rikaste frukter af nationalutveckling, att stärkal. det ömsesidiga förtroendets kand emellan regerin-, gen och ständerförsamlingen, detta syntes oss hit tills vara högsta uppgiften för vårt gemensarama. sträfvande. I afseende på valet af medien kundej, olikhet i åsigter råda hos regeringen och ständer-. församlipgen; men i afseende på målet. som borde eftersträfves, syntes hvarje tvifvelsmål omöjligt. Vi hafva bedragit oss. Landets styrelse förrycker sjel! målet för vårt sträfvande; vi se oss hämmade i vår verksamhet. I samma ögonblick, som en tung kränkning vederfares oss, beröfvas oss genom ett förbud däenj. hvarje, äfven den ringaste samhällsmedlem tillkommende och vår församling grundlagligt medgifas rättighet, att petitionera och frareställa besvär. Eders M:jt! Det allerhögsta meddelandet af d. 3 dennes ålägger oss tystnad öfver ett ämne, som för närvarande uteslutande sysselsätter ständer och land. Lydned för furstens bud är den trogne undersåtens pligt; i förevarande fall vore det förraderi emot landets dyreste introssen, ja, emot E.! Maj:t sjelf. Hertigdömet Holstein är kränkt i sina rättigheter, dess författning är vålåförd. Det åligger ständerna att i besvärsväg uppträda med reservation och klagomål, att icke gifva sig ro, förrän de kränkta rättigheterna äro återställde. Endast på; detta sätt kan fo!kets förtroende för dess lagliga represententer bibehållas, kunna utbrott af den! retade ovi!jan afvändas, hvilka icke står ati förena med lagarne. i Ett öppet bref ef E. K. M. till samtlige dess) undersåtare, af d. 8 dennes, förkunnar dem T. Maj:ts öfvertygelse i afseende på arfföljden i hertigdömena Schleswig och Holstein. För det förra skall arfföljäen enligt danska Kongeloven bestål i ful! kraft och gilltighet, för det sednare skola, med afseende på vissa delar, förhållanden äga rum, ! som förhindra E. M., att med lika bestämdhoat för-) .klara sig öfver samtlige dess kunglige arfsuccesso-! rers arfsrätt till detta heriigdöms. E. M. vill äfveh hädanefter rigta sina oaflåtliga sträfvanden derhän, att dessa för närvarande existerande hinder måtte undanrödjas, och det fullständiga erkän-:; napdet af hela danska statens integritet tillvågabringes. Den härigenom uttalade kungliga viljan gillar till en del Roeskildska ständerförsarslingens framställning år 1844, emot hvilken den dåvarande Holsteinska ständerförsamlingen, i förtröstan på sina rättigheter och sin konungs skydd, inför thronen nedlade en vördnadsfull förvaring af sin rätt. Med afseende på detta vårt steg tillkännagifves oss i E. Moj:fs skrifvelse till ständerförsamlingen vid dess öppnande, att detsamma förvånat E. M. Det öppna brefvet uttalar E. Maj:is afsigt, att det skulle tjena att lugna folket öfver fäderneslandets framtid. Det må vara, att genom detsammas innehåll belåtenhet och lugn befordrasi konungariket. I Holstein väckes genom detsamma endest svåra sorger och bekymmer, och klagomålen ökes ännu mers, att de tyska undersåtarnes intressen icke äga nog målsmän i E.K. Maj:ts rådkammsre. utan helt och hållet underordnas de danska interessena. Visshet i afseende på thronföljden, tryggandet af statens integritet i verkligheten, måste tjena till folkets lugnande. Men en förklaring af den kungliga viljan, afgifven utan deras hörande, hvilka arfföljden angår, utan framläggande af alla dithörande akter och dokumenter, en förklaring, som icke hvilar på tydlig rätt och lag, blott stödjer sig på statsfördrag och handlingar, ur hvilka med ful! konseqvens motsatsen kan härledas, och i afseende på hvilka man till och med måste betvifla rigtigheten af deras benämning genom jemnförelse med de akter, som kommit till allmän kännedom — eit dylikt förklarande af den konungsliga viljan kan icke erbjuda någon trygghet för thronföljden. Den närvarande regentens uttalade öfveriygelse, af huru mycken vigt den annars kan synas vara, afgör i denna fråga icke öfver framtiden, kan hvarken gifva eller betaga rättigheter. Det angifna ändamålet med det öppna brefvet står dessutom, sävidt det afser afföljdsförhållanderne i hertigdömet Holstein i den mest skärande kontrest med innehållet. I sanning, hertigdömet Holstein lugnas icke genom detsamma. Arfföljden förklaras för tvifvelaktig; hertigdömets integritet, såsom ett oskiljaktigt helt, sättes i fråga, utan att en tillfyllestgörande anledning dertill visat sig i landet sjelf, utan att redan alla medel blifvit använda för upphäfvandet af dessa tvifvelsmål. Om det öppna brefvet framställer såsom en möjlighet, att landet i följd af thronföljdens ovisshet, kan blifva styckadt och deladt, så kan detta på landets invånare icke verka annorlunda än oroande. Den jäsning i sinnena, som härigenom blifvit framkailad, kan icke annat än ökas, då i det öppna brefvet till der2s lugnande endast den försäkran gifves, att E. Maj:ts osflåtliga sträfvanden skola rigtss derhän, att tillvägabringa hela danska statens integritet. Tanken att se danska rikets gränser utsträckta ända till Elben må visserligen vara angenäm för denska folkets nationalstolthet. Men Holsteinarn ligger icke danska monoarkiens integritet närmast om bjertat; han känner sig vara tysk, och vill framför allt först se sitt lands integritet tryggad, såsom en del af det tyska fäderneslandet. Här i landet arbetas icke på skilsmessa från det genom gemensam regent nära förbundna konungariket; vi hafva ofta försäkrat det. Men på rättsgrund, icke på ensidig förklaring af vilja, skall förbindelsen för alla tider hvila. Såsom lika berättigad suverän stat måste Holstein stå i jempbredd med Tders Kongl. Maj:ts andra stater, icke såsom afhängig dansk provins. Skall landet lugnas, skall det band, som förenar oss med konungariket, stärkas, så kan detta endest ske genom ett öppet, fullständigt erkännande af hertigdömets sjelfständighet och de deraf bärflytande rättigheter. Så länge armens och finensernes förvaltning icke motsvarar dettas; så länge en tillbörlig representation i det gemensamma statsrådet icke beviljas; så länge i hertigdömets lagstiftning och förvaltning det öppet uttslade sträfvandet icke försvinner, att bilda det tyska landets institutioner efter de danska, och på hertigdömets mm PP sanda då vi får dat Loa mer smo 0