— Jag säger icke det, svarade den unge äd-
lingen med ett förvirradt utseende. Men jag
hoppades att ni sjelf, min fröken, skulle önska
att något mindra behöfva brådska med denna
högtidliga ceremöni. Dessutom har ni väl, för-
modar jag, några tiilredelser att göra, några an-
stalter att foga...
— Hvad fan pratar ni nu? ropade Martin-
Simon med sin vanliga, jovialiska enkelhet.
Här behöfs hvarken att foga anstalter eller göra
tillredelser. Saken kommer att gå för sig i all
enkelhet, med Michelot och skolmöstaren till
vittnen. Jag och min dotter skola föreställa de
höga föräldrarna Det blir hvarken bröllops-
kalas, bal eller annat slags buller. Jag säger
er, att det fins ingen svårighet vid att i mor-
gon vid denna tiden hafva alltsammans afslu-
tadt. Och dessutom har jag beslutat det, och
ni vet, unge man, om jag tycker om att blifva
motsagd. Nu vill jag det så mycket mindre,
tillade han, slungande en sträng blick på che-
valiern, så mycket mindre, som jag och fröken
de Blanchefort i annat fall kunde illa uttyda
er brist på ifver.
— Åh, Gud bevars, min älskade frände! sade
Marcellin, som bjöd till att utplåna det obe-
hagliga intrycket af sin tvekan. Ni vet ju att
den dag, då denna förening går i fullbordan,
skola mina käraste och ifrigaste önskningar upp-
fyllas. Men det finns, i sanning, uti mitt för-
hållande till er, min kusin, så många saker,
dem jag ännu icke mäktar förklara,
— Är det ingenting annat? sade fredsdoma-
ren. Jag kan, inom några få ögonblick, be-