Michelot och Peyras varit nära att komma : handgemäng med hvarandra, förde hon de båd: herrarne in i matsalen, der en ganska bastant måltid redan väntade de kommande. Denna sal, som var belägen. på nedra botten, bade ett snyggt och gladt utseende, liksom allt hvad som stod i något slags sammanhang med denna intagande bostad. Golfvet var af furuplankor, men hvitskuradt och på det sorgfilligaste:bonadt, och bjelkarne i taket voro sirade med bildbuggararbete, vida öfver allt hvad man skulle kunna vänta i denna från den civiliserade verldei så löngtlåfligsna by: Tapeterna hvitmålade; med en guirland: som lopp ruudt omkring taklisten, hade ingen annan prydnad än tvenne stora,-i förgylda ramar infattade, medaljonger, hvilka tycktes utgöra familjeporträt ter; det-ena föreställde en gubbs med sorgsen och tankfull min och klädd i bergsbodrigten; den andra en qvinna, med friskt och rosenrödt ansigte, i: herdinnekostym, pudrad, samt med en berdestaf i banden. Några rottingstolar ocr ett stort börd, hvilket var dukadt med en servis af hvitt porslin, jemte vanligt bordsilfver, fulländade raöbleringen i denna sal, der den friska och aromatiska bergluten inträngde geuom de skira hvita musslinsgardinerna. De främmande föllo ur den ena förvåningen i den andra. Denna så passande och väl valda lyx, denna välmåga, som visade sig i allt hvad som omgaf dem, uppfyllde dem:-med den hög sta beundran. Men knappast hade de hunnit att till alla dess särskildta delar beskåda Martin-S:mons matcal, förrän en ganska välbekant röst kom chevalier de Peyras att spritta till. — Marcellint:..hörde man ropas; är det lu?... Her jag då ändtligen återfått dig, efer att redan hafva misströstat om att någonsin få återse dig? I samma ögonblick såg man instörta i salen en ung flicka, klädd nästan på samma sätt som Marguerite och, glömsk af all nsideration, enlast lydande sin känsla, kastPsig i den unga idelsmannens armar. Fröken de Bianchefort hade, ehuru bon al! in värds dotter lånat de flesta persedlarna af!