REVY AF TIDNINGARNA. Uti tidningen Medborgaren för den 7 denn träffar man följande reflexion angående preste skapet: Hvad som gör prestens ställning i samhäll profsn utöfver dess bestämmelse, äro de mån ol:kartade bestyr, som honom åligga och ålj gas. Ho förmår uppräkna alla de kommittåe der han måste vara med, alla de beröring punk!er som han bar med lavdsböfdingeemb tet, domaren i orten, fogdar, uppbördsskrifv re, länsmän åÖc., Denna tanka är ganska sann och har äfve förut flera gånger varit föremål för klagan ino presteståndet vid riksdagarna. Men, om vi lof att fråga, hvem är väl orsaken till det m sta af denna prestens inblandning i de verld liga be-tyren, annat än presterskapet sjeli? D klagas t. ex. ofia från de andliges egen sic dels öfver det besvär, så främmande för själ: sörjareka!let, som en kyrkoherde har af att skö vid sitt boställe, dels också öfver den både omgå: och chikan, som ligger i irkomsternas uppbi rande genom tionde; och vi betvifla ingalund att denna klagan är uppriktig från mången, soi helst skulle egna sin tid odelad åt församlingen Men försök en gång att föreslå står det bestäm da löner af staten åt pasio:erna samt pastora ternas och tiondens disponerande för kronar räkning i stället, och man skall vil få se or ej pluraliteten reser siz deremot. Sak samm är med en del af de mångartade offentliga be fatiningarna. Ea ny kyrkolags antagande är i fråga; de vore artigt att se, hvad det högvördiga preste ståndet skulie säga, i fall man uti denna vill stryka bort från prestens befartning allt, son har att göra med hvad vi ville kalla dess när varande polismakt, ordförandeskap i sockenstäm man rörande ekonomiska angelägenheer m. Ir Med ett ord, om vi ej bedrage oss, så är de ofta just dessa delar af sysslan, som presterska pet mest ambitionera att bibehålla, och hvars de äro mest intresserade, fastän de emellani jemra sig deröfver på samma sätt som en köp man med vidsträckta affirer klagar öfver fö många göromål, men ändå icke gerna släppe något ifrån sis. Vi nämna detta, utan att lik väl lögga presterna detsamma till last, ty de är klart, att ju mera kyrkan ifrån sira che fersy biskoparna och universiletstheologerna sida får en sådan riktnirg, att lärarekal let stelnar i en tom dogmatik och i sitt för bållande till församlingen mindre vänder sig til dess förstånd och bjerta, än till den blinda tro eller v:dskepelsen, desto mera skall äfven pre sten sjelf eftersträfva verldsligt inflytande genon de verldsliga bestyren; det ena blir nästan el nödvändig följd af det andra.