Kl, tre qvert till 4 stodo vi på planen framfö
det namnkunniga Palais Royal, som den ryktbar
Cameleonten , den store kardinalministern oc
statsmannen. den odödlige Armand de Richelie
byggde åt sig, och der den skicklige styrmanne
med kraftig arm förde styret och lotsade fransk
statsekeppet lyckligt genom politikens bränningar
— Palais Royal är en stad, en verld för sig sjel
der öfver 8000 menskor bo, och der lyxens oci
förfiningens glänsande radier från spridda punkte
samla sig som i sin focus. Tummelplatsen för all
faincants, rekreationsstället för affårsmän, och e!
samlingsplats (likväl nu mindre än förr), för de!
-eleganta verlden. Genom ett porthvalf med ko
lonner ef Doriska ordningen, inträdde vi på el
vidsträckt gård, samt derifrån, genom en portik
in på en ofsntiigt stor aflång plan, med blomster
parterrer midi uti, fulla med doftande blommor
en hög fontän, som i solljuset uppkastade sina ge
nomskinliga strålperlor, samt i fonden en Sweit
zer-rotunda, der man dricker kaffe, tå och dylikt
Denna sköna plats är på alla sidor omgifven mec
lummiga trän, under hvilkas löfrika kronor mar
njuter af fåglarnes qvitter och det brokiga, rörli-
ga lifvet framför sig. Bakom dessa trän har mar
de herrliga arkaderna och passagerna med sina
bodar, fulla med allt hvad lyx, prakt och rikedom
kan älska att omge sig med. Men, — kl. är öf-
ver 4. Vi få ej helt och hållet förglömma magens
anspråk. Vi vandra nedåt sandplanen, der hun-
dratals täcka barn, vid sina föräldrars eller ammors
sida, glädja sig åt sitt rosenfärgade lif, söka öfver-
allt efter det uppgifna stället, läsa öfver alla dör-
rar, — finns ej. När vi så stöfvat omkring väl
en haif timme, frågade jag ändtligen en elegant
kypare (garcor), med blått förkläde och en serviett
på armen, som visade sig i en dörr, hvaröfver med
förgyllda bokstäfver stod: Vefour; Monsieur
ii? — Oui, Messieurs! Entrez Messicurs! —
Bon! Vi inträdde i en elegant sal med förgyllda
pelare, förgyllda tak och väggar, förgyllda maträt-
ter, höll jag på att säga. Vi slogo oss ned vid ett
förgylldt bord; kyparn presenterade en liten tunn
bok med tryckta matsedlar (cartes-odoriferantes,
till och med), med rätter, ungefär tillräckliga för
femti personer; vi valde en ur systerringen, två,
tre; nu började framkstyckena att darra i penning-
pungen; dertill en butelj hvitt vin, (vin de Cha-
blis, som man hellre bör dricka, än de röda vi-
nerna), samt ett tennkrus med Seltzervatten, som
pehagligt utsprutade när man tryckte på en ven-
til. Efter intagen måltid reste vi oss upp, frågade
efter vår skuld, och — gissa mina herrar, — 45
fr., dertill 10 sous till den elegante kyparn, som
ej höll till godo med mindre. Hvad hade minson
på galejan att göra? — Vi fingo sedan veta att
vi, näst Trois fråres Provenceaux, några steg der-
ifrån, hade spisat hos den dyraste restaurant i Pa-
lais Royal. Den kanaljen i dörrn narrade oss så-
ledes excellent. När vi väl kommit ut härifrån
och gått några steg, hvem träffade vi, om ej våra
Stockholms-damer, i sällskap med vår älskvärde,
kemice professor P. från dito, som reste på statens
bekostnad, och uppehöll sig i Paris, för att i
Neuillys parker studera silkesmaskarne. Efter
ömsesidiga komplimanger beslöts, att dricka kaffe
tillsammans i rotundan. Vi slogo oss ned omkring
ett litet rundt bord, erhöllo kaffe) med hvar sin
lilla silfvertallrik med socker, hvilket sensre man
här brukar taga med sig när man går, slamrade
om ett och annat, teater, jernvägar, silkesmasker
och mat. Rundt omkring oss suto herrar och da-
mer, som tyckas ha mycket roligt. Tidhingar voro
här tillräckligt både in- och utländska, men intet
enda exemplar af: VAftonblad eller någon annan
svensk tidning. Under det vi här höllo tal, bör-
jade det att mörkna, och gaslågorna tändes i gån-
gar och passager. Vi gingo nu hädan, för att, vid
skenet af deras ljus, betrakta de eleganta bodarne
och kafeerna. Nu var Palais Royal i sanning vär-
digt sitt rykte. Hvilken prakt, hvilken skimrande
glans, som utströremar från allt som omger Oss.
Vi gingo nedät ena pelargången, kastade här och
der en blick in i de lysande galanteri- och juve-
lerare-bodarne, vexlar-butikerna, med sina upp-
staplade högar ef guld och silfver, c. samt in-
kommo, vid ändan af denna gång, i det präktiga
Galerie dOrlåans, den skönaste passage i Paris,
med sitt glastak, vid sidorna prydt med en hel
trädgård af de skönaste och sällsyntaste växter.
Detta galleri som byggdes 1830, är helt och hållet
af sten och jern, samt fönsterramar och dörrar i
de eleganta bodarne af messing. Det är 300 fot
långt och 40 fot bredt, och då det om aftnarne är
upplyst, verkligen bländande skönt. Vid ena än-
dan voro små boddiskar med allehanda parfymeri-
er c., innanför hvilka unga, vackra flickor, både
med blickar och ord, på allt sätt sökte att locka
till sig köpare. Genom en massa af promenerande
trängde vi oss frara till utgången och ned åt an-
dra pelargången, tillbaka till rotundan der vi in-
togo tå, m. m. samt förfogade oss sedan hem till
våra boningar åtföljda af professor P.; hvars an-
genäma och trefliga sällskap vi sedan, under hela
vårt vistande i Paris, hade nöjet att glädja oss åt.
Det var en skön, ljum afton, som nu följde på
den hetaste dag och jag dröjde länge inne hos
min reskamrat innan jag kastade mig i sömnens
armar.
I afseende på språkets korrekthet återstår åt-
skilliot att ön:ka. Imedlertid kunne vi rekom-