(Insändt.)
VID KONTRAKTSPROSTEN M.M. HERR DOK-
TOR P. G. SVEDELII LIKBEGANGELSE I
STOCKHOLM DEN 3 JULI 1846.
En Minnets fest i dag blir firad
och utaf talaren en krans blir virad
krig älska: tinniog. Äfven sångens vini
sin rirga blemma fäte omkring dena.
Ty feta är hos menniskan det stora,
alt bon kan sakna allt och allt förlo-a
cch vara rik ändå och aundsvärd,
med sina skatter uiur minnets verld.
Tegner.
Hvem är då icke rik, du Herde gode!
i minnet utaf dig? Som, om du stode
ibland oss än, så lefvande du har
inpräglat bilden af hvad oss du var.
I hvarje hjerta, som dig känna lärde,
du kärleksrike och du kärleksvärde
Församlingsherde, Make, Far och Vän,
du lefyver oförgätligt, oförgängligt än!
Den, som dig hört — och sett de ädla dragen,
en andans kraft, utaf Guds egen tagen,
samt ord utaf Guds ord, kan icke dig
mer glömma. Nej, en vän, så älskelig
och öppen, såsom du, för allt det sanna,
med äkta Palatro uppå sin panns3,
och en umgängelse, så hjertligt god,
her rest sig sjelf en evig ärestod.
Det bor deruppe, i de goda landen,
der Kyrkan skymtar hvit från fjerran stranden
af Siljans spegel, gent mot Solens ö,)
der gu har lefvat, men ej der fick dö,
der bor ett folk af gammal frihetsadel;
med brödet njuggt, men seder utan tadel,
det stammar rakt ifrån de kämpar ned,
som stredo fordom uti Wasas led,
och stode Hjelten än, der på sin kulle,
till strids för friheten de araga skulle.
Det var ditt folk, din anförtrodda hjord,
du Herde, som dem bjöd ditt afskedsord,
med dödens aning ). Hoppades de fromma
likväl, att än du skulle återkomma,
de bådo innerligt derom till Gud;
förstodo dock så väl Kung Oscars bud,
att offras måste allt för fosterlandet. —
Nu allting offradt är och brustet bandet.
Du står för Konungarnas Konungs thron,
med ala frias Represenlalion,
ty utaf verldar, uti stjerneringen,:
liksom af Englar, saknas der visst ingen.
Du lemnat jorden nu och all dess strid;
Förslaget gilladt. är — du rest i frid.
Hur gladdes dock så nyss den trogna skara,
då deras Fader sades utan fara!
Det var ett rykte, ett bedrägligt hopp,
som gick, liksom en hägring, för dem opp.
) Sollerö.
) Den hädangångnes sista predikan i Mora kyrka
hado till ingångsord: Es. 38: 4. Beställ om dilt
hus; ty du måste dö.