folkopinion har promoverat sin gunstling till er litterär, en vetenskaplig förtjenst. Han har blifvit erkänd för mästare i lagstiftningskonsten, icke derföre, att ban var äf anäråa mästare eller kännare pröfvad (exsminerad) och gillad, men emedan han för öfrigt var så väl känd, så utmärkt, af så väl kända tänkesätt, så frisinnad, så gynnad och förorcad af de frisinnade, som hade opinionens ynnest i sin hand, och derjemte utrustad med en så stor stilistisk förmåga, uppenbarad i vissa smärre ströskrifter af populärt. merendels polemiskt innehåll, i öfverlägsen och stickande ton, att han på detta sätt fulleligen förtljent den utmärkelsen, att helsas för den mest lagfarna och skarpsinniga författare af lagförslag, som för svenska folket ännu blifvit bekant, och hans förslag således för det fullkomligaste, gom vore att önska eller förvänta. Med denna bens upphöjelse till vetenskaplig ryktbarbet och erkänd oförliknelig förtjenst har således i sjelfva verket icke annorlunda eller formligare tillgått, än som stundom tillgår med bortgifvende af juris och theologix doktorshattar till personer. som väl icke aflagt föreskrifna kunskapsprot i dessa läroämnen, men icke desto mindre genom andra förtjenster äro berättigade till utmärkelse. pDe fördomar, som läto-höra sig emot lagförslaget, bidrozo att stegra fördomen till dess fördel. Utgångspunkten för dess frejdande och upphöjande hade varit: en så förträfflig man kunde icke göra ett förslag, som ej var godt. ÖOfvertygelsen härom bekräftades blott genom den bäfvan för förslaget, som röjde sig hos alla dem, hvilka bäfvade för sil förändring och allt framåt. Desse voro i allmänhet lika okunnige, som förslagets lofsjungare, om dess verkliga halt; och mot dem hade de sednare lätt spel genom att vädja till sitt partis inrotade hat mot det då rådande politiska systemet. Af de granskande embetsmännens yttranden äter log man i allmänhet ingen kännedom; och så vidt man kunde förmoda dem vara missgynnande, förde man dem på samma räkning med den stationära spökrädslan för all ssmhbällsförbättring. Allt detta välförståendes endast i allmänna, fördömande och lofordsnde talesätt, utan att meddela allmänheten, eller ens sjelf inhemta, någon verklig kännedom, vare sig af lagförslaget eller hyad deremot blifvit sndraget och påmint. Så har den tillkommit, denna nästan exempellösa autoritet i lagfarenhet, i lagstiftning i politik, denna allt underkufvande reputation, hvarmed hr Richert gäller framför hvilken annan svensk men som helst i närvaisnde stund. Icke värdet af hans arbete, icke någon kännedom deraf, utan endast hans politiska anbängares sympathi, har skaffat honom enseendet af en öfversvinnelig Jagstiftningsförmåga. Och nu duger detta anseende, sålunda försäkradt, till grundval för hans politiska kredit. Nu gäller han såsom den högsta politiska autoritet för lagförslagets skull, hvilket åter aldrig gällde annorlunda, än för hans politiska sympathiers skull. Nu står imedlertid hr R. på denna grundval, upplyttad till all den politiska betydenhet, från hvars höjd han styrer hela sitt parti med en allrådande autoritet; och som hela denna autoritet skulle kunna sammenstörta genom undanryckande af cen litterära grundvalen, hvarpå den hvilar; så är det lätt begripligt, hvad vigt för detta politiska part: ligger derpä, att granskningen af lagiörslaget må kunna ske på eti sätt, som icke utfaller till förderf för hr R:s legislatifva anseende. — Den botten, hvarpå br Geijer står, är, såsom redan anmärkt blifvit, säkerligen tryggare; men den fördel, hen deraf skulle kunna hemta för sitt politiska anseende, förminskes åter genom hans skiljoktiga sätt att begagna sin autoritet. Dåbr R. stödd på sin erkända myndighet, i politiken inskränker sig nästan till blott alkunnande af sina meningar, eller hvad men kallar uttslande af maktspråk, för att endast inpräglae och tros; underkastar sig deremot hr G. mödan att argumentera, och således äfventyret att låta sina meningars framgång bero icke blott af sin personliga kredit, utan ock af de grunders balt, bvarmed han förmår understödja dem. Man bar alltså mot honom hans argumenter att hålla sig till; och i fall man genom dessas pröfning undanrödjer grunderna för de resultater, hen med br RB. har gemensamma; vinner man på köpet den fördelen att hafva på en gång åtkommit dem båda. Vid ett uppmärksamt genomläsande af här citerade stycke finner man deri bela hr Theorells operationsp!ån i sammandrag. Först uppställer han såscm gifvet, att folkopinionen aldrig dömer öfver lit:erära eller politiska ämnen annat ön i förlitande på vissa personers auktoritet. Efter fastställandet af denna b-qväma utgåvgspunkt antager ban vidare, att de, som vilja leda opinio nen, d. v. s. egentligen de stora tidningarna, haft ett behof att frambålla en sådan auktoritet uti br Richerts person; att de derföre puffat för honom såsom ett non plus ulira i kunskaper och lagstifiningsförmåga; att allmänheten icke varit i tillfälle eler brytt sig om att granska buru bä med förhåller s:g; att opinionsle darne, för att undvika en sådan granskning, velat förekomma en noggrannare pröfning a! det arbete, som egentligen skolat grundiägga br Richerts anseende, pemligen det nya lagförslaget; och att det konstgjorda anseende, som hr RB. sålunda erhållit, och hvilket förf. sjelf kallar ett allmänt omdöme, som tillerkänt detta arbetes författare den högsta förtjenst som nå