tlförfara varsamt, så att ingen måtte skadas; at
ålvittnet, som icke bestämdt kunde erinra sig on
tiRedell och Lindberg oller någon af dem varit qva
-Jå näringsstället vid patrullens enkomst, icke för
n nummit något uppträde mellan stadssoldaterne oc!
-Igesällerna, men väl en stark trängsel i dörren
-Isom förde till torget, uppkommen derigenom at
-Iflera af dem som blifvit utförda åter sökt inträng:
ji krogen; samt att sedan alla gesällerna blifvi
t från näringsstället utförda, åldtgesällen stadnat qva)
: loch tagit vara å gesällskapet tillhörande effekter
men att vitinet icke kunde minnas om Jäderi:
- varit qvar efter gesällernas aflägsnande; tilläggand
-ivittnet att Jäderin först ensam inkommit å nä
; Iringsstället men efter en stund bortgått och strax
,)derefter återkommit tillika med uppsyningsmänner
- ISpångberg och Heren; och förklarade vittnet tilli
Lika, uppå framställning af gesällen Lindberg, ati
r ihon omöjligt med säkerhet kunde påminna sig om
-ILindberg varit bortgången då patrullen ankommit
I men att hon bestämdt erinrade sig att före geval-
digern Jäderins ankomst, gesällerna fört gräl oci
joljud, samt att en af dem, som fört mesta oväsen-
det, blifvit boriförd, men huruvida det skett före
Jkrogens stängande klockan nio eller efteråt, kunde
I vittnet icke minnas.
Den 18 Juni blef skorstensfejaregesällen Claes
Reinhold Öström, åberopad af gevaldigsern Jäderin
hörd. Vittnet berättade, att han, som sistlidet är
varit anställd såsom extra polisuppsyningsman och i
jdenna sin egenskap varit anbealld att kl. tolf på
natten efter fetsisdagen utgå på extra patrullering,
klockan vid pass 41 på aftonen berörde dag infun-
nit sig å polisvaktkontoret vid Hötorget, hvarest
lföre honom då innevarit gesällerna Redell och
Lindberg samt polisuppsyningsmannen He:tn, utan
att vittnet dock kände anledningen hvarföre Redell
och Lindberg der då vistades; att vid pass en half
t: mma derefter polisgevaldigern Jäderin inställt sig
och yttrat till Redell och Lindberg, såsom vittnet
ville minnas att orden fallit: nog ha herrarne
uppgifvit sina namn, men om de äro riktiga vet
jag ej; men nu ha herrarne öfverfallit patrull och
dessutom är det så sent, så att det kanske är bäst
att herrarne stadna qvar; nog kunde jag skaffa
patrull som förde herrarne hem, men det skulle
väcka mera uppseende och herrarnes kamrater stå
kanske och vänta och något nytt uppträde kunde
förefala; att Redell härtill icke yttrat något,
hvaremot vittnet hört Lindberg å gevaldigern Jä-
derins berörde framställning genmäla: ja det kan
gevaldigern ha rätt uti, samt att vittnet, som
qvarstadnat i vaktkontoret till klockan tolf på nat-
ten, icke hört Redell eller Lindbe:g framställa nå-
gon begäran att få begifva sig derifrån elier be-
klaga sig öfver deras vistande der; tilläggande vitt-
net, på derom af simläraren Gustavi gjord fråga,
hvarföre ej vittnet, som kände Lindberg, vitsorda-
de hans uppgift om sin person, att vittnet, som
endast kände att Lindberg varit anställd såsom
gesäll hos äldermannen Jägare, icke ville blanda
sig uti saken. Gesällen Lindberg besired vittnes-
målet i afseende å hans omförmälde yttrande till
gevaldigern Jäderin.
Simläraren Gus:avi yrkade nu ånyo, att, då å-
dagalsgdt vore, att Redeolloch Lindberg biifvit olag-
ligt arresterade, polisgevaldigern Jäderin samt upp-
syningsmännen Spångberg och Heren, genom hvil-
kas åtgärd sådant skett, måtte i häkte inmanas;
hvilket påstående Jäderin samt Spångberg och He-
rån bestredo på grunder, dem de förut uppgitvit,
och då de, efter hvad som förefallit, icke kunnat
handla annorlunda än de gjort.
Rätten ansåg sig icke kunna, förr än vid sakens
slutliga pröfning, yitra sig öfver kärandernes yr-
kande om gevaldigern Jäderins samt uppsynings-
männen Spångbergs och Herens inmanande i häkte.
Emot detta beslut anmälde simläraren Gustavi
missnöje; hvarjemte han anhöll om en månads an-
stånd för att med slutpåstående i målet få inkom-
ma, hvilket rätten beviljade.
Aktor, advokatfiskalen Fredbolm, har öfverlem-
pat målet till domstolens afgörande, utan att kunna
finna sig befogad att någon anrsvarstalan mot denl:
ene eller andre af parterna i denna sak väcka och
ramställa.
Gesällerna Redell och Lindberg hafva i sina slut-
påståenden hemställt om ej gevaldigern Jäderin,
som skall vara öfvertygad att hans till poliskamma-
ren afgifna rapport om målet är falsk och osann-
färdig, för detta gjort sig förfallen, enligt K. För-
ordningen af den 143 Febr. 1776 för S:ockholms
stads polisstyre!se, utom öfrigt straff, till arbete å
)
ästning eller korrektionsinrättning. För Jäderins
och Spångbergs argifvelse emot käranderne att;
pafva öfverfallit patrull, yrkas i rekonventionsväg
insvar å Jäderin och Spångberg, enl. 6 kap. 42
Krigsart., jemförd med 60 och 61 kap. M. B., så-
edes bögsta kroppsplikt. För det Jäderin, Spång-
berg och Herån ingått i kärandernes på kontrakt
örbirda lägenhet och utdrifvit dem derifrån med
våld, yrkas å nämnde polisbetjente ansvar enligt
20 kap. 2 8 M. B., jemförd med K. Förordningen
fo den 20 Jan. 4779, således ett års fästning och
100 daler silfvermynts böter. För det de tre po-
isbetjenterne kortfört käranderne i fängelse yrka
(ärenderne att vederparterne måtte ådömmas yt-
erligare ett års fästning och 100 dale:s böter, enl.
0 kap. 7 8 M. B., såsom; den lyder i K. Förord-
ingen af den 20 Jan. 4779. Enligt 1 kep. Straff-!
en gange —— RT PSD NERE LIT LSE
j
1
J
1
1