arom något köp sig afhända, då skole de oss och
kronan dem förut hembjuda.,
Icke i alla Gustaf Adolfs köpebref finnes dylik
förbehåll. Det tyckes som det i synnerhet blifvi
uteslutet vid försäljning till personer, dem Konun
gen varit synnerligen bevågen, t. ex. Johan Kasi
mir och Axel Oxenstjerna. Så hafva vi ock lag
märke till, att detta förbehåll ofta saknas i de å!
4630 utfärdade köpebrefven.
Men huru vanligt det likväl var, ses ej blott a
den mängd bref, der det träffas, utan ock af ser
skilda i Kammar-kollegii kopieböcker gjorda anteck
ningar. — Så är, i kopian af ett för Johan Kasi
mir d. 45 Juni 4626 utfärdadt köpebref, kontex
ten afbruten med anmärkning: Sedan efter van
lig form, allenast utelåtit hembjudningen till kro
nan; och i 4628 års kopiebok läses: Sjelfva for
ma, hvarefter alla köpebrofven på godsen detta å
4628 äro stälda, finnes sub dato d. 149 Aprilis föl
Grefve Magno?).
Intet dylikt förbehåll hafva vi upptäckt i de af
förmyndarestyrelsen utfärdade köpebref, ehuru åt-
minstone från allmän nytta visserligen ej nägon
betänklighet kunde hemtas emot intagandet dera
i köpebref å skattehemmans räntor.
Den sista olikhet emellan Gustaf Adolfs och för-
myndarestyrelsens förfarande, som vi akta nödigt
här anmärka, består deri, att sist nämnda styrelse
från rättigheten att köpa kronogods och skatte-
hemmans räntor uteslöt ofrälse män, hvilka i Gu-
staf Adolfs tid egt denna rätt.
I det första af sina häften erkände Hr F. till
em början denna olikhet. Men sedan förmäler han
sig hafva funnit bekräftadt, hvad han förut anade:
nemligen att detta vilkor var gammalt och redan
af Gustaf Adolf följdt. Ty se, just i Hr G:s Sv.
Folk. Hist. III: 61 läses, att Gustaf Adolf till
bjelpmedel i sina stora penningebehof använde
försäljning och förpantning af kronans egendom,
samt förpantning af dess inkomster: Försäljnin-
gen skedde till adeln under evärdeligt frälse: för-
pantningarne äfven till andra. Altså, fortfar
Hr F., har Hr G. sjelf visat, att redan Gustaf
Adolf antagit denna adelns uteslutande rätt att
köpa kronogods,. Längre fram talar Hr F. om
adelns redan af Gustaf Adolf stadgade uteslutande
förköpsrätt till kronogods, alldeles som Gustaf
skulle genom ett ordentligt stadgande gjort regein
tili lag. Hr F. har just i Hr G:s Svenska Folkets
Historia 3: s. 64 stött på en oriktighet, paturligt-
vis gjort det oriktiga ännu oriktigare och sedan
dermed vändt sig emot Hr G:s riktiga yttrande.
Aningen var olycklig!
Förhållandet är, att ehuru de aldraflesta för-
säljningar under frälsefrihet i Gustaf Adolfs tid
skedde till adeln, skedde dock äfven sådana till
ofrälse. Vid ett flygtigt ögnande i Kammar-kolle-
gii kopieböcker för några är, har rec. funnit föl-
jande exempel. D. 45 April 4624, 48 Juni 16235
och 435 Juni 4626 till Hofrättssekreteraren Erik
Tranevardus; d. 24 April 1627 för Anders Pehrs-
son till Kåilsta, och Borgmästaren Hans Nilsson;
d. 2 Jan. 4698 till Faktoren Erik Larsson, d. 19
April s. å. till Ståthållaren Peder Nilsson; d. 29
April 1629 till Biskopen Johan Rudbeck; d. 5 Mars
1630 till Professor Lars Wallius; d. 10 April s.å.
ill Faktoren Mårten Wevilzer.