Under dess bravorop faller slutligen förhänvget. Nu höres Jerny Bind heraus, beraus! och vid direktörers hand framträder hon och öfverböljes på nytt af ett blomsterregn. Andra akten börjar. Lika larm, lika oväsende; blomsterregnet blandas med Dågra brödbitar och äggskal. Det är gement! ropar en af zktörerna, Var lugn, vär lugn!, svaras från publiken. Förbänget faller. Efter en kort stund går det åter upp; direktören framträder och harangerar publiken: Någon har dristat att kasta brödbitar och äggskal på sängerskan Jenny Bind — säger ban — den, som kan uppge personen, erhåller 40 Thaler. Man kan här icke få höra en Jenny Lind, men ett harmlöst skämt kan man väl se på, utan att derföre bete sig pöbelaktigt — Allmänna bravorop; ofantlig munterhet. — Uader larm och skrik slutas äfven sista akten, och Bind framropag, Hon framträder åter vid direktörens hand. som säger: Det har lyckats mig att ännu för några gästroller vinna Jenny Bind. Publiken lemnar under eit hiskligt larm den s. k. konstsalen, för att lemna rum åt åskådare till 3:dje tTepresentationen, — ETT PAR ARABISKA PILGRIMER. På öÖsterrikiska ångbåten S:epban, som gör turer på Donaufloden, tilldrog sig vid Szekeso ett i högsta grad ovanligt uppträde. På ångbåten befann sig tvenne araber, den äldsta ungefar 50 och den yngsta 36 år gammal. Den äldre tycktes vara den yngres husbonde eller förman. emedan den sednate bevisade honom allehanda tjanster. Då nu ångbåten kom midt emot en gammal ruin, uppstodo de begge araberna, hviskade några ord sins emellan och spruvgo med blixtens hastighet öfver bord, utan att nåzon hann att hindra dem. Den äldre kom sannolikt under ångbåtens bjul och drunknade. Men den yngre sam utåt vatrenytan. Då han såg den räddningsbåt, matroserna utsatte, flydde ban till land och hotade mea sin blixtrande dolk att mörda dem som följe efter honom. Derpå sprang han åter i Donau och b:e? slutligen, efter mycket jagande fram och åter, tagen och förd om bord i ett fullkomligt uttröttadt tillstånd. För att hindra henom att lägga hand på sig måste man binda honom, dervid han under smärtsamma skrik kysste de kringståendes fötter och ropade: Christ! Christ ! — Uti passet stod: Tvenne arabiska pilgrimer; till Ofec,. De bade med sig 1200 floriner, de!s i guld, dels i österrikiska banknoter. — Ole Bu!l är i Algier, och giver der. med biträde a? srabiska och mauriska amatörer, Concert-reuniops,. I höst ämnar han afresa till SydAmerika. re as inn