ger så här... fortfor han och rätade upp sin
magra figur det bästa han kunde — hvad har
du fatt på halsen, der, din lille stackare?, —
Den vanskaplige gossen aftog sin söndriga mössa
och bugade sig.
,Huru gammal är du, barn? fortfor den
förmente prinsen med ett oändligen mildt ut-
tryck, ty gossens sorgsna och menlösa utseende
rörde honom — mnär ör du född ? sade ban,
och försökte återtaga en någorlunda högtidlig
hållning. -
Den 24 Augusti 1831), svarade gossen.
Kom nu ihåget, sade hans lärare; det är
inte den äldste, Carl, han, som är så mörklaj-
der, och svartrocken rynkade ögonbrynen och
försökte se krigisk ut — icke heller den an-
dre ljuslätten,-Gustaf — och nu log han, som
han sjelf föreställde sig, rätt fint och täckt —
icke heller den tredje mörköjde Oscar, som ä
sjö tullerist, utan den minste, August, hertigen
af Dalarne... :
,Ja, jag vet, hertigen af Dalarna. J får ryc-
ka mig i tiöja, när det gäller,, sade gossen.
Det förstås; men nu ska vi bara passa på
när de stiga i land, ty små herra komma sjö-
ledes.n
Gossen nickade och påsatte sin mössa, och
svartrocken gjorde en rörelse med handen, till
tecken att undervisningen var slut.
Nu dammar det nere på väjen igenn, ropa-
de Greta, i det hon sprang upp från gräset,
och allesamman flaxade af nedåt muren, som
en skock höns och ankor, när man strör ut korn
åt dem.