna för hvarje åsigt och den förevarande sakens sammanhang med och inflytande på samhallets tillstånd i det hela, utreda frågorna med den klarhet, att ett slags allmänt och äfven för mäntden fattligt medvetande om hvad som utgör det rätta i saken derigerom frambringas. Men egentligen är det öfverflidigt att argumentera till bevisning af en sak, som icke kan jifvas utan att förneka allt värde hos det allmänna menniskoförnu tet och underkänna nyttan af alla de bemödanden, som seklerna igenom blifvit gjorda för den politiska fribetens sak, emedan de alla sluiligt utgått från den förutsättningen, att allmänna tänkesättets virde och styrka hvilar på sanningens rätt och makt att göra sig gällande framför auktor. Den villfarelse eller oärlighet, lika godt hvilkedera, som sålunda l:gger i sjelfva utgångspunkten af brochyren, utvecklar sig vidare i ullämpnivgen på br Richerts person. Opinionsledarne för dagen bafva, menar hr Theorell, velat af br Richert göra en politisk auktoritet, och derföre hafva de upphöjt honom och hans arbete, lagförslaget, i vetenskapligt hänseende. Detta är ett påståerde, hvars beskaffenhet, åtminstone så vidt det bänföres till Aftonbladet, dess läsare lätt kunna kontrollera, och, det gör oss ondt att nödjas utsäga det, detta påstiende är rent af gripet ur lufien. Verkliga förbållandet är nemligen, att Altonbladet väl under förra riksdagen aftryckte lagkommitteens förslag till straffbalk; men i öfrigt hafve vi så litet gjert bela lagverket till föremål för afhandlingar inför allmänbeten, att hr Theorell knappast i slla årgångarre af Aftovbsdet skall kunna uppleta ett enda ställe, der vi uttalat ev summariskt omdöme öfser det nya lagförslaget e!ler karakte:iserat det såsom ett mästerstycke. Denna återbålisamshet bar visserligen ej härledt sig från någon farhåga, att icke arbetet skall kunna försvara sig, ty vi hysa den öfvertygelsen, att deita arbete bar många cch stora förtjenster; att de bufvudgruwder, hvarpå det hviiar, äro riktiga och öfverensstämmande med i tidens behof, samt att detta bebof icke är afhjelpt med en sådan pertiel lappning, som br Theorell, likasom före honom friherre Boye. föreslagit; men vi hafva ansett att ett verk af så omfattande vigt icke egnade sig att debatteras inför den stora allmänheten, innan det rhållit den önskade utredningen inför de speciet sakkunpige och lagfarne. Märkvärdigt nog visar det sig alltså, at vi i detta fall bandlat snarare i öfv:rensstämmelse med, än emot hr The relis önskningar i afseende på arbetets pröfn bg; och likväl griper han nu, blott för alt vinna sitt syftemål emot br Richert, till den dikten, att tidningarna haft all möda ospard att på förhand förklara alitsammans för ett mästertycke. Det sanna är deremot, att vi möjligen vid mer än ett tillfälle uttalat den meningen, att br Richert är en man med stora kunskaver, mycken skarpsinnighet, en säker och ljus! blick i satsmannafrågor, och framför allt en) OO EKR KEENAN AES OEEE