OO PA OMIPPRER BD derförsamlingen genom sina angrepp på hestigdö-s mena dertill givit grundad anledning; likväl harjt egeringen tegat stilla vid dessa anfall, ja, den kunglige kommissarien i Rocskildska ständerförsamlinen har berömt dess förfarande, och förkunnat Kovungers välbehag deröfver; och likväl kan det icke örebrås Holsteinska ständerförsamlingen, att den vå lika sätt retorquerat de fiendtliga yttranderne om dess nationaliiet, eller i någon mån trädt denin vördnad förnärs, som den är skyldig sin landsherre. lg Lika litet kunna vi erkänna rättvisan af den fö-lö sebråese, som i den ku gliga skrifvelsen blifvit! Holsteioska ständerförsamlingen gjord, som bade den, genom den förutnämnde förvaringen af sina rättigheter, öfverskridit de rättigheter, grundlagen tillägger henne. Grundlagen för ständerförfattninSR H gen i heriigdömana af år 1831 giver i 5 stän127 7 församlin i hvartdera hertigdömet oinskränkt tiighet, att för E. Maj:ts thron nedlägga böners och besvär, som röra hela heriiggömets elter nägonls de!s dera speciella välfärd och intresse, och det rsäkros att landshe:ren på dem skall göra afseenh de, och lemna sitt svar på dylika besvär eller andragen Mea hvilket ämne rörer till den grad hela hertigdömet Holsteins speciella välfård och intrese, som den obestridda arsrätten inom dessre-? gentstam, som b t of dess ställning i statsGQ ende? Hvarje Holsteinare enskildtlr örolämpad genom den Roeskitdska stän-1 t ji K E derförsamlingens anfall. Detta bevisa de till ständerförssmlirgen ingifna adresser från allt hvadlandet äver utmärkt af intelligens, förmögenhet, och deltagande i de offentliga angelägenheterna; kunde ständerförsamlingen då iakttega tystnad, kuude hon här vägra att vara laglig organ för folket? Rättsvaringen och petitionen rörde visserligen bäda hertigdömena i deras förbindelse, liksom den för mma arfföljden; men de Holsteinska rna hafva icke framställt denna petitioa och raservation för hertigdömet Schleswig. Att idetta ende iakttaga hertigdömet Schleswigs intresmna de åt detta heriigdömes ständerförsamling. Holsteins ständer hafva handlat för herliigdömet Holstein, gå de ingåfvo till E. Mej:t sin reservation i afseende på den gemensamma arfsföljden. Att betrygga hertigdömet Holsteins statsrättliga ställning var afsigien med detta deras steg. Om detizenom på samma gång hertigdömet SchlosWizs bästa och intresse bevakades, så är detta en! nödvändig följd af den grundlegligt beståndande förbindelsen emellan de båda länderna, hvilken gör det omöjligt, att i detta hänseende bevaka det ena: jandets speciella intresse, utan att på samma gång bevaka det andras. I den kungliga skrifvelsen lägges oss vidare tillg last, stt vi i vår reservation laggt en de båda her-r tigdömenas enhet till grund, hvilken icke är grun-g dad i de varande förhållanderna, utan fastmera der1 igenom uteslutes och förnekas, att ett yttrande rörande arfföljden i hertigdömena, sådant som det vi framställt, tillkommer 0ss säsom provincialstän-( der. Äfven denna försbråe!se kan icke träffa oss.j! Emot ständernas i Roeskilde påstående, enligt hvil-k I 1 j ! Z 1 6 eh AM PR let nn RR DN (DHD a AA ket hertigdömena skul!e införlifvas med konungariket och underkastas Kongelovens arfföljd, hvarigenom ge förlorat sin sjelfständighet, hafva vi yrkat och framställt hvartdera af de båda hertigdömenas sjelfständighet och deras från urminnes tider bestående förening, icke mindre än den lita arfföljden för manslinien, men ingalunda bådas enhet, en ild star Schleswig-Holstein. Vi hafva icke fördristat oss, att i nämnde vår reservation föregripa E. K. M. i afgörsndet af thronföljdsfrågan i( de båda genom unionsförbållanden förbundna herI igdömena, till förmån för den msnliga linien. Att I igheten dertill icke tillkommer oss, veta vi. 1 1 J l Men väl hafva vi i oftanämnde ressryation fram:ällt vår enhälliga åsigt och öfvertygelse, och tiillika landets, som vi kände genom de till oss ingifna edresser, i den mening att E. M. i en så djupt i bertigdömenas förhållanden ingripande anägenhet på lika sätt skulle vara benägen att yssna till dess Tyska folks stämma och derpå lägga lika vigt, som på dess Danska folks. Den kungliga skrifvelsen gifver oss slutligen tillkänna, att den kungliga kommissarien erhållit nådig befallning, att icke hädanefter emottaga nägra peiitioner eller föreställningar rörande denna angelägenhet. Ett sädant förbud står, såsom vi ofvan före anmärkt och närmare utvecklat, i bestämd strid med den provincialständerna i 5 af grundlagen 4831 tillerkända rättighet att petitionera och framställa besvär i alla hela hertigdömet eller dess delar rörande angelägenheter. Med denna rättighet är äfven pligten ålegd, att af densamma göra bruk, så ofta landets bästa och intresse, efter ständ rnas åsigt, sådant fordrar. Vi få i detta fall icke lyda befallningen; ty den strider emot en lag, ! som icka kan ändras utan ständernas föregående ! ; j a a mms Aa As me 2 mm rm hörande, och som, så lingo den äger bestånd, är lika förbindande för E. M. som för folket. Ailernådigste konung! Hertigdömet Holsteinsl, församlade ständer anse sig genom semvete och pligt förbundne, att inför E. M. förklara, att deras i reservationen af 4844 rörande hertigdömenas statsrättliga ställning och aifföljden i dessmma uttalade åsigter lika litet undergått någon förändring ! genom ianehållet af det öppna brefvet, som genom I4 den kungliga skrifvelsen; att vi ännu i deg hysa den öfvertygelsen, att vi, genom afgifvandet af be-l rörde reservation, endast handlat inom gränsornal: för våra rättigheter och den oss äliggande pligten; att reservationen uttalar icke bloit vår uten hela det Holsteinska folkets öfvertygelse. Just derföre måste vi icko skygga tillbaka för att, äfven sedan E. M. i det öppna brefvet tillkännagifvit sin öfverI tygelse och vilja rörande arfföljden i hertigdömena, härmed fast och bestämdt bekräfta och återuppre-i pa vår förutnämnda reservation. Väl är det oss bekant, att genom det öppna brefvets innehåll furstehusets arfföljd icke lagligen kan upphäfves eller lida något mehn; väl veta vi, att hertigdömet Holsteins statsrättliga ställning såsom suverön Tysk förbundsstat af Tyskaförbundet både i inre och yttre måtto måste skyddas, att vil kunna hålla oss förvissade om vårt Tyska fäderneslands sympathier. Men E. Maj:t! Edra trogna undersätare vilja icke öfverlemna sig åt den tankan, att landets regering för någon längre tid kun.er df ee oo dam stridar AMA landat. hö I1