skulle det fallet inträffa, så blifver utaf föreninge de nödvändiga penningarne från låntagarne i rät tan tid reqvirerade. De obligationer, som då kom ma att inlösas, böra försäljas, och penningarna för delas ibland låntsgarne. De obligationer deremot som emottagas utaf läntagarne såsom afbetalnin på deras skuld, dödas, så att obligationernas sam mantagna belopp alltid är lika med intecknings summan. Nu hafva vi antydt de principer, enligt hvilk vi anse reglementet för Smålands förening bör upprättas. Men oaktadt vi tro att en hypotheks förening, sådan vi föreslå den, skulle göra mycke nytta, äro vi likväl öfvertygade, att hypotheksför eningar aldrig kunna uppfylla ändamålet så bi som sjelfva Staten. Låt den uppträda såsom med lare emellan låntagaren och långifvaren. Låt Sta ten emot inteckning lemna ut statsobligationer pi samma sätt som vi föreslaget för hypotheksförenin gen; en sädan inrättning skulle lägga grunden föl statens kredit och på det viset mägtigt bidraga til landets välfärd. Vi rekommendera förestående artikel, såsom innehållande minga goda råd i afseende på hy: potheksföreningars bildande. Bloit följande om ständigheter hafva dervid framställt sig för os: såsom betänkliga: 4:o Om föreningen lemnar ut obligationer : stället för kontanta penningar såsom lån, d. v. s. att föreningens kredit skall direkt fungers: såsom rörelsemedel, hvaraf följer, att hvarje låntagare för sig måste så godt han kan göra denna kredit fruktbar genom obligationernas försäljning, då han behöfver penningar, så är dera! att befara ett penningevingleri eller ocker, synnerligen på mindre bemedlade låntagares bekostnad, som äro nödsakade att för en presserande utgift sälja till hvad pris som helst. 2:o Insändarens invändning om beräkninger af röstetalet kunne vi ej dela. Det är långt farligare att lägga beslutanderätten i händerna på några få större, än på flere mindre delegare tillsammans. 3:o Frågan om statens mellankomst såsom långifvare medelst utfärdande af statsobligationer, är ett serskildt vidlyftigt kapitel för sig. Det står ännu derhöp, huruvida det är nyttigt att staten fastbinder sin kredit och ingår förbindelser mot underpant af enskildas fastigheter. Detta kapitel torde således tills vidare helst böra lemnas å sido.