den; ty endast såsom tölererad eter genom frångående af fasta grundsatser skulle ministeren ännu vidare kunna -hbiålla sig uppe, till och med om irländska tvångsbillen blifvit antagen, ech han för sin del åtminstone skulle aldrig vilja vara ledamiot af en minister, som icke hade tillräcklig makt att, genom egen kral:, bereda framgång åt de åtgärder, den fann lämpliga. Ministeren hade vidare resignerat utan alt råda drottningen till utöfvande af det kungliga prerogativet att upplösa parlamentet, hvartill den otvifvelaktigt varit befogad, och hvad talaren för sin del visserligen icke skulle hafva underlåtit, i fall de af honom föreslagna kommerciella åtgärder icke i he!a deras vidd blifvit af parlamentet antagna. Men då detta skett, så hade endast underordnade motiver kusnat gifva anledning till en parlamentsupplösning, och enligt talarens åsigt vore en dylik åtgärd icke att rättfärdiga, om den, såsom fallet nu hade måst blifva, endast hade till ändamål a!t förstärka ett visst politiskt parti, utan att dervid den moraliska öfvertygelsen låg till grund, att det då äfven skulla: lyckas detta parti, att genomdrifva de åtgärder, detsamma ansåg enliga med landets bästa. Men vid den spittring, som för närvarande råder inom partierna, skule ministeren icke kunna påräkna att genom en parlamentsupplösning samla omkring sig ett så kompakt parti, att den kunnat vara säker om dess understöd i alla politiska principfrågor. Dessutom syntes närvarande ögonblick, då ännu sinnena äro upprörda i följd af de förefallna Iifliga diskussionerna, redan af detta sköl icke passande för ett allmänt parlamentsval. Närmaste anledningen till ministerens afgång vore, såsom förut blifvit nämndt, den irländska tvångsbillen, och talaren skulle mycket beklaga i fall man af den omständigheten, alt ministrarne just vid denna bill stannat i minoriteten, ville draga den slutsstsen, att de blifvit den politik i de irliadska angelägenheterna otrogne,som talarens förklaringar och åtgärder isistförflutna parlamentssession ådagalagt. Förhållandet vore icke sådant, endast öfvertygelsen om dess nödvändighet hade framkallat billen, och talaren drog icke det ringaste i betänkande att förklara, att en fullkomlig jemnlikhet emellan England och Irland i afseende på alla borgerliga, lokala och politiska rättigheter måste återställas , icke blott i bokstafven, utan äfven i andan och verkligheten. (Höga bifallsrop.) Just derföre måste också förvaltningen i Irland af kronan ordnas och ledas utan afseende på olika trosbekännelse, och om ministeren i detta hänseende någon gång synt: hafva felat, så hade dess partiskhet merendels endast varit skenbar, eller också urskuldats af speciella oraständigheter. Om derföre hans et terträdare i ministerex höl:o jemnlikheten emellan de olika trosbekännelserne i helgd, så skulle talarens understöd icke felas dem, äfven om de valde andra medel och vägar att göra dennå grundsats gällande, äfvensom ban skulle räcka dem sin hand till bistånd, om de vidtaga åtgärder att ordna och förbättra Irländska folkets soc:ala ställning, så vidt fråga är om förhållanderne emellan godsägare och arrendatorer. Talaren hade anledning tro, att den hedervärde ledamoten för London City (lord John Russell) af drottningen erhölle uppdrag att bilda kabinettet. I afseende på handelsförhållanderne skulle. således den nya regeringens grundsats i allmänbet gå derpå ut, att bereda allt större frihet åt handelstrafiken med främmande länder. Om detta blefve fallet, så skulle talaren anse för sin pligt, att på det kraftigaste understödja sina efterträdares bandelspolitik. Dermed vore dock icke sagdt, att dessa grundsatser skulle tillintetgöra hvarje moralisk konsideration och blottställa rikets invånare för en obillig konkurrens med andra nationer; äfvenledes uteslötos ingalunda härigenom försigtighet och isynnerhet afseende på landets financiella ressurser. Hvad talarens egen förvaltning beträffade, så torde han väl kunna säga,. att under de 5 år, den räckt, hvarken landets materiella interessen eller dess ära på något sätt blifvit komprometterade. Beskattningen hade blifvit Jemnare fördelåd, handelstvånget upphäfvet, penningeväsendet på ett varaktigt sätt tryggadt genom bankreformen. Brittiska väldets i Ostindien trygghet och varaktighet hade visserligen icke blifvit bragt i fara genom ministerens politik, och oaktadt betydliga nedsättningar iskatterne, hade försvarsverket, så väl till sjös som till lands, blifvit stäldt på en aktningsbjudande fot. Äfvenledes hade det lyckats ministeren, att utan inskränkning i hvarken den personliga eller pressens frihet upprätthålla lugn och frid öfverallt i landet. Hvad förbållanderne till främmande makter angick, så hade man för let tillfredsställande skick, hvari de befunnoj FÖ I Eg JENA AON VFEGIES. DE