Pal vt, va UPrget SUL FELICE ALIGTIER PER Slag SIM i sitt biskopsstift Imola, hvarifrån han sällan plägat aflägsna sig; också var han förut föga känd i Rom. Grefve Mastai Feretti hade i sin ungdom bestämt sig för krigsståndet, men det berättas att sorg ö:ver det oförmodade frånfället af en fistmö, och dermed förenade mnerfåkommor, förändrade hans beslut, och föranledde honom att ingå i andliga ståndet. Han gjorde snart bekantskap med kapusinergeneralen kardinal Micara, hvilken, likasom han sjelf. var vän af förbättringar och framskridande, och deras vänskapsfulla förbållanden hafva allt sedan fortfarit (Ryktet om Micwas död söges nu vara förhastadt). Kardinal Ferretti har för öfrigt gjort sig känd för ena fast karakter, och mycken klokhet och sann humanitet. I Neapel har han efterlemnat ett hedrande minne genom sin verksamhet under koleratiden, 4836, då ban der var påflig nuntius. Han sålde sitt ekipage, sitt rika amöblemang och annat öfverflöd; aaslog beloppet till de fattigas och sjukas hjelp, och vandrade till fots omkrinz i de olyckligas tillhåll med penningeunderstöd och religionens tröst. Öfver konklaven bar man nu mera omständlig kännedom. Den begyntes, som redan är bekant, den 414. Den 43 gingo de deri församlade 34 kardinalerna den vanliga eden, och samma dag kl. 6 e. m. hölls första omröstningen, hvarrvid Lambruschini fick 46 röster, Mastai Ferretti 20 och Franzoni 8; det öfriga var så kallade stänkröster. På morgonen den 46 följde andra omröstningen, med 30 röster! för Ferretti och 8 för Lambruschini; resten var åter fördelad mellan 3 eller Z andra kardivaler. Franzovi hade redan efter första omröstningen anhållit, att man måtte förbigi honom, och gifva de honom ämnade rösterna åt Ferretti. Vid tredje omröstningen, samma dag om aftonen fick Ferretti ändtligen 37, och alltså vida mer än de till valet erforderliga två tredjedelarne af hela omröstningen (d. v. se. 34). Händelsen fogade så, att Ferretti sjelf var vid detta tillfälle en ibland de 3 kardinalerna, som skulle uppräkna och granska valsedlarne. När han framtog den sedeln, som innehöll den 34 rösten på honom och såg dess lydelse, dignade han till goilvet afsvimmad. De två bredvid honom stående kardinalerna vpplyftade honom och förde honom på sin plats; men han vägrade länge att mottaga förtroendet. Samtliga kardinalerna förenade sig dock att öfvertala honom, och slutligen yttrade han med tårfyllda ögon och skälfvande läppar: Ecce indignus servus tuus: fiat voluntas tual Man försäkrar att Pius IX skall fast beslutat företaga de förbättringar, som Kyrkostaten så länge och så fåfängt fordrat för sia trefnad. Till kardinal-statssekreterare (minister för urikes ärenderna) lärer kardinal Gizzi vara i fråga. Gizzi, för närvarande legat i Forli, är född den 22 September 4787, i Ceccuno, i stiftet Ferentino, alltså inom Kyrkostaten, likasom påfven Pius IX sjelf. MOLDAU. Det omtalades för någon tid sedan att den franska mnovellförfattarinnan grefvinnan Dash hade blivit förmäld med sonen till regerande fursten af Moldau; detta giftermål har verkligen egt rum; men från Galacz berättas nu, att det nyligen blifvit åter upplöst, derföre, att den sig så kallande grefvinnan i sjelfva verket ej varit annat än aktris vid någon af de franska teatrarna. För sin korta gästroll i Moldau skall hon imedlertid ha fått en ansenlig summa i skadeersättning, såsom vilkor för äktenskapsskilnaden. RYSSLAND. Tid efter annan har i tidningsunderrättelser från Ryssland nämnts att lifflindska adeln sändt en deputation till Petersburg i anledning af det ryska proselytmakeriet hos adelns lutherska bönder; men något vidare härom har ej försports förr än nu, då man i en artikel från Elberfelder Zeitung, träffar en omständlig berättelse om hela företrädet hos kejsaren och hvad dervid förekommit. Det ägde rum den 23 sist). Februari, och jemte kejsar Nikolaus sjelf var äfven thronföljaren närvarande. Bland deputationen såg man grefve Pahlen, Meiendorff, Lieven, Parrofski ock Golowin; den sistnämnde presenterade deputationen. Kejsaren började med att fråga om deputationen önskade att samtalet måtte föras på ryska, franska eller tyska; och då de deputerade enhälligt förklarade sig för tyskan, yttrade sig kejsaren på tyska, ungefär som följer: Rörelsen ibiand er allmoge härflyter icke från någon egentligen religiös syftning; och att regeringen ej har någon del deri, röjer sig deraf att den icke en gång vidtagit nödiga ålgärder i afseende på kyrkor och prester; hon har sjelf blifvit öfverraskad af hvad som händt. Hon ärnar visst icke störa er i den fria utöningen af er religion; men hon kan ej heller medgifva, att folk som vill öfvergå till grekiska kyrkan, afvisas utan alla omständigheter. Lika litet hyser jag den önskan att någon måtte förledas till affall ifrån sin tro, och jag skulle strängt straffa de tillställningar i sådan syftning som kunde ådagaläggas. Jag har derföre anbefallt sex månaders betänketid för proselyterna; så att de må hinna allvarligt öfverlägga sit förehafvande. Hufvudanledningen till den anmärkta företeelsen ligger å ena sidan i lutber