a
Om rätta värdet of potäter och deras för-
vandlande till handelsvara.
Under denna rubrik by en dansk jordbru-
kare låtit i Berlingske Tidende nyligen in-
föra en uppmaning till sina landsmän, hvilken
torde förtjena att tagas i betraktande äfven på
denna sidan Öresund. Han omnämner först,
såsom genom försök i Danmark ådagalagdt, att
potäter, odlade på lika bördig jordmån och med
samma omsorg, på lika stort åkerland, aldrig
ge mindre än dubbelt emot hvarje annan sä-
desart, och att en ständig odling af denna jord-
frukt ensamt skulle, bland alla sätt att begagna
åkern, vara det förmånligaste, så framt man
icke nödgades omvexla med annat säde, för att
låta jorden uthvila efter potatisskörden. — Der-
efter erinrar han att färska potäter bestå till
34, af vatten, till 1; af stärkelse och till 3,
af skal och rottrådar; men att de genom vati-
nets eller saftens bortdunstring minskas i vigt
så snart de upptagits, samt. förlora betydligt a!
stärkelsen om de börja gro eller få taga röta,
och att största svårigheten vid potatisodling är
sjelfva skörden och anskoffandet af tillröcklisa
händer för sådant behof i rätta tiden, och in-
nan den iler förbi. Ett annat väsendtligt hin-
der mot potatesodling i stort, är omöjligheten
att transportera den tunga skörden till aflägs-
nare försäljningsorter; helst saften, som utgör
den egentliga tyngden, eger intet värde, men
väl fryser lätt i köld och i blid väderlek be-
fordrar croning eller förruttnelse. Följden är,
att denna rotfiukts pytta såsom födoämne hit:
tills varit inskränkt, i afseende på orten inom
en ringa omkrets från vextstället, och i afse-
ende på tiden till två tredjedelar af året, på sin
höjd; samt att den som handelsvara knappast
kunnat begagnas, utan genom förvandling till
bränvin. a
Eiter de silunda förutskickade anmärknin-
garne kommer den danske landtmannen till sitt
på erfarenhet grundade tillstyrkande. Man bör,
påstår han, odla potatis i stort, men förvandla
skörden genast till mjöl, hvilket kan förvaras
huru länge som helst, utan förskämning, unk-
ning eller angrepp af något slags insekter el-
ler maskar, samt försändas med trygghet som
handelsvara huru lårgt som helst, och förbrukas
antingen i stället för annat mjöl eller till brän-
vinsbränning; i hvilket sistnämnda fall det
gifver ett rikare och renare utbyte, än rå