potatis. Den metod, som han föreskrifver för
mjölberedningen, är ingen annan än den af.
Liebig meddelade, nemligen att omedelbart ef--
ter potäternas upptagning låta renskölja dem i
stora kolfat, kolstigar eller sumpar (eller me-
delst vaskbjul, der lägenheten så medgilver),
att sönderskära dem på rotskärningsmachin i Y;g
tums tjocka skifvor, att blöta dessa i rent vat-
ten, blandadt med 2 pet svafvelsyra; att efter
ett dygns förlopp aftappa det syrliga vattnet,
som förvaras till sedermera uppgifvet bruk; att
urlaka den i skifvorna qvarstadnade syran med
rent vatten, och slutligen ait torka skifvorna,
antingen i luftdrag eller medelst eldvärma.
Har man tillgång till bydraulisk press, så kunna
de genast sammanpressas till en nära vattenfri
och fast massa. I alla fall skämmas icke så-
lunda behandlade potäter under torkningen;
de hvitna blott och befinnas slutligen bestå af
nästan ren stärkelse, endast högst obetydligt
blandad med fina vextfibrer. Genom gröpning
eller malning på vanlig qvarn förvandlas de
torkade skifvorna lätt till eit gröfre eller finare
mjöl. Mjölet, blandadt med en tredjedel eller
hälften rågmjöl, ger ett sundt och närande bröd,
kan till matlagning användas i stället för hvete-
mjöl, och skadas icke genom magasinering, äf-
ven i flera år.
Det tillvaratagna svafvelsyrevattnet är ett
verksamt gödningsmedel för gräs och vinter-
säd. Det sprides medelst vattningstunna med
spritsrör, sedan man utspädt 2 tunnor svafvel-
syrevatten med 3 tunnor annat vatten; dessa ö
tunnor äro lagom för ett tunnland.
Det är genom jemnförelse mellan det potatis-
mjöl, som fås efter ett tunnlands skörd och det
mjöl af något spannmålsslag, som kan erhållas på
elt tunnland, som den danske jordbrukaren kom-
mit till den slutföljden, att mjölet af rotfruk-
ten är på samma jordvidd dubbelt till belopp
mot mjölet af spannmålen på lika stort od-
lingsfält.
ss