Kejsaren: I den glada oölvertygeisen, au
samma förtroende fortfar nu, som ägt rum
under min broder Alexander, och att det äfven
kommer att bestå under min efterträdare, bi-
faller jag er hemställan; men jag måste tillika!
erinra att förändringen i andra förhållanden på-
kallar en revision af förslaget och att det i alla
fall fordrar tillägg. Skulle detta ej ske genom
provinsen, så måste regeringen fiana sig föran-
låten att på nödigt sätt mellankomma. Provin-
serna äro väl tyska, men huru goda estländare,
tifflindare och kurländare ni än må vara, så
höra ni likväl sedan 430 år till ryska riket; äro
ryska undersåtare och derigenom ryssar. Så
länge j:g qvarstadnar på min post, låfvar jag
att upprättbålla edra privilegier, och för denne,
(pekande på tronföljaren) går jag äfven i bor-
gen. Men om något tyskeri (Deutsehtbump)
kan ej mera blifva fråga, och ni må ej vidare
låna örat åt edra vestra grannars ingifvelser.
Jag vill ej göra er tillvitelser, M. H.; men jag
måste öppet tillstå, att jag med stor bedröfvelse
erfarit den fordna tillgifvenheten icke mera råda
i provinsen.
På ridderskapets vägnar försäkrade nu Li-
llienfeld, att Liffland vore lika sannt och tro-
et tillgifvet, kejsarehuset och Hans Maj:t ru,
om förr, och att det alltid skulle fortfara i
s-mma sinnesstämning,. Samson uttryckte pro-
vinsens tacksägelse för det att kejsaren behagat
kalla landets ombud inför sig.
Kejsaren: Ni tillhör det ädla ridderskapet,
som utan tvifvel skall bemöda sig om att det
lugn och den hörsamhet, hvarigenom provin-
sen alltid förut har utmärkt sig, måtte åter
blifva hemmastadda derstädes. Men att de rö-
relser, som der egt rum, endast uppkommit
genom allmogens betryckta ställning, röjer sig
redan derigenom, att allmogen i Estland och
Kurland förhållit sig fullkomligt stilla.
Pahlen, Meiendorff och Lieven försäkrade nu
gemensamt, att 1 ffländska böndernas belägen-
het är i alla hänseenden bättre, än i de begge
andra ryska östersjöprovinserna, och Meiendorff
gjorde en jemnförelse emellan sina egna bön-
der och sin brors, Kurländarens. Pahlen me-
nade att troligen intet lands godsegare gjort så
mycket för bönderna, söm skett i Liffland. E-
gendomshkerrarne hade till och med, hänförda
af öfverdrifvet ädelmod, skänkt de frigifna bön-
derna hela inventariet på deras hemman. De
till arrendatorer förvandlade lifegnes fattigdom
påstod han hufvudsakligen vara föranledd ge-
nom splittringen af den välmående bondens för-
mögenhet vid arfskiften, då blott sällan hela
qvarlåtenskapen förblifver oförminskad på en
hand. Völkersahm tillade slutligen, alt bön-
derna äfven blifvit genom förespeglingar om
fördelar missledda till religionsombyte.
Sedan deputationen afträdt, yttrade Lieven
siit bekymmer öfver att kejsarens ord, angå-
ende återställelsen af lugn och hörsamhet i
provinsen, kunde af lifflindska adeln förstås så
som om liffländarne för närvarande vore min-
dre goda undersåtare. Men kejsaren förkastade
formligen denna tydning och uppfordrade Lieven
att upplysa de öfriga härom. I Riga och
Pleskow ville ban låta inrätta seminarier till
det nödiga grekiska presterskapets bildning; och
dittills skulle man öfverse med proselyterna, il
fall de, fastän redan tillhörande grekiska kyr-
kan, hölle sig, som förut, till lutherska pre-
sterskapet. Han kunde så mycket mindre trol
ryska biskopen taga del i tillställningarne (vUm-j
triebe), som denne blott efter många betänk-
ligheter emottagit sin befattning i Riga, och
dervid hade för ögonen det afskräckande exem-
plet att företrädaren blifvit förflyttad till följd
af blotta misstankar för proselytmake-in.
Härvid anmärkte tronföljaren, att biskopen
ty värr hade ändrat sig helt och hållet och
tycktes förvandlad till den ifrigaste fanatiker,
hvilket vore ådagalagdt genom två hans bekant-
gjorda skrifvelser.
När kejsaren slutligen upprepade sin förra
åsigt i afseende på estländska och kurländska
bönderna, emedan bland dem herrskade fuil-
komlig ro, förklarade Lieven sinnesstämningen
otvifvelaktigt vara sådan, äfven ibland dem, att
om proselytmakeriet nådde dit, skulle flamman
upplåga, som ur en krutfjerding när en gnista
faller derin.
Deputeraden Parrofski yttrade ej ett ord un-
der hela audiensen.
KAUKASIEN.
Underrättelser från Tiflis, som röcka till slu-
tet af Maj, omförmäla nya och jettelika rust-
uingar mot de tappra bergfolken. Furst Wo-
ropzow skall icke hafva tillstyrkt detta fälttåg,
utan blott lyda högre befallning. Expeditionen
troddes komma att ske i Juni eller Juli och
gälla Schamils nya högqvarter Weden, som lig-
ger i den vildaste bergsskogen, omkring 8 sven-
ska mil nordost om Darzgo. Den af Woronzsw
sjelf anförda hufvudstyrkan skall framtränga dit,
medan två sidokolonner (den ena under general
Freitsg) egentligen skola sysselsätta sig med att
afskära fiendens tillförsel och bestånd; de här-
till anordnade stridskrafterna anses imedlertid
alltför otillräckliga. Schamil är noga underrät-
tad om hela företaget, och efter ryssarnes ez-
na uppgifter räknar han ännu inemot 20000
stridsmän under sitt befäl. Vid sitt sista ströf-
tig öfver Sundscha och Terek, hvilket enligt !
ÅR .
a r— — Ås .. 2