Förkrossad af sin fars utbrytande vrede och met
ögon fördunklade af blygselns tårar, sjönk Aland:
förtviflad tillbaka på sin stol och fortsatte spele
med darrande hand. Hon såg redan valplatser
framför sig, der hennes stolthet skulle blifva sla-
gen och hennes frihet begrafyen. — Gustaf mäste
tyst, med blödande hjerta, se den älskades lidande;
förgäfves sökte hans blickar att möta hennes.
Efter några drag ropade Gustaf, viss om sin se-
ger: Schack och matt åt båda kungarne. Tigande
dolde Alanda sitt ansigte i sina händer. Henrik
och Gustaf sprungo upp. Kammarherren drog se-
gervinnaren med sig åt sidan.
Vågar jag hoppas att ni gör min son — och
genom honom äfven mig — lycklig ? hviskade han
med darrande läppar.
Tror ni mig i stånd, herr kammarherre, att be-
gagna mig af en rättighet, om hvars ägande jag
skulle ansett det ovärdigt att spela på allvar? sva-
rade Gustaf stolt och så högt att alla hörde det.
För hvilket pris har ni då egentligen spelat ?
frågade kammarherren, sarkastiskt leende.
Visserligen icke för det pris, att jag på något
sätt skulle inskränka den nådiga frökens vilja.
Det der är tvetydigheter! ropade öfverjägmä-
staren, hvilken hade väntat att Gustaf utan om-
ständigheter skulle fordra sin rätt öfver Alandas
hand. Er förklsring måste äfven såra min dot-
ter, emedan hon ofta spelat om samma pris, hvil-
ket ni nu behagar klandra. Jag ber er derföre, at!
helt enkelt förklara er mening.
Jag vågar icke tilltro mig att bedöma den nå-
diga frökens bevekelsegruncer till detta spel. Kan:
hända att fröken Alanda på detta sätt vill straffa
de män, som äro fåfänga nog att tro det man kan
vinna en qvinnas hand utan att äga hennes bjerta.
Men ni lofvade att uppfylla spelets vilkor, in-
vände öfverjägmästaren.
Hvad jag lofvade skalljag hålla,, svarade Gustaf
rörd, ty Alandas ögon sade honom, att han var
förstådd af henne.
Ni måste medgifva mig, min vördade vän, fort-
for han, satt en man icke bör tillegna sig en maka
genom ett lättsinnigt spel, och ännu mindre ge-
nom tvång: bon måste öfverlemna sig åt honom
genom kärlek, denna hjertats innerliga kraft, som
sluter qvinnan till mannens älskande, skyddande
bröst. - Kärleken strider icke om väldet öfver den
älskades vilja, utan hängifver sig frivilligt och gladt
genom sin egen lycka lyckliggörande den älskade
Deras strid består endast i att öfverträffa hvaran-
dra i kärlek — icke i makt. — Jag kunde natur:
