tlförfara varsamt, så att ingen måtte skadas; at ålvittnet, som icke bestämdt kunde erinra sig on tiRedell och Lindberg oller någon af dem varit qva -Jå näringsstället vid patrullens enkomst, icke för n nummit något uppträde mellan stadssoldaterne oc! -Igesällerna, men väl en stark trängsel i dörren -Isom förde till torget, uppkommen derigenom at -Iflera af dem som blifvit utförda åter sökt inträng: ji krogen; samt att sedan alla gesällerna blifvi t från näringsstället utförda, åldtgesällen stadnat qva) : loch tagit vara å gesällskapet tillhörande effekter men att vitinet icke kunde minnas om Jäderi: varit qvar efter gesällernas aflägsnande; tilläggand -ivittnet att Jäderin först ensam inkommit å nä ; Iringsstället men efter en stund bortgått och strax ,)derefter återkommit tillika med uppsyningsmänner ISpångberg och Heren; och förklarade vittnet tilli Lika, uppå framställning af gesällen Lindberg, ati r ihon omöjligt med säkerhet kunde påminna sig om -ILindberg varit bortgången då patrullen ankommit I men att hon bestämdt erinrade sig att före gevaldigern Jäderins ankomst, gesällerna fört gräl oci joljud, samt att en af dem, som fört mesta oväsendet, blifvit boriförd, men huruvida det skett före Jkrogens stängande klockan nio eller efteråt, kunde I vittnet icke minnas. Den 18 Juni blef skorstensfejaregesällen Claes Reinhold Öström, åberopad af gevaldigsern Jäderin hörd. Vittnet berättade, att han, som sistlidet är varit anställd såsom extra polisuppsyningsman och i jdenna sin egenskap varit anbealld att kl. tolf på natten efter fetsisdagen utgå på extra patrullering, klockan vid pass 41 på aftonen berörde dag infunnit sig å polisvaktkontoret vid Hötorget, hvarest lföre honom då innevarit gesällerna Redell och Lindberg samt polisuppsyningsmannen He:tn, utan att vittnet dock kände anledningen hvarföre Redell och Lindberg der då vistades; att vid pass en half t: mma derefter polisgevaldigern Jäderin inställt sig och yttrat till Redell och Lindberg, såsom vittnet ville minnas att orden fallit: nog ha herrarne uppgifvit sina namn, men om de äro riktiga vet jag ej; men nu ha herrarne öfverfallit patrull och dessutom är det så sent, så att det kanske är bäst att herrarne stadna qvar; nog kunde jag skaffa patrull som förde herrarne hem, men det skulle väcka mera uppseende och herrarnes kamrater stå kanske och vänta och något nytt uppträde kunde förefala; att Redell härtill icke yttrat något, hvaremot vittnet hört Lindberg å gevaldigern Jäderins berörde framställning genmäla: ja det kan gevaldigern ha rätt uti, samt att vittnet, som qvarstadnat i vaktkontoret till klockan tolf på natten, icke hört Redell eller Lindbe:g framställa någon begäran att få begifva sig derifrån elier beklaga sig öfver deras vistande der; tilläggande vittnet, på derom af simläraren Gustavi gjord fråga, hvarföre ej vittnet, som kände Lindberg, vitsordade hans uppgift om sin person, att vittnet, som endast kände att Lindberg varit anställd såsom gesäll hos äldermannen Jägare, icke ville blanda sig uti saken. Gesällen Lindberg besired vittnesmålet i afseende å hans omförmälde yttrande till gevaldigern Jäderin. Simläraren Gus:avi yrkade nu ånyo, att, då ådagalsgdt vore, att Redeolloch Lindberg biifvit olagligt arresterade, polisgevaldigern Jäderin samt uppsyningsmännen Spångberg och Heren, genom hvilkas åtgärd sådant skett, måtte i häkte inmanas; hvilket påstående Jäderin samt Spångberg och Herån bestredo på grunder, dem de förut uppgitvit, och då de, efter hvad som förefallit, icke kunnat handla annorlunda än de gjort. Rätten ansåg sig icke kunna, förr än vid sakens slutliga pröfning, yitra sig öfver kärandernes yrkande om gevaldigern Jäderins samt uppsyningsmännen Spångbergs och Herens inmanande i häkte. Emot detta beslut anmälde simläraren Gustavi missnöje; hvarjemte han anhöll om en månads anstånd för att med slutpåstående i målet få inkomma, hvilket rätten beviljade. Aktor, advokatfiskalen Fredbolm, har öfverlempat målet till domstolens afgörande, utan att kunna finna sig befogad att någon anrsvarstalan mot denl: ene eller andre af parterna i denna sak väcka och ramställa. Gesällerna Redell och Lindberg hafva i sina slutpåståenden hemställt om ej gevaldigern Jäderin, som skall vara öfvertygad att hans till poliskammaren afgifna rapport om målet är falsk och osannfärdig, för detta gjort sig förfallen, enligt K. Förordningen af den 143 Febr. 1776 för S:ockholms stads polisstyre!se, utom öfrigt straff, till arbete å ) ästning eller korrektionsinrättning. För Jäderins och Spångbergs argifvelse emot käranderne att; pafva öfverfallit patrull, yrkas i rekonventionsväg insvar å Jäderin och Spångberg, enl. 6 kap. 42 Krigsart., jemförd med 60 och 61 kap. M. B., såedes bögsta kroppsplikt. För det Jäderin, Spångberg och Herån ingått i kärandernes på kontrakt örbirda lägenhet och utdrifvit dem derifrån med våld, yrkas å nämnde polisbetjente ansvar enligt 20 kap. 2 8 M. B., jemförd med K. Förordningen fo den 20 Jan. 4779, således ett års fästning och 100 daler silfvermynts böter. För det de tre poisbetjenterne kortfört käranderne i fängelse yrka (ärenderne att vederparterne måtte ådömmas yterligare ett års fästning och 100 dale:s böter, enl. 0 kap. 7 8 M. B., såsom; den lyder i K. Förordingen af den 20 Jan. 4779. Enligt 1 kep. Straff-! en gange —— RT PSD NERE LIT LSE j 1 J 1 1