Kl, tre qvert till 4 stodo vi på planen framfö det namnkunniga Palais Royal, som den ryktbar Cameleonten , den store kardinalministern oc statsmannen. den odödlige Armand de Richelie byggde åt sig, och der den skicklige styrmanne med kraftig arm förde styret och lotsade fransk statsekeppet lyckligt genom politikens bränningar — Palais Royal är en stad, en verld för sig sjel der öfver 8000 menskor bo, och der lyxens oci förfiningens glänsande radier från spridda punkte samla sig som i sin focus. Tummelplatsen för all faincants, rekreationsstället för affårsmän, och e! samlingsplats (likväl nu mindre än förr), för de! -eleganta verlden. Genom ett porthvalf med ko lonner ef Doriska ordningen, inträdde vi på el vidsträckt gård, samt derifrån, genom en portik in på en ofsntiigt stor aflång plan, med blomster parterrer midi uti, fulla med doftande blommor en hög fontän, som i solljuset uppkastade sina ge nomskinliga strålperlor, samt i fonden en Sweit zer-rotunda, der man dricker kaffe, tå och dylikt Denna sköna plats är på alla sidor omgifven mec lummiga trän, under hvilkas löfrika kronor mar njuter af fåglarnes qvitter och det brokiga, rörliga lifvet framför sig. Bakom dessa trän har mar de herrliga arkaderna och passagerna med sina bodar, fulla med allt hvad lyx, prakt och rikedom kan älska att omge sig med. Men, — kl. är öfver 4. Vi få ej helt och hållet förglömma magens anspråk. Vi vandra nedåt sandplanen, der hundratals täcka barn, vid sina föräldrars eller ammors sida, glädja sig åt sitt rosenfärgade lif, söka öfverallt efter det uppgifna stället, läsa öfver alla dörrar, — finns ej. När vi så stöfvat omkring väl en haif timme, frågade jag ändtligen en elegant kypare (garcor), med blått förkläde och en serviett på armen, som visade sig i en dörr, hvaröfver med förgyllda bokstäfver stod: Vefour; Monsieur ii? — Oui, Messieurs! Entrez Messicurs! — Bon! Vi inträdde i en elegant sal med förgyllda pelare, förgyllda tak och väggar, förgyllda maträtter, höll jag på att säga. Vi slogo oss ned vid ett förgylldt bord; kyparn presenterade en liten tunn bok med tryckta matsedlar (cartes-odoriferantes, till och med), med rätter, ungefär tillräckliga för femti personer; vi valde en ur systerringen, två, tre; nu började framkstyckena att darra i penningpungen; dertill en butelj hvitt vin, (vin de Chablis, som man hellre bör dricka, än de röda vinerna), samt ett tennkrus med Seltzervatten, som pehagligt utsprutade när man tryckte på en ventil. Efter intagen måltid reste vi oss upp, frågade efter vår skuld, och — gissa mina herrar, — 45 fr., dertill 10 sous till den elegante kyparn, som ej höll till godo med mindre. Hvad hade minson på galejan att göra? — Vi fingo sedan veta att vi, näst Trois fråres Provenceaux, några steg derifrån, hade spisat hos den dyraste restaurant i Palais Royal. Den kanaljen i dörrn narrade oss således excellent. När vi väl kommit ut härifrån och gått några steg, hvem träffade vi, om ej våra Stockholms-damer, i sällskap med vår älskvärde, kemice professor P. från dito, som reste på statens bekostnad, och uppehöll sig i Paris, för att i Neuillys parker studera silkesmaskarne. Efter ömsesidiga komplimanger beslöts, att dricka kaffe tillsammans i rotundan. Vi slogo oss ned omkring ett litet rundt bord, erhöllo kaffe) med hvar sin lilla silfvertallrik med socker, hvilket sensre man här brukar taga med sig när man går, slamrade om ett och annat, teater, jernvägar, silkesmasker och mat. Rundt omkring oss suto herrar och damer, som tyckas ha mycket roligt. Tidhingar voro här tillräckligt både inoch utländska, men intet enda exemplar af: VAftonblad eller någon annan svensk tidning. Under det vi här höllo tal, började det att mörkna, och gaslågorna tändes i gångar och passager. Vi gingo nu hädan, för att, vid skenet af deras ljus, betrakta de eleganta bodarne och kafeerna. Nu var Palais Royal i sanning värdigt sitt rykte. Hvilken prakt, hvilken skimrande glans, som utströremar från allt som omger Oss. Vi gingo nedät ena pelargången, kastade här och der en blick in i de lysande galanterioch juvelerare-bodarne, vexlar-butikerna, med sina uppstaplade högar ef guld och silfver, c. samt inkommo, vid ändan af denna gång, i det präktiga Galerie dOrlåans, den skönaste passage i Paris, med sitt glastak, vid sidorna prydt med en hel trädgård af de skönaste och sällsyntaste växter. Detta galleri som byggdes 1830, är helt och hållet af sten och jern, samt fönsterramar och dörrar i de eleganta bodarne af messing. Det är 300 fot långt och 40 fot bredt, och då det om aftnarne är upplyst, verkligen bländande skönt. Vid ena ändan voro små boddiskar med allehanda parfymerier c., innanför hvilka unga, vackra flickor, både med blickar och ord, på allt sätt sökte att locka till sig köpare. Genom en massa af promenerande trängde vi oss frara till utgången och ned åt andra pelargången, tillbaka till rotundan der vi intogo tå, m. m. samt förfogade oss sedan hem till våra boningar åtföljda af professor P.; hvars angenäma och trefliga sällskap vi sedan, under hela vårt vistande i Paris, hade nöjet att glädja oss åt. Det var en skön, ljum afton, som nu följde på den hetaste dag och jag dröjde länge inne hos min reskamrat innan jag kastade mig i sömnens armar. I afseende på språkets korrekthet återstår åtskilliot att ön:ka. Imedlertid kunne vi rekom