gon af tidens män inlagtr, sedermera blifvi
af ledarne användt att :rambålla honom si
som en zsuktoritet i politiskt. hänseende, mer
hvilken auktoritet: skall falla, blött man kan be
visa, att den vetenskapliga auktoriteten står p
klena fötter. . :
Det är möjligt att en stor del läsare icke
märker den kedja af sofismer, som slingrar. sig
genom hela förestående: räsonnemang; men de
behöfves blott att sönderdela det i sina serskil-
da satser, för att se huru löst det hänger till-
samman.
Först och främst ligger redan något falskt
deruti, att folkopinionen dömer endast efte:
auktoriteter. Förstår man med folkopinion en-
dast den stora massans tarika, och med den
stora massan blott dem, som sjellve ingentint
begripa, så har satsen till en viss grad sin rik-
tighet. Men öfverallt, hvarest en fri diskus-
sion eger rum, och serdeles der de xamine-
raden, d. v. s. dels de, som äro i statens tjenst,
dels de lärda och förmögnare klasserna hafva
en så stor öfvervigt i den allmänna tonens bil-
dande, som här i Sverge, der det förnämsta för-
svarsskälet för vår nuvarande representations-
elementer till och med hemtas ifrån denna in-
telligensens förmenta öfvervigt, och der den
egentliga mängden deremot har så litet att säga:
öfverallt der detta eger rum, säga vi, måste
bvad man kallar en folkopinion utgöra resul-
tatet af de olika åsigter, som förut debatterat:
inom de bildade klasserna och derifrån utbredt
sig bland allmänbeten. Antingen är detta obe-
stridligt, eller också blir allt, hvad man kallar
ett allmänt tänkesätt, ett rent ronsens; åtmin-
stone fatta vi icke, att den offentliga diskussio-
nen kan hafva till ändamål annat, än att genom
hvarje ämnes pröfning och debatterande emel-
ian de sakförståndige. gerom framläggande af
grunderna för hvarje åsigt och den förevarande
sakens sammanhang med och inflytande på sam-
hallets tillstånd i det hela, utreda frågorna med
den klarhet, att ett slags allmänt och äfven för
mäntden fattligt medvetande om hvad som ut-
gör det rätta i saken derigerom frambringas.
Men egentligen är det öfverflidigt att argu-
mentera till bevisning af en sak, som icke kan
jifvas utan att förneka allt värde hos det all-
männa menniskoförnu tet och underkänna nyt-
tan af alla de bemödanden, som seklerna igenom
blifvit gjorda för den politiska fribetens sak,
emedan de alla sluiligt utgått från den förutsätt-
ningen, att allmänna tänkesättets virde och
styrka hvilar på sanningens rätt och makt att
göra sig gällande framför auktor.
Den villfarelse eller oärlighet, lika godt hvil-
kedera, som sålunda l:gger i sjelfva utgångs-
punkten af brochyren, utvecklar sig vidare i
ullämpnivgen på br Richerts person. Opinions-
ledarne för dagen bafva, menar hr Theorell,
velat af br Richert göra en politisk auktoritet,
och derföre hafva de upphöjt honom och hans
arbete, lagförslaget, i vetenskapligt hänseende.
Detta är ett påståerde, hvars beskaffenhet, åt-
minstone så vidt det bänföres till Aftonbladet,
dess läsare lätt kunna kontrollera, och, det gör
oss ondt att nödjas utsäga det, detta påsti-
ende är rent af gripet ur lufien. Verkliga
förbållandet är nemligen, att Altonbladet väl
under förra riksdagen aftryckte lagkommitteens
förslag till straffbalk; men i öfrigt hafve vi så
litet gjert bela lagverket till föremål för af-
handlingar inför allmänbeten, att hr Theorell
knappast i slla årgångarre af Aftovbsdet skall
kunna uppleta ett enda ställe, der vi uttalat ev
summariskt omdöme öfser det nya lagförslaget
e!ler karakte:iserat det såsom ett mästerstycke.
Denna återbålisamshet bar visserligen ej härledt
sig från någon farhåga, att icke arbetet skall
kunna försvara sig, ty vi hysa den öfvertygel-
sen, att deita arbete bar många cch stora för-
tjenster; att de bufvudgruwder, hvarpå det hvi-
iar, äro riktiga och öfverensstämmande med i
tidens behof, samt att detta bebof icke är af-
hjelpt med en sådan pertiel lappning, som br
Theorell, likasom före honom friherre Boye.
föreslagit; men vi hafva ansett att ett verk af
så omfattande vigt icke egnade sig att debat-
teras inför den stora allmänheten, innan det
rhållit den önskade utredningen inför de spe-
ciet sakkunpige och lagfarne. Märkvärdigt nog
visar det sig alltså, at vi i detta fall bandlat
snarare i öfv:rensstämmelse med, än emot hr
The relis önskningar i afseende på arbetets pröf-
n bg; och likväl griper han nu, blott för alt
vinna sitt syftemål emot br Richert, till den
dikten, att tidningarna haft all möda ospard att
på förhand förklara alitsammans för ett mäster-
tycke. Det sanna är deremot, att vi möjligen
vid mer än ett tillfälle uttalat den meningen,
att br Richert är en man med stora kunska-
ver, mycken skarpsinnighet, en säker och ljus!
blick i satsmannafrågor, och framför allt en)
OO EKR KEENAN AES OEEE