handelns och industriens gebiet, som engel: männen redan lyckligt hunnit förbi. Engelska industriens historia visar en mäng intressanta ombyten och vexlingar. Ehuru ril begåfvad af naturen, rönte Britternas ö barr domens frestelser och var senfärdig att bhinn manligheten; De med fasta landet syssland I handelsplatserna Manchester och Liverpool had redan stigit upp och fortgått på sin bana, in nan Lancasbire ännu hunnit blifva kändt lEuropa. Antwerpen var en stolt stad — had skepp, kolonier och handel, redan i medlet a 46:de årbundradet och långt förut hade italien ska republikernas årsmarknader blifvit märk l värdiga för deras industriella handelsrörelsc Venedig och Genua hade varit rivaler om öf .verväldet inom skeppsfarten, Florerz och Li vorno inom manufakturrörelsen. Hvad var d Glasgow och Leeds och de öfrige af alla brit tiska nordens bikupor? Elementerna till handelsrikedom voro vä der, men obemärkta och outvecklade. Vi vor rika på mineralier och egde en skatt, vigtigar för industrien än någonsin guld och silfver Eoglands äldsta och beständigaste manufaktu är klädestillverkning; men det var likväl i rå ämnets frambringande, icke i den manufaktu rerade artikeln, som vi först vunno rykte. Vår fuktiga klimat var gynnsamt för tillvexten a ett ullförråd, vida öfverlägset andra länders och redan i Matthias historia öfver Westmin: ster berättas, att alla verldens nationer klädde sig i engelsk ull, förvandlad till kläde af Flanderns fabrikanter. Dessa skickliga tillverkare voro i århundraden de, som beklädde största delen af Europa och -det var ifrån en deras koloni, genom en öfversvämning drifven ifrån eget land, som klädesmanuakturen, kort efter Epvglands eröfring, började att grundläggas i England. De misstag man begick i lagstiftningen voro likväl länge ett väsendtligt hinder för nationalindustriens framsteg. Man menade väl genom skyddet och uppmuntrandet af inhemska produkter; men resultaten voro skenbara. Icke heller voro motiverna för denna politik til!rådliga, då de bestodo i ett begår att monopolisera alla fördelar till oss sjelfva, genom våra grannars uteslutande och utarmande. En lång tid tillät man inga utländska köpmän att vistas i riket utan med serskildt kongl. tillstånd, och det var först år 4703, som en allmän tillåtelse dertill utfärdades, men hvarvid många inskränkningar tillika stadgades. De varor som de införde, med undantag af specerier och kramvaror, kunde endast af dem säljas i parti och i hvarje handelsort voro utlänningarne ansvarige, en för alla och alla för en, för de skulder och äfven de förbrytelser, som för någon ibland dem kunde förekomma. Af flerahanda orsaker voro vissa varor förbjudaa till utförsel. Spanmål fick ej utföras, på det icke brödbrist skulle uppstå i landet. En stor vigt lades på betryggandet af störa förråd utaf ädla metaller, så att såväl myntadt som omyntadt guld och silfver var förbjudet till utförsel; men om den engelske bandlanden icke fick betala sina utrikes skulder med fast mynt, betalte han dem med en utländsk vexel, som svarade till samma ändamål och helt och hållet godtgjorde dårskapen af detta lagstadzgande. Dylika misslyckade resultater följde af alla de öfriga försöken, att framtvinga inländska manufakturer. Genom en 1:g af 1264 blef utförsel af ull förbjuden, och tillika förbjöds förbrukning af utländskt kläde. Följderna af denna orimliga lagstiftning visade sig snart olägliga och rent af skadliga. För det första kunde folket cke erhålla det kläde som behöfdes hvarken i nog myckenhet eller af tillräcklig godhet. och derföre måste man ålägga inskränkning all öfverflödig klädsel, hvarigenom konsumenterna icke blefvo de ensamt lidande. Utförseln uf ull hade då utgjort 134 ,:delar af all rikets export, och det var tygligt, att då ej ull kunde utföras ur landet, skulle stor rikedom såväl i penningar som varor icke kunna införas och alla grenar af industrien, som denna rikedom dittillsunderhjelpt, skulle lida och undertryckas. (Forts. följer.)