—Ö— XX XHKAZNV Vt WG rent Nf NSS5N5 med spjut, skulle jag riktigt kunna inbilla mig vara förflyttad till den heliga Genovevas tid. — Men, tyvärr! törs jag icke lemna det här vigtiga schack-partiet, annars skulle jag strax! utbedja mig ati få försöka den herrliga Arab skimmeln och din lans — sen skulle vi få seb Henrik presenterade ru den skicklige jägaren på sin höga arab såsom baroa Gustaf Holmborg ifrån Sverige. Det var en ung man, nära trettio år, med. stora, ljusblå ögon och halmgula lockar, som kontrasterade lifligt mot hans mörka, solbrända ansigte. Hans starka, bredaxlade, väl proportionerade figur föreföll dock icke så stor, som den egentligen var; men särdeles utmärkte sig den unga mannens höga, kraftfulla gestalt i jemförelse med den guibleka ynglingen, som presenterade honom. Henriks ancigte var magert, ögonen ma!ta och insjunkna, fizuren svag och förtärd, utan nerv och lif. Uader det öfverjigmästaren med ohycklad glädje uttryckte sin fägnad öfver att få göra bekantskap med en svensk, emedan han i alla afsecnden värderade denna nation framör alla andra nedlade Henrik dea dödade räfven för den stolta Alandas fötter, såsom en tillbörlig trof åt jags tens drottning. Hon tog kastspjutet och berömde, med kännaremin, alt spjutet just genom nacken trängt in i hufvudet; sedan ställde kon lansen bredvid sig på kuskbocken. Råfven med sin långa, Yfvga svans blef upphöjd, fom en svajande fana, högt öfver åkdonet. De omgifvande jägarne u:gjöto sig i skämtsamma, smickrande bifallsyttringar; men den rökande flickan gaf icke med en min akt på deras galanteri,. utan underrättade sig i stället