handelns och industriens gebiet, som engel:
männen redan lyckligt hunnit förbi.
Engelska industriens historia visar en mäng
intressanta ombyten och vexlingar. Ehuru ril
begåfvad af naturen, rönte Britternas ö barr
domens frestelser och var senfärdig att bhinn
manligheten; De med fasta landet syssland
I handelsplatserna Manchester och Liverpool had
redan stigit upp och fortgått på sin bana, in
nan Lancasbire ännu hunnit blifva kändt
lEuropa. Antwerpen var en stolt stad — had
skepp, kolonier och handel, redan i medlet a
46:de årbundradet och långt förut hade italien
ska republikernas årsmarknader blifvit märk
l värdiga för deras industriella handelsrörelsc
Venedig och Genua hade varit rivaler om öf
.verväldet inom skeppsfarten, Florerz och Li
vorno inom manufakturrörelsen. Hvad var d
Glasgow och Leeds och de öfrige af alla brit
tiska nordens bikupor?
Elementerna till handelsrikedom voro vä
der, men obemärkta och outvecklade. Vi vor
rika på mineralier och egde en skatt, vigtigar
för industrien än någonsin guld och silfver
Eoglands äldsta och beständigaste manufaktu
är klädestillverkning; men det var likväl i rå
ämnets frambringande, icke i den manufaktu
rerade artikeln, som vi först vunno rykte. Vår
fuktiga klimat var gynnsamt för tillvexten a
ett ullförråd, vida öfverlägset andra länders
och redan i Matthias historia öfver Westmin:
ster berättas, att alla verldens nationer klädde
sig i engelsk ull, förvandlad till kläde af Flan-
derns fabrikanter. Dessa skickliga tillverkare
voro i århundraden de, som beklädde största
delen af Europa och -det var ifrån en deras
koloni, genom en öfversvämning drifven ifrån
eget land, som klädesmanuakturen, kort efter
Epvglands eröfring, började att grundläggas i
England.
De misstag man begick i lagstiftningen voro
likväl länge ett väsendtligt hinder för national-
industriens framsteg. Man menade väl genom
skyddet och uppmuntrandet af inhemska pro-
dukter; men resultaten voro skenbara. Icke
heller voro motiverna för denna politik til!-
rådliga, då de bestodo i ett begår att monopo-
lisera alla fördelar till oss sjelfva, genom våra
grannars uteslutande och utarmande. En lång
tid tillät man inga utländska köpmän att vistas
i riket utan med serskildt kongl. tillstånd, och
det var först år 4703, som en allmän tillåtelse
dertill utfärdades, men hvarvid många inskränk-
ningar tillika stadgades. De varor som de in-
förde, med undantag af specerier och kramva-
ror, kunde endast af dem säljas i parti och i
hvarje handelsort voro utlänningarne ansvarige,
en för alla och alla för en, för de skulder och
äfven de förbrytelser, som för någon ibland dem
kunde förekomma.
Af flerahanda orsaker voro vissa varor för-
bjudaa till utförsel. Spanmål fick ej utföras,
på det icke brödbrist skulle uppstå i landet.
En stor vigt lades på betryggandet af störa för-
råd utaf ädla metaller, så att såväl myntadt
som omyntadt guld och silfver var förbjudet
till utförsel; men om den engelske bandlanden
icke fick betala sina utrikes skulder med fast
mynt, betalte han dem med en utländsk vexel,
som svarade till samma ändamål och helt och
hållet godtgjorde dårskapen af detta lagstad-
zgande. Dylika misslyckade resultater följde af
alla de öfriga försöken, att framtvinga inländska
manufakturer. Genom en 1:g af 1264 blef ut-
försel af ull förbjuden, och tillika förbjöds för-
brukning af utländskt kläde. Följderna af denna
orimliga lagstiftning visade sig snart olägliga och
rent af skadliga. För det första kunde folket
cke erhålla det kläde som behöfdes hvar-
ken i nog myckenhet eller af tillräcklig god-
het. och derföre måste man ålägga inskränkning
all öfverflödig klädsel, hvarigenom konsumen-
terna icke blefvo de ensamt lidande. Utförseln
uf ull hade då utgjort 134 ,:delar af all rikets
export, och det var tygligt, att då ej ull kunde
utföras ur landet, skulle stor rikedom såväl i
penningar som varor icke kunna införas och
alla grenar af industrien, som denna rikedom
dittillsunderhjelpt, skulle lida och undertryckas.
(Forts. följer.)