—Å.lksi— --2 M—— 1
Han ä der före henne, ska j få spörja, den
stöfveln!
På trappan afen närstående grafvård af mar-
mor, omslingad af kaprifolier och vintergröna
satt en gosse. Han kunde vara omkring fjor-
ton år eller så. Hans bröst var bart och brändt
af solen, bans nakna fötter till hälften gömda
bland kaprifolieblommorna. Han böjde sig, och
mellan de smalstammiga poplarna framskymtade
tvänne hufvuden, ett mörkhårigt, ett skall:gt,
båda sutto de på en och samma hals. Det var
en underlig och hemsk anblick. Vid nogare
betraktande fann man alt det sednare var en
rund körtelsvulst eller utvext på halsen, hvil-
ken missbildning hunnit till lika storlek med
gossens naturliga hufvud. Ansigtet var icke
obehagligt, det hade, såsom ofta är fallet hos
lytta barn, ett eget förståndigt och brådmoget
uttryck. De sorgspa ögonen voro uppmärksamt
fästade på en liten man i en sliten svart frack,
som stod framför honom.
pNå hur svarar du nu, sade denne, före-
ställ dig likasåsom jag vore prinsen och frågade
dig så här... q
,Hvad nu för slag ? sade Herr-Olle, som in-
funnit sig med sin långa pipa; inte ska han
tro alt prinsen gerad sjelf talar till påken:
han ropar på sin presäfter och säger till hå-
nom att han skall säga till kåmmarharren, att
han skall säga till pasjen, att han skall säga
till påjken ...;
VÅh prat! skrek svartrocken ond, priusen
kan ju tala svenska, vet jag, i Guds nådiga
namn, och behöfver inga pratmakare som stå
och bipja och vända til öra föral... han säs