ordalag förklarade sitt ogillande af ett vidlyftigt
reglementsväsende, aflägsnade sig före uppläsnin-
gens slut, i den bestämda öfvertygelse, att hvad
som blifvit uppläst, endast vore alt anse såsom ett
förslag, hvarom preliminära öfverläggningar sked-
de mellan Stockholms boktryckare, för att sedan
kommuniceras landsortens, äfvensom arbetsrne, och
hvarom det således då ej var fråga att fatta ett
definitift bestut. Men hvarken förr eller sednare,
då fråga varit om denna sak och ej eller vid den
slutliga justeringen, som, enligt tillkännagifvande
i tidningarne, skedde den 22 sistl. April, då jem-
väl val ef ny ordförande förrättades, her D. A:s
utgifvare varit tillstädes, och vi kunna försäkra
Aftonbladet, att han, i motsatt fall, på det mest
bestämda sätt yrkat, hvad som jemväl af ett par
andra boktryckare påstods mot herr Hjerta c.,
nemligen att det var i alla hänseenden oformligt
och olämpligt, att Stockholms boktryckare skulle
ens försöka att på egen hand stifta nya ordningar
för alla rikets boktryckerier, utan att först kom-
municera förslaget med samtlige boktryckeriegare
och begära att de deröfver skulle höra sina erbe-
tare. Också lärer boktryckerisocietetens nya ord-
förande, herr Norstedt, sedermera, genom societe-
tens cirkulär, kommunicerat den nya stadgan med
vederbörande, och vi äro således dristige nog, att
än i denna stund anse samma stadga endast såsom
ett förslag, hvilket endast på en kortare tid bin-
der dem, som underskrifvit densamma, utan att
måhända tillräckligt noga hafva granskat innehållet
deraf.n
Härvid är att erinra följande:
4. Om DBagl. Alleh:s utgifvare blott vid ett till-
fälle tillstädeskom i societeten, så var detta väl
icke societetens fel, utan hans eget, likasom om
ban ej qvarstannade till sammankomstens slut.
2. Då försleget en längre tid varit under ut-
arbetning och detta varit en bekant sak för socie-
tetens ledamöter, som heaft godt tillfälla att taga
kännedom deraf under tiden, om de velat, samt
herr Dalman vid det ifrågavaran e tillfället sjelf
deltog i pröfningen af redaktionen, och paragrafer-
na föredrogos hvar för sig samt beslut fattades,
äfvensom herr D. under tiden hade hela förslaget
under ögonen, förstå vi ej rätt, att han kunde
anse societetens beslut åstadkomma endast ett pre-
liminärt förslag, så mycket mera som det är be-
kant, att societetens i Stockholm närvarande leda-
möter alltid agerat och beslutat på frånvarande
ledamöters i landsorten vägnar.
3. Att hr D. ifrån början förklarat sitt ogillan-
de af hela reglementet, kunne vi ej bestrida, då det
är möjligt att sådant undfallit oss; men åtminsto-
ne begärdes ingen sådan förklaring till protokollet,
och specielt erinre vi oss, att hr D. berömde flera
af de stadganden, som sedan vsrit föremål för klan-
der i Minerva.
4. Att hr Dalman ej var närvarande vid juste-
ringen, måtte äfven varit hans eget fel, då denna
justering uttryckligen annonserades i tidningarna
såsom specielt föremål för societetens sammankomst.
I allt fall borde denna annons hafva varit nog, att
ändra hans förmenande att saken endast varit att
anse såsom ett förslag.
3. Efter hvad nyss är nämndt cm den alltid.
brukliga formen för ärenders afgörande och besluts
fattande i societeten, synes det vara behöfligt att
Degl. Allehanda närmare motiverade sitt påstäen-
de, att stadgans beslutande i societeten vore o-
formligt, heldst hr Dalman vid sin närvaro icke
hade nämnt ett ord härom.
6. Stadgan var ej utarbetad af hrr Hesgström
och Hjerta, utan ifrån början af brr Hesgström
och Norstedt. Hr Hjerta tillkom först sednare uti
ett par sammanträden ined dessa herrar och socie-
tetens sekreterare.
7. Någon kommunikation af societetens nye
ordförande med boktryckarne i landsorten har ej
sedan ägt rum, utan det var gocieteten, som efter
stadgans antagande beslöt, att den skulle tryckas,
och ett exemplar deraf tillsändas hvarje af societe-
tens närvarande ledamöter. Hr D. torde erinra
sig, ait ordföranden icke ensam vidtager några
beslut på societetens vägnar, minst emol hvad den
förut beslutet.
8. Att stadgan endast på en kortare tid binder
dem som underskrifvit densamma, är likaledes ett
missteg. De äro ju tvertom ai!s icke bundne der-
af, om de ej behaga. Den som cj är nöjd med
stadgan har tre utvägar: den första att utgå ur
societeten; den andra att qvarblifva i societeten
men ändå ej bry sig om stadgan, hvarvid enda äf-
ventyret är, att societeten ej lemnar honom några
expeditioner; och det tredje att föres ä ändringar
i stadgan. Det tredje skulle här utan tvifvel vara
det bästa, då den erfarenhet och förmåga, som D.
A:s utgifvare äger, utan tvifvel skulle blifva af
nytta för det hela, ja till och med leda ginare till
ett ändamål, än de förklaringar som D. A. hittills
gjort.
9. Slutligen är det en omständighet, som Alle-!
banda i sin obekantskap, som det synes, med hela
sakens historik, förmodligen icke känner, att den
nya stadgan efter all anledning hade fått passera i
allsköns frid och ro, ifall societeten hade velat gå
in på att välja en ordförande utom yrket, som
skulle erhållit detta till ett slags honnörsbefatt-
ning.
Vi kunne i öfrigt försäkra D. A., att vi, med
afseende på enskildt intresse, icke hafva det rin-
gaste emot, om hela reglementet försvunne, öfver-.
.ygade, att boktryckerikonsten ej går under, omj
också ingen societet finnes. Orsaken hvarföre vil
s
f
ogit till ordet i anlednving af det klander, som l:
ramställts emot stadgan, är ingen annan, än attl:
ROTAR RR 0 IA KT TRE RS
Du förekommer mig, svarade öfverjägmä-lc