EMS
— I Sv. Minerva för den 7 Juli förekomme
ett rätt narraktigt utfall emot den sedolärande
romanförfattaren, eller den bekante Ookel A-
damp. Minerva begagnar det af honom .skrifn:
stycket Ett Namn till käpphäst, för att få
nöjet rida upp emot de liberale i allmänhet
de kuriösa adelsmännen, som äro redaktöre:
för Aftonbladet och Dagl. Allehanda i synner
het, och Fånogstyrelsen i största synnerlighet
Detta lilla oskyldiga nöje synes dock egentliger
föranledt af en i Vinterbladet synlig recensior
af VEtt Namn,; ty att Minerva skulle hafvs
gjort detta blinda allarm emot Onkel, om hor
läst sjelfva hans corpus delicti, kan man svår.
ligen föreställa sig. Långt ifrån nemligen, at
Ett Namp, utgör ett pasquill emot en hel
sara hällsklass — Adeln, såsom Minerva beha-
gar påstå, vet hvar och en som läst denna lill:
roman, alt den inom omfånget af sina väl skil
drade karakterer har flera goda och till karak.
teren berömvärda adelsmän, t. ex. mejor Lul
zow oc baronerna Cichten m. fl. Men mec
dessa herrar har Minerva ingen bekantskap
gjort, emedan hon ej läst den bok, hvarom har
skrifvit, utan inbemtat all sin kunskap derom
ur Vinterbladet. Vi hafva desto större anled
ning att fritaga Onkel ifrån hela den honom
Minerva åsyftade kalabalik, som han sjelf, efte;
hvad vi läsa i Dagl. Allehanda, allmängjort er
formlig protest emot Vinterbladets recensio:
och åsigt öfver hans arbete; och i denna pro
test (som är äldre än Minervas artikel), ha
Onkel Adam sjelf ansett troligt, att Vinterbla
det tillgripit Ett Namn) för att liksom få et
tillbygge, mot adeln, cch att detta blad der
före endast framdragit sådana bilder, som kund
passa i stycke, men förbigålt alla de vackr:
karakterer inom adeln, som i Ett Namn är
målade. Härigenom torde det lyckas Onke
att fram emot de heta sommardagar, som in
stunda, få sig ett dubbelt krig på halsen, nem
ligen både från Vinterbladets och Sv. Minerva
sida.
pA