folkopinion har promoverat sin gunstling till er
litterär, en vetenskaplig förtjenst. Han har blif-
vit erkänd för mästare i lagstiftningskonsten, icke
derföre, att ban var äf anäråa mästare eller kän-
nare pröfvad (exsminerad) och gillad, men emedan
han för öfrigt var så väl känd, så utmärkt, af så
väl kända tänkesätt, så frisinnad, så gynnad och
förorcad af de frisinnade, som hade opinionens yn-
nest i sin hand, och derjemte utrustad med en så
stor stilistisk förmåga, uppenbarad i vissa smärre
ströskrifter af populärt. merendels polemiskt inne-
håll, i öfverlägsen och stickande ton, att han på
detta sätt fulleligen förtljent den utmärkelsen, att
helsas för den mest lagfarna och skarpsinniga för-
fattare af lagförslag, som för svenska folket ännu
blifvit bekant, och hans förslag således för det
fullkomligaste, gom vore att önska eller förvänta.
Med denna bens upphöjelse till vetenskaplig rykt-
barbet och erkänd oförliknelig förtjenst har såle-
des i sjelfva verket icke annorlunda eller formligare
tillgått, än som stundom tillgår med bortgifvende
af juris och theologix doktorshattar till personer.
som väl icke aflagt föreskrifna kunskapsprot i dessa
läroämnen, men icke desto mindre genom andra
förtjenster äro berättigade till utmärkelse.
pDe fördomar, som läto-höra sig emot lagför-
slaget, bidrozo att stegra fördomen till dess för-
del. Utgångspunkten för dess frejdande och upp-
höjande hade varit: en så förträfflig man kunde
icke göra ett förslag, som ej var godt. ÖOfverty-
gelsen härom bekräftades blott genom den bäfvan
för förslaget, som röjde sig hos alla dem, hvilka
bäfvade för sil förändring och allt framåt. Desse
voro i allmänhet lika okunnige, som förslagets lof-
sjungare, om dess verkliga halt; och mot dem hade
de sednare lätt spel genom att vädja till sitt par-
tis inrotade hat mot det då rådande politiska sy-
stemet. Af de granskande embetsmännens yttran-
den äter log man i allmänhet ingen kännedom;
och så vidt man kunde förmoda dem vara miss-
gynnande, förde man dem på samma räkning med
den stationära spökrädslan för all ssmhbällsförbätt-
ring. Allt detta välförståendes endast i allmänna,
fördömande och lofordsnde talesätt, utan att med-
dela allmänheten, eller ens sjelf inhemta, någon
verklig kännedom, vare sig af lagförslaget eller hyad
deremot blifvit sndraget och påmint.
Så har den tillkommit, denna nästan exempel-
lösa autoritet i lagfarenhet, i lagstiftning i poli-
tik, denna allt underkufvande reputation, hvarmed
hr Richert gäller framför hvilken annan svensk
men som helst i närvaisnde stund. Icke värdet
af hans arbete, icke någon kännedom deraf, utan
endast hans politiska anbängares sympathi, har
skaffat honom enseendet af en öfversvinnelig Jag-
stiftningsförmåga. Och nu duger detta anseende,
sålunda försäkradt, till grundval för hans politiska
kredit. Nu gäller han såsom den högsta politiska
autoritet för lagförslagets skull, hvilket åter aldrig
gällde annorlunda, än för hans politiska sympa-
thiers skull.
Nu står imedlertid hr R. på denna grundval,
upplyttad till all den politiska betydenhet, från
hvars höjd han styrer hela sitt parti med en all-
rådande autoritet; och som hela denna autoritet
skulle kunna sammenstörta genom undanryckande
af cen litterära grundvalen, hvarpå den hvilar; så
är det lätt begripligt, hvad vigt för detta politiska
part: ligger derpä, att granskningen af lagiörslaget
må kunna ske på eti sätt, som icke utfaller till
förderf för hr R:s legislatifva anseende. — Den
botten, hvarpå br Geijer står, är, såsom redan an-
märkt blifvit, säkerligen tryggare; men den för-
del, hen deraf skulle kunna hemta för sitt politi-
ska anseende, förminskes åter genom hans skiljok-
tiga sätt att begagna sin autoritet. Dåbr R. stödd
på sin erkända myndighet, i politiken inskränker
sig nästan till blott alkunnande af sina meningar,
eller hvad men kallar uttslande af maktspråk, för
att endast inpräglae och tros; underkastar sig
deremot hr G. mödan att argumentera, och såle-
des äfventyret att låta sina meningars framgång
bero icke blott af sin personliga kredit, utan ock
af de grunders balt, bvarmed han förmår under-
stödja dem. Man bar alltså mot honom hans ar-
gumenter att hålla sig till; och i fall man genom
dessas pröfning undanrödjer grunderna för de re-
sultater, hen med br RB. har gemensamma; vinner
man på köpet den fördelen att hafva på en gång
åtkommit dem båda.
Vid ett uppmärksamt genomläsande af här
citerade stycke finner man deri bela hr Theorells
operationsp!ån i sammandrag. Först uppställer
han såscm gifvet, att folkopinionen aldrig dömer
öfver lit:erära eller politiska ämnen annat ön i
förlitande på vissa personers auktoritet. Efter
fastställandet af denna b-qväma utgåvgspunkt an-
tager ban vidare, att de, som vilja leda opinio
nen, d. v. s. egentligen de stora tidningarna,
haft ett behof att frambålla en sådan auktoritet
uti br Richerts person; att de derföre puffat
för honom såsom ett non plus ulira i kunska-
per och lagstifiningsförmåga; att allmänheten
icke varit i tillfälle eler brytt sig om att gran-
ska buru bä med förhåller s:g; att opinionsle
darne, för att undvika en sådan granskning,
velat förekomma en noggrannare pröfning a!
det arbete, som egentligen skolat grundiägga br
Richerts anseende, pemligen det nya lagförsla-
get; och att det konstgjorda anseende, som hr
RB. sålunda erhållit, och hvilket förf. sjelf kallar
ett allmänt omdöme, som tillerkänt detta ar-
betes författare den högsta förtjenst som nå-