framiade ban tiil bans helighbets bearaftelse en
kungörelse, hvari folket i hårda uttryck varna-
des för alla vidare sammanskockningar; påf-
ven ref sönder den, och uppsatte egenhändigt
en anzan, som verkligen blef anslagen, och
!
hvari ban (ösklarede sin erkänsla för hvad somi
redan skett, och blott uppmanade folket till
måtta i sin hänförelse; och detta påbud hade
ock den dermed åsyfisde verkan, att saturna-
lierna slutades med fu!lkomligt lugn. Marinis
endtledigande fö.utses ofördröjligen. Påfvens
Maggiordusmeo, monsignor Pallavicini har re-
dan fått siit asked. Han satt i vagnen bred-
vid påfven, då denne bland andra vid tillfället
emottagna böneskri:ter, erhöll en, hvarvid öf-
veriemnaren sakta yttrade, att den anginge
Maggiorduomo. Påfven sade ingenting, men
ref bort ett blad sf skriften och stack det i
sin ficka, samt lade de öfriga jemte andra böne-
sknifter i den för dem bestämda vagnslådan.
När Paliavicini följande morgon föredrog bö-
neskrilterna, saknades den ifrågavarande, hvil-
ken han påstod sig icke ha sett; möjligen vorel.
den också bortkommen under förvi:; ringen, mente
han. Påfven framtogz nu det afrifna bladet,
och efter långt letande kom äfven det öfriga
tillrätta.
inträffat, så uppfordrade påfven prelaten att till
sin heisas återställande besöka hafsbaden vid
Civita Vecchia. Anländ dit, fick han beallning
att resa till Genua, och stadna qvar der, tills
han blir återkallid.
Då flera tilldragelser af samma slag
Man lofordar nu den för igtighet, hvarmed påf-
ven förfarit vid omskapandet af sitt kabineit,
och att han dröjt med statssekreterarebefattnin-
gens återbesättande, till dess han sje!f blifvit i
tillfälle att närmare bedöma den garola konseljens
ledamöter, och de bos dem rådande åsigterna;
fastän detta drösmål i början väckt bekymmer
hos mängden, som deri trodde sig se en afsigt:
att fortgå på det gamla systemets bana. Detta
system bedömes nu ganska strängt; måhända
alltför strängt; ty dess hufvudsakliga fel här-:
rörde väl icke från annat, än den framlidne påf-
vens svaghet att i allt låta leda sig af sin när-
maste omgifning.
Värmen har äfven i Rom varit större denna
sommar, än mången kan minnas från föregåen-
de år. Mot slutet af Juli s!eg den, i skuggan,
till 409 C., och den 24 till ceh med till 4330.
TURKIET.
Konstantinopel föll den 49 Juli i en allmän
bestörtaing öser ett af de oförväntade skiften,
hvarpå den ottomaniska despotismens annaler
äro så rika; deu beryktade Riza pascha åter-
.
f
inträdde i ministeren, och handelsministern, Sarim :
Effendi, måste it den i fem föregående år en-
väldige afstå sin portfölj. Ryktet förkunnar re-
dan, att Redschid pascha snart måste öfverlem-
na sin portfölj åt Sarim, samt utträda från di-
vanen; hvarigeuom den reaktionära minister-
förändriogen vore fulländad. Riza, den fordne
gunstlingen, för hvilken folket darrade, emedan
han begagnade sitt linga envälde till samman-
skrapande af omätliga skatter: Riza, som i mån-
ga år, genom sin medbhjelpares Mussa Savetis
jernhand, prejade och förtryckte både Rumelien
och Anatolien, och hvars afsättning belsades
med jubel och förtjusnin: för tio månader se-
dan: Riza är åter kommen till heder och vär-;
digheter! Man frågar hvarandra: hvartilltjenar
all den turkiska förbättringsleken nu mera? —)
hvartill sultans triumfiåg genom provinserna?
hvartill hans menniskovinliga vaccinationsan;
; ; ÖT
stalter ech Redschids improsize; undersåtarnes
närvaro, förkuseskdt Ma annu ho
likhet inför, lA7j; eser hg en
-.vu Chids eget humana, förekomman-
de och välvilliga väsen, då han, under två
månaders oafbrutet tillträde hos storherin,
icke förmått vinna så mycket inflytande, att
han kunnat värja framskridandets goda sak
mot riksolyckan af R zas inträde i konselien?
Låogt ifrån Ik-äl, att någon skulle i detta
fall tillräkna Red chid en försumlighet, känner
hvar och en bland de närmare underrättade,
att han med hela sin kraft sökt sträfva emot
denna olyckshändelse; men de:i ligger godiyck-
lighetens vanära, att den kan skydda sig mot
allt, utom sina egna nycker.
Man sammanställer Rizas återinträde med
Mehemed Alis besök. Det är förut nämndt,
att den förres paiats i Tschiragan hade blifvit
upplåtet åt den sednare. Knappt var den e-
gyptiske satrapen iokommen, förrän ban frågade
i hvems hus han befann sig, och när man sagt
honom det, frågade ban hvad Riza förehade
och hvilket embete ban beklädde. Man påstår
nu att han vid sitt första företräde hos sultanl.
utbedt sig Rizas utnämnivg till en ministerbe-
fattning, som en nåd, och att sultan icke velat
vägra detta åt den fordom fruktansvärde, men
nu ångerfullt knäböjande gubben.
— LX -
— Enligt hvad från Skåne förljudes lära DD.
MM aAnAh dan bunstaosa familian aftar hackat