försaka lifvet, än förlora det i armarna på en
Seraphine.n
Nu kommo Gustaf och Henrik och bådo i
allavdet ädia schackspelets vänners namn, hvilka
voro här församlade för att beundra Alanda,
det hon ville ännu spela ett parti med Gustaf.
Jag begagnat mig med nöje af revanche,
sade Alanda, i det hon såg på sin motståndare
med ett förtrollande leende. Men jag förbe-
håller mig också vedergällning för prisen.n
Hvad vill det säga — för prisen?, frågade
Henrik nyfiket.
Åh, en den allra roligaste atrapp, svarade
Alanda glidtigt; om icke allt återupprepande
vore mauvais genre, så kunde du också få nö-
jet af en öfverraskning. Men nu ber jag imed-
lertid bara om en pris för mig och Seraphine,
ty ni måste veta, herr baron, att hon är en li-
ten emanciperad filosof, som icke fruktar för
någonting.
Då Seraphine såg bur Alanda stack den fruk-
tansvärde prisen i mun, och Gustaf nu bjöd
henne deraf med den försäkran at i denna
Omzambra förenades smaken af de finaste Ef-
kakes med Irebibas aromatiska behag, då stredo
olika känslör inom Seraphine, hvilka gåfvo henne
ett modfäldt utseende. Alanda hviskade till
henne uppmuntrande ord, och slutligen antog
den goda flickan rysande detta första medel till
den vackre svenskens eröfring.
Men jag vet ännu icke hvad det är,, ropade
Henrik otåligt, och då han äfven fått smaka
derpå, bad han med förtjusning: Tillåt mig
ändtligen att få låna snusdosan; huru kallade
ni sammansättningen: Kakis eller: Ombibas?.