REVY AF TIDNINGARNA.
Uti tidningen Medborgaren för den 7 denn
träffar man följande reflexion angående preste
skapet:
Hvad som gör prestens ställning i samhäll
profsn utöfver dess bestämmelse, äro de mån
ol:kartade bestyr, som honom åligga och ålj
gas. Ho förmår uppräkna alla de kommittåe
der han måste vara med, alla de beröring
punk!er som han bar med lavdsböfdingeemb
tet, domaren i orten, fogdar, uppbördsskrifv
re, länsmän åÖc.,
Denna tanka är ganska sann och har äfve
förut flera gånger varit föremål för klagan ino
presteståndet vid riksdagarna. Men, om vi
lof att fråga, hvem är väl orsaken till det m
sta af denna prestens inblandning i de verld
liga be-tyren, annat än presterskapet sjeli? D
klagas t. ex. ofia från de andliges egen sic
dels öfver det besvär, så främmande för själ:
sörjareka!let, som en kyrkoherde har af att skö
vid sitt boställe, dels också öfver den både omgå:
och chikan, som ligger i irkomsternas uppbi
rande genom tionde; och vi betvifla ingalund
att denna klagan är uppriktig från mången, soi
helst skulle egna sin tid odelad åt församlingen
Men försök en gång att föreslå står det bestäm
da löner af staten åt pasio:erna samt pastora
ternas och tiondens disponerande för kronar
räkning i stället, och man skall vil få se or
ej pluraliteten reser siz deremot. Sak samm
är med en del af de mångartade offentliga be
fatiningarna.
Ea ny kyrkolags antagande är i fråga; de
vore artigt att se, hvad det högvördiga preste
ståndet skulie säga, i fall man uti denna vill
stryka bort från prestens befartning allt, son
har att göra med hvad vi ville kalla dess när
varande polismakt, ordförandeskap i sockenstäm
man rörande ekonomiska angelägenheer m. Ir
Med ett ord, om vi ej bedrage oss, så är de
ofta just dessa delar af sysslan, som presterska
pet mest ambitionera att bibehålla, och hvars
de äro mest intresserade, fastän de emellani
jemra sig deröfver på samma sätt som en köp
man med vidsträckta affirer klagar öfver fö
många göromål, men ändå icke gerna släppe
något ifrån sis. Vi nämna detta, utan att lik
väl lögga presterna detsamma till last, ty de
är klart, att ju mera kyrkan ifrån sira che
fersy biskoparna och universiletstheologerna
sida får en sådan riktnirg, att lärarekal
let stelnar i en tom dogmatik och i sitt för
bållande till församlingen mindre vänder sig til
dess förstånd och bjerta, än till den blinda tro
eller v:dskepelsen, desto mera skall äfven pre
sten sjelf eftersträfva verldsligt inflytande genon
de verldsliga bestyren; det ena blir nästan el
nödvändig följd af det andra.