rr BR
H. Rusch vil 4 Timer foredrage speciel Zoologi,
iser Fedrelandets. I 2 Timer vil han strebe at
oplyse det Foredragne ved Demonstrationer i Sam-
lingen.
J. P. Broch vil i 2 Timer gjennemgaae det ara-
biska, og i 2 andre det syriske Sprogs Begyndel-
sesgrunde.
Tal vid södra Everiges nykterhetsföreningars
allmänna årsmöte i Skara den 2 Juli
1846, af J. M. Lindblad.
Ibland de framställningar, som för nykterhets-
saken nitälskande män utgifvit af trycket, för-
tjenar d n, som bär ofvanstående titel, onekli-
gen uppmärksamhet. Vi hafve ofta varit af
den tankan, att författarne af sådana tal stun-
dom genom en alltför bjert färgläggning ingifva
läsaren eller åböraren den tankan, att ämnet
stundom behandlas från nykterhets-vännernas
sida med en öfverdrift, som minskar den åsyf-
tade verkan deraf, och vi vilje icke heller helt
och hållet fritaga det ifrågaverande från detta
fel, ehuru man väl kan säga, att äfven de mör-
kaste beskriningar på det omåttliga bränvins-
supandets följder finna sin motsvarighet i verk-
ligheten. Men man kan ej neka, att hr Lind-
blad har med stor sanning och talang framställt
nigare förtöres bland allmogen, såsom vid bröl-
lopp och begrafningar, och vi låna ur det lilla
arbetet eit sådant fragment, hvars spridande
skall, såsom vi förmoda, gagna den goda saken.
Det nämndes, att det bästa vi kunde till-
önska vira rusdryck-tillverkande och kringspri-
dande bröder, vore, att de måtte på nära håll
få se följderna af denna deras verksamhet. Vi
vete, att det på djupet af hvarje menskligt
bröst klappar ett menskligt bjerta. Och såvida
icke förhärdelsens polar-is lagt sig deröfver,
måste det röras till häpnad vid den syn, det
sålunda skulle få se. Jag räcker ut handen och
ber någon fatta den, för att följa mig på en
kort vandring i den örtagård der rusdryckernas
följder blomstra. Jag skall blott leda till de
trakter jag sjelf besökt; men ber om tillgift att
resbeskrifningen icke är utförd med en Lamar-
tines penna, den är utförd med en penna dop-
pad i verklighetens öfvera!lt fremrinnande, be-
klagligen ofta mörka flod. Först vilje vi gå till
en brölloppsgård. — I en af Smålands aflägsna
delar reser sig på en ljunghed en hvitgrå kyr-
ka, med särskildt uppbyggd klockstapel af träd.
Utanför riogmuren stå en mängd små hus, in-
redda hälften till stall, hälften till ett slags toi-
lette-rum för kyrkobesökarne. Vi sätta oss un-
der en af de skuggrika lindarne på kyrkogår-
den, emedan solen bränner på morgonen af
midsommarsdagen. Se derborta till venster på
vägen komma 8 ryttare i full karrier på löddri-
ge hästar. De äro förridare för brudskaran,
som väntas. Öfverhöljda af dam stiga de af
de flåsande hästarne, aftaga sina med silfver-
kedjor behängda hattar och säga: Brudskaran
kommer,. Derefter framtager en hvar, ur fo-
dret på sin jacka, en flaska innehållande eni
hvit vätska, dricker omedelbart en klunk och l:
bjuder derpå grannen, till dess sålunda en hvar :
af de 8 smakat på kamraternas traktering. Der-l:
efter vända de sig till hä:tarne. De äro matta,
de måste muntras. Nu samla sig alla 8 om-
kring en häst, hålla med våld bans bufvud uppåt
och hälla ur flaskorna af den hvita vätskan il:
djurets mun, som, retad af den brännande dryc-
ken, gör allt för att komma löst. Det bjelper
icke, trakteras måste det och alla. Men serl:
du det vackra, ståtliga, mörkbruna stoet huru l
det frustar; det blir såsom ursinnigt af blotta
lukten af den hvita vätskan, och kan omöjligen
hållas. Ser du buru ryttarne med de blystöp-
ta, lädervirade skaften af sina korta ridpiskor,!
likasom med sparkningar och knuffningar, un-j
der högljudda förbannelser, misshandla det vackra
djuret för dess motsträfvighet? Nu bär det af
igen. Hästarne fara af såsom vilda, brände afls
drycken de undfiogo. Förridarne skola möta
brudskaran, som synes vid skygsbrynet. Nu är
den framme. Låtom oss stiga upp på denna
grafkulle för att bättre se oss omkring. Mär-
ker du huru en hvar sticker handen i bröst-
fickan och uttager flaskan. De dricka alla, sjelfva
bruden ieke undantagen, och sålunda besjälade
begifva de sig in i kyrkan. Vi gå med. Trötte
af ridten och ruset somuar en del af sällskapet
under predikan, och vaknar först när gudstjen-
sten slutas, för att straxt vid utträdandet ur
templet lifvå de dufna sinnena med samma; me-
del som alltid. Vid brudskarans aftåg påfyllas
flaskorna ur det runda ankar, som medföljer i
brudens vagp. Innan tåget sätter sig i rörelse
gå brudsvennerna omkring i alla vid kyrkan
belägna stall för att helsa från brudparet och
bjuda en hvar tömma lyckönskningsskålen ur
medhafda flaskorna. Vid annalkandet till bröl-
loppsgården spränga de 8 ryttarne förut, att,
likasom vid kyrkan, bebåda de: väntades an-
komst. Genast begifva sig värdarne, -försedde
med bägare af silfver och vederbörliga flaskor,
för att redan på vägen bereda skaran tillfälle
att gratulera de nyvigde. Nu sätter man sig
till bords. Först och sist och mellan hvarje rätt
rinner det ur de outtömliga flaskorna. Qvin-
norna måste ock smaka. Fyra timmar räcker
måltiden. Vid brudens sida står en tallrik, der
en liten bit af hvarje rätt lägges och hvarpil,
2 PF LaussV
CET FR rr FR
LR RA