OO PA OMIPPRER BD
derförsamlingen genom sina angrepp på hestigdö-s
mena dertill givit grundad anledning; likväl harjt
egeringen tegat stilla vid dessa anfall, ja, den kung-
lige kommissarien i Rocskildska ständerförsamlin-
en har berömt dess förfarande, och förkunnat Ko-
vungers välbehag deröfver; och likväl kan det icke
örebrås Holsteinska ständerförsamlingen, att den
vå lika sätt retorquerat de fiendtliga yttranderne
om dess nationaliiet, eller i någon mån trädt denin
vördnad förnärs, som den är skyldig sin landsherre. lg
Lika litet kunna vi erkänna rättvisan af den fö-lö
sebråese, som i den ku gliga skrifvelsen blifvit!
Holsteioska ständerförsamlingen gjord, som bade
den, genom den förutnämnde förvaringen af sina
rättigheter, öfverskridit de rättigheter, grundlagen
tillägger henne. Grundlagen för ständerförfattnin-
SR
H
gen i heriigdömana af år 1831 giver i 5 stän-
127
7 församlin i hvartdera hertigdömet oinskränkt
tiighet, att för E. Maj:ts thron nedlägga böners
och besvär, som röra hela heriiggömets elter nägonls
de!s dera speciella välfärd och intresse, och det
rsäkros att landshe:ren på dem skall göra afseen- h
de, och lemna sitt svar på dylika besvär eller an-
dragen Mea hvilket ämne rörer till den grad
hela hertigdömet Holsteins speciella välfård och in-
trese, som den obestridda arsrätten inom dessre-?
gentstam, som b t of dess ställning i stats- GQ
ende? Hvarje Holsteinare enskildtlr
örolämpad genom den Roeskitdska stän-1
t
ji
K
E
derförsamlingens anfall. Detta bevisa de till stän-
derförssmlirgen ingifna adresser från allt hvadlan-
det äver utmärkt af intelligens, förmögenhet, och
deltagande i de offentliga angelägenheterna; kunde
ständerförsamlingen då iakttega tystnad, kuude hon
här vägra att vara laglig organ för folket? Rätts-
varingen och petitionen rörde visserligen bäda
hertigdömena i deras förbindelse, liksom den för
mma arfföljden; men de Holsteinska
rna hafva icke framställt denna petitioa och
raservation för hertigdömet Schleswig. Att idetta
ende iakttaga hertigdömet Schleswigs intres-
mna de åt detta heriigdömes ständer-
församling. Holsteins ständer hafva handlat för
herliigdömet Holstein, gå de ingåfvo till E. Mej:t
sin reservation i afseende på den gemensamma arfs-
följden. Att betrygga hertigdömet Holsteins stats-
rättliga ställning var afsigien med detta deras steg.
Om detizenom på samma gång hertigdömet Schlos-
Wizs bästa och intresse bevakades, så är detta en!
nödvändig följd af den grundlegligt beståndande
förbindelsen emellan de båda länderna, hvilken gör
det omöjligt, att i detta hänseende bevaka det ena:
jandets speciella intresse, utan att på samma gång
bevaka det andras.
I den kungliga skrifvelsen lägges oss vidare tillg
last, stt vi i vår reservation laggt en de båda her-r
tigdömenas enhet till grund, hvilken icke är grun-g
dad i de varande förhållanderna, utan fastmera der- 1
igenom uteslutes och förnekas, att ett yttrande rö-
rande arfföljden i hertigdömena, sådant som det
vi framställt, tillkommer 0ss säsom provincialstän-(
der. Äfven denna försbråe!se kan icke träffa oss.j!
Emot ständernas i Roeskilde påstående, enligt hvil-k
I
1
j
!
Z
1
6
eh AM PR let nn RR DN (DHD a AA
ket hertigdömena skul!e införlifvas med konunga-
riket och underkastas Kongelovens arfföljd, hvar-
igenom ge förlorat sin sjelfständighet, hafva vi yr-
kat och framställt hvartdera af de båda hertigdö-
menas sjelfständighet och deras från urminnes tider
bestående förening, icke mindre än den lita arf-
följden för manslinien, men ingalunda bådas enhet,
en ild star Schleswig-Holstein. Vi hafva icke
fördristat oss, att i nämnde vår reservation före-
gripa E. K. M. i afgörsndet af thronföljdsfrågan i(
de båda genom unionsförbållanden förbundna her- I
igdömena, till förmån för den msnliga linien. Att I
igheten dertill icke tillkommer oss, veta vi. 1
1
J
l
Men väl hafva vi i oftanämnde ressryation fram-
:ällt vår enhälliga åsigt och öfvertygelse, och tiil-
lika landets, som vi kände genom de till oss in-
gifna edresser, i den mening att E. M. i en så
djupt i bertigdömenas förhållanden ingripande an-
ägenhet på lika sätt skulle vara benägen att
yssna till dess Tyska folks stämma och derpå lägga
lika vigt, som på dess Danska folks.
Den kungliga skrifvelsen gifver oss slutligen till-
känna, att den kungliga kommissarien erhållit nå-
dig befallning, att icke hädanefter emottaga nägra
peiitioner eller föreställningar rörande denna ange-
lägenhet. Ett sädant förbud står, såsom vi ofvan
före anmärkt och närmare utvecklat, i bestämd
strid med den provincialständerna i 5 af grund-
lagen 4831 tillerkända rättighet att petitionera och
framställa besvär i alla hela hertigdömet eller dess
delar rörande angelägenheter. Med denna rättig-
het är äfven pligten ålegd, att af densamma göra
bruk, så ofta landets bästa och intresse, efter stän-
d rnas åsigt, sådant fordrar. Vi få i detta fall
icke lyda befallningen; ty den strider emot en lag, !
som icka kan ändras utan ständernas föregående !
;
j
a a mms Aa As me 2 mm rm
hörande, och som, så lingo den äger bestånd, är
lika förbindande för E. M. som för folket.
Ailernådigste konung! Hertigdömet Holsteinsl,
församlade ständer anse sig genom semvete och
pligt förbundne, att inför E. M. förklara, att de-
ras i reservationen af 4844 rörande hertigdömenas
statsrättliga ställning och aifföljden i dessmma ut-
talade åsigter lika litet undergått någon förändring !
genom ianehållet af det öppna brefvet, som genom I4
den kungliga skrifvelsen; att vi ännu i deg hysa
den öfvertygelsen, att vi, genom afgifvandet af be-l
rörde reservation, endast handlat inom gränsornal:
för våra rättigheter och den oss äliggande pligten;
att reservationen uttalar icke bloit vår uten hela
det Holsteinska folkets öfvertygelse. Just derföre
måste vi icko skygga tillbaka för att, äfven sedan
E. M. i det öppna brefvet tillkännagifvit sin öfver- I
tygelse och vilja rörande arfföljden i hertigdömena,
härmed fast och bestämdt bekräfta och återuppre-i
pa vår förutnämnda reservation.
Väl är det oss bekant, att genom det öppna
brefvets innehåll furstehusets arfföljd icke lagligen
kan upphäfves eller lida något mehn; väl veta vi,
att hertigdömet Holsteins statsrättliga ställning så-
som suverön Tysk förbundsstat af Tyskaförbundet
både i inre och yttre måtto måste skyddas, att vil
kunna hålla oss förvissade om vårt Tyska fädernes-
lands sympathier. Men E. Maj:t! Edra trogna
undersätare vilja icke öfverlemna sig åt den tan-
kan, att landets regering för någon längre tid kun-
.- - er df ee oo dam stridar AMA landat. hö I1