—Ö— XX XHKAZNV Vt WG rent Nf NSS5N5
med spjut, skulle jag riktigt kunna inbilla mig
vara förflyttad till den heliga Genovevas tid.
— Men, tyvärr! törs jag icke lemna det här
vigtiga schack-partiet, annars skulle jag strax!
utbedja mig ati få försöka den herrliga Arab
skimmeln och din lans — sen skulle vi få seb
Henrik presenterade ru den skicklige jägaren
på sin höga arab såsom baroa Gustaf Holmborg
ifrån Sverige. Det var en ung man, nära tret-
tio år, med. stora, ljusblå ögon och halmgula
lockar, som kontrasterade lifligt mot hans mör-
ka, solbrända ansigte. Hans starka, bredaxlade,
väl proportionerade figur föreföll dock icke så
stor, som den egentligen var; men särdeles ut-
märkte sig den unga mannens höga, kraftfulla
gestalt i jemförelse med den guibleka ynglin-
gen, som presenterade honom. Henriks ancigte
var magert, ögonen ma!ta och insjunkna, fizu-
ren svag och förtärd, utan nerv och lif. Ua-
der det öfverjigmästaren med ohycklad glädje
uttryckte sin fägnad öfver att få göra bekant-
skap med en svensk, emedan han i alla afsecn-
den värderade denna nation framör alla andra
nedlade Henrik dea dödade räfven för den stolta
Alandas fötter, såsom en tillbörlig trof åt jags
tens drottning. Hon tog kastspjutet och be-
römde, med kännaremin, alt spjutet just ge-
nom nacken trängt in i hufvudet; sedan ställ-
de kon lansen bredvid sig på kuskbocken.
Råfven med sin långa, Yfvga svans blef upp-
höjd, fom en svajande fana, högt öfver åkdo-
net. De omgifvande jägarne u:gjöto sig i skämt-
samma, smickrande bifallsyttringar; men den
rökande flickan gaf icke med en min akt på
deras galanteri,. utan underrättade sig i stället