rr BR H. Rusch vil 4 Timer foredrage speciel Zoologi, iser Fedrelandets. I 2 Timer vil han strebe at oplyse det Foredragne ved Demonstrationer i Samlingen. J. P. Broch vil i 2 Timer gjennemgaae det arabiska, og i 2 andre det syriske Sprogs Begyndelsesgrunde. Tal vid södra Everiges nykterhetsföreningars allmänna årsmöte i Skara den 2 Juli 1846, af J. M. Lindblad. Ibland de framställningar, som för nykterhetssaken nitälskande män utgifvit af trycket, förtjenar d n, som bär ofvanstående titel, onekligen uppmärksamhet. Vi hafve ofta varit af den tankan, att författarne af sådana tal stundom genom en alltför bjert färgläggning ingifva läsaren eller åböraren den tankan, att ämnet stundom behandlas från nykterhets-vännernas sida med en öfverdrift, som minskar den åsyftade verkan deraf, och vi vilje icke heller helt och hållet fritaga det ifrågaverande från detta fel, ehuru man väl kan säga, att äfven de mörkaste beskriningar på det omåttliga bränvinssupandets följder finna sin motsvarighet i verkligheten. Men man kan ej neka, att hr Lindblad har med stor sanning och talang framställt nigare förtöres bland allmogen, såsom vid bröllopp och begrafningar, och vi låna ur det lilla arbetet eit sådant fragment, hvars spridande skall, såsom vi förmoda, gagna den goda saken. Det nämndes, att det bästa vi kunde tillönska vira rusdryck-tillverkande och kringspridande bröder, vore, att de måtte på nära håll få se följderna af denna deras verksamhet. Vi vete, att det på djupet af hvarje menskligt bröst klappar ett menskligt bjerta. Och såvida icke förhärdelsens polar-is lagt sig deröfver, måste det röras till häpnad vid den syn, det sålunda skulle få se. Jag räcker ut handen och ber någon fatta den, för att följa mig på en kort vandring i den örtagård der rusdryckernas följder blomstra. Jag skall blott leda till de trakter jag sjelf besökt; men ber om tillgift att resbeskrifningen icke är utförd med en Lamartines penna, den är utförd med en penna doppad i verklighetens öfvera!lt fremrinnande, beklagligen ofta mörka flod. Först vilje vi gå till en brölloppsgård. — I en af Smålands aflägsna delar reser sig på en ljunghed en hvitgrå kyrka, med särskildt uppbyggd klockstapel af träd. Utanför riogmuren stå en mängd små hus, inredda hälften till stall, hälften till ett slags toilette-rum för kyrkobesökarne. Vi sätta oss under en af de skuggrika lindarne på kyrkogården, emedan solen bränner på morgonen af midsommarsdagen. Se derborta till venster på vägen komma 8 ryttare i full karrier på löddrige hästar. De äro förridare för brudskaran, som väntas. Öfverhöljda af dam stiga de af de flåsande hästarne, aftaga sina med silfverkedjor behängda hattar och säga: Brudskaran kommer,. Derefter framtager en hvar, ur fodret på sin jacka, en flaska innehållande eni hvit vätska, dricker omedelbart en klunk och l: bjuder derpå grannen, till dess sålunda en hvar : af de 8 smakat på kamraternas traktering. Der-l: efter vända de sig till hä:tarne. De äro matta, de måste muntras. Nu samla sig alla 8 omkring en häst, hålla med våld bans bufvud uppåt och hälla ur flaskorna af den hvita vätskan il: djurets mun, som, retad af den brännande drycken, gör allt för att komma löst. Det bjelper icke, trakteras måste det och alla. Men serl: du det vackra, ståtliga, mörkbruna stoet huru l det frustar; det blir såsom ursinnigt af blotta lukten af den hvita vätskan, och kan omöjligen hållas. Ser du buru ryttarne med de blystöpta, lädervirade skaften af sina korta ridpiskor,! likasom med sparkningar och knuffningar, un-j der högljudda förbannelser, misshandla det vackra djuret för dess motsträfvighet? Nu bär det af igen. Hästarne fara af såsom vilda, brände afls drycken de undfiogo. Förridarne skola möta brudskaran, som synes vid skygsbrynet. Nu är den framme. Låtom oss stiga upp på denna grafkulle för att bättre se oss omkring. Märker du huru en hvar sticker handen i bröstfickan och uttager flaskan. De dricka alla, sjelfva bruden ieke undantagen, och sålunda besjälade begifva de sig in i kyrkan. Vi gå med. Trötte af ridten och ruset somuar en del af sällskapet under predikan, och vaknar först när gudstjensten slutas, för att straxt vid utträdandet ur templet lifvå de dufna sinnena med samma; medel som alltid. Vid brudskarans aftåg påfyllas flaskorna ur det runda ankar, som medföljer i brudens vagp. Innan tåget sätter sig i rörelse gå brudsvennerna omkring i alla vid kyrkan belägna stall för att helsa från brudparet och bjuda en hvar tömma lyckönskningsskålen ur medhafda flaskorna. Vid annalkandet till brölloppsgården spränga de 8 ryttarne förut, att, likasom vid kyrkan, bebåda de: väntades ankomst. Genast begifva sig värdarne, -försedde med bägare af silfver och vederbörliga flaskor, för att redan på vägen bereda skaran tillfälle att gratulera de nyvigde. Nu sätter man sig till bords. Först och sist och mellan hvarje rätt rinner det ur de outtömliga flaskorna. Qvinnorna måste ock smaka. Fyra timmar räcker måltiden. Vid brudens sida står en tallrik, der en liten bit af hvarje rätt lägges och hvarpil, 2 PF LaussV CET FR rr FR LR RA