man hertigen af Wellington, sir Henry Har-
dinge och andra erfarna och högsinnade, be-
fälhafvare ställa de för engelska armeen egna
straff och den för samma armå egna disciplin,
jemte dennas äroful!a verkongar, i så nära sam-
Imanhang med hvarandra, som orsak och verkan.
Men, — frågar i anledning häraf nu ett en-
dgelskt tidningsblad — om så är: hvarföre undan-
lgömma vår niosvansade katt under en sbkäppa, i
stället för att sätta upp den ibland våra segertec-
I ken, och fästa den, krönt med de lagrar han skör-
dat, att sv2ja bland segerflaggorna öfver Britanniens
thron? Ar det verkligen så, då vore våra mini-
strars nu ifrågasatta mildring ett förfärligt beslut;
det skulle undergräfva våra segrar, och nedsätta
dem i ctt förhållande från 200 till 50! Men vi
tvifla att katten utgör någon väsendtliig delaf brit-
tiska armåeens vapenförråd. Att endsst minska sla-
gens antal, skulle måhända kunna tysta mensklig-
hetens rop för ögonblicket; emedan det skulle till-
fredsställa de vanliga ytliga skälen för en så kal-
lad medelväg. Men skell det afgöra någonting i
det hela? Vi tvifla derpå. Prygeltortyren ligger
redan i de första 50 slagen; redan de innefatta allt
det ohyggliga och förnedrande. Hvarföre då bi-
behålla de 350? Soldaten, som trugas att öfver-
vara dylika exekutioner — och utan trug skulle
han det ej — ken icke alltid qväfva sitt knot; och
ingenting kan hindra somliga från att svimma vid
åsynen. Ofåicerarne svimma ej; de äro i allmän-
het mera välfödda, och ha derigenom sina nerver
i kraftfullare skick; men ändå sky de för sjelfva
saken, med en vedervilja, mot hvilken den svim-
mande soldatens ej kan uthålla någon jemnförelse.
Öfverste Whyte förklarade inför Coronersjuryn att
han i sin lifstid icke haft en kattpiska i sin hand
förrän vid dess granskning inför domstolen. Räck
handtaget, på det artigaste sätt i verlden, åt den
l minst fullblodige bland våra officerare — och han
skall mana ut er. Han skall sätta sin tjenst, sin
välfärd, sitt lif på spel, heldre, än han vill hand-
tera detta förhatliga verktyg.
I Så yttrar sig häröfver en politisk tidning.
Men till och med det från all politik skilda
Athenzgeum, har icke kunnat undgå att in-!
stämma i den allmänna fördömelsen, fastän det
I härvid stadnat inom sitt eget fält, nämligen det
vetenskapliga. Det har anfört en läkares, af
m:r Roses, sir C. Bells, m:r Travers och andra
berömda medicinska auktoriteters erfarenhet
understödda ytirande öfver prygelstraffet i all-
mänhet, och resultatet är att verkan af denna
behandling griper vida djupare in i lifsverksam-
heten, än blott att såra skinnet. Mången sol-
(dat — säger han — som man endast åsyftade
att prygla, har blifvit mördad, utan att pryg-
laren vetat derom; och det är någonting eget)
härvid, att de som tyckas modigast undergå
detta straff, just äro de som det angriper våd-
ligast. Det har en syftning att förorsaka åkom-;
mor i hjernan eller hjertat, och har ofta slu-
tats med fallandesot eller en obotlig munnlåsa
(tetanus); och mördar det ej genast, så kan det
efterlemna smygande åkommor för lifstiden. —!
Men hvarföre, frågar man, måste just detta
barbari vara så oumbärligt för brittiska armå.n,
då det t. ex. kan helt och bållet umbäiras i
Frankrikes, hvilken, som engelsmännen och an-
dra väl erfarit, vinner segrar ändå, utan både
katt, prygel, fuktel och gatlopp? Skälet ligger
hufvudsakligen deri, att engelske soldaten är!
en lifegen, en slaf, som endast med fruktan
tros hållas i tygel under sin förtviflan. Samma l:
l
dag, som frågan i parlamentet väcktes mot
pryglingens bibehållande, uppstod en annan par-
lamentsledamot, sjelf militär, nemligen kapten
Layard, och väckte en formlig motion om af-
skaffardet af den i engelska armeen gällande
värfningsmetoden för obestämd tid, d. v. s.
för lifstid, om befälet så tycker.
Detta värfn ngssystem — yttrade motionären —
är så impopulärt inom armåen och inom hela lan-
det öfver hufvud, att det skapar rysliga brott och
de mest ohyggliga bestraffningar. Inom de sist-
förflutna 3 åren hade i Canada ej mindre än 735
rymningar ägt rum ifrån armöen; i England och
Skottland 59208, i Irland 1594 eller tillsammans
7537. Bland dessa rymmare hade 46928 äterkom-
mit, eller blifvit ertsppade; och kostnaden blott för!
de rymdes hållande i fängelse steg till inemot
72,000 . Soldatens värfning för lifstid är en af
orsakerne hvarföre kroppsstraff ej kunna helt och
hållet afskaffas; men om man införde värfring
för begränsad tid, så skulle kroppsstraffen kunna
afskaffas genast. Det är ett bestörtning väc-
kande factum att under nyssnämnde 3 år hafva
ljugoåttatusen (28.000) man blifvit straffade för
brott, hvilkas anledning kunnat uppletas i lifstids
värfningen. Sir Henry Hardinge har sjelf en
gång officielt förklarat, att många bland manskapet
stympa sig för att bli afskedade, och jag har vid
ett föregående tillfälle erinrat, i grund af officiella
dokumenter, att bland dödsfallen inom kavalleri-
regementena var hvart tjugonde ett sjelfmord
0. 8. V.
Fiera ledamöter instämde i motionärens ytt-
randen,
Man kan jemföra härmed hvad den 27-årige
White sagt i det ofvan anförda bref, som han
skref på sin dödsbädd.
Motionen så väl häröfver, som öfver afska-
fandet af pryglingen, återtogs; 1 afvaktan på de
upplysningar, som statssekreteraren för krigs-
ärenderna låfvat framlägga; men åtskilliga le-
damöter förklarade att frågorna skulle väckas
på nytt, om de sedan funne så nödigt.
esset
— Herr exzseditionssekreteraren J. G. Richert
r begärt rum för nedanstående i Aftonbladet:
En af mina vänner har tillsindt mig en ny-
ligen utkommen bok rörande reformen i na-
tionalrepresentationen och allmänna lagen,l
Få
ha