domstolarne uppmanas att ställa sig till nozgranr
ef:errättelse ofvanberörde 1801 års Bref, samt att
då advokat af dem dömes ovärdig att föra andra:
salan, genast derom underrätta justitiekansleren
som derom afgifver cirkulär till Kong!. hofrätter.
na, och dessa åter till dem underlydande domsto-
tar, så att den ovärdige iogenstädes må tillåtas
uppträda, Då advokat gör konkurs bör samme
förfarande iakttegas, men sedan dom i hans kon-
kurs fallit, och ej något vårdslöst eller bedrägligt
förhållande mot honom deri förekommer, må han
tillåtas åter uppträda. Att den som är i konkurs.
tillstånd ej må föra andres talan är äfven enligt
med nuvarande lag, ty han är att betrakta såsom
den der sjelf under målsman står; dock tillåtes
det vanligast. Hvad nuvarande lag i 135:de kap.
3 8 Rätt: gångsbalken föreskrifver derom, att ej
tjonsteman i öfverrätt, som årlig lön pjuter, må
låta bruka sig till fullmäktig ther eller vid någon
Underrätt, som derutder lyder: utan så är, att
han talar för skyldeman sin etc., äfvensom Kgl.
Brefvet af den 4 Febr. 1758, hvilket förbjuder dem
att advocera, som för information i lagfarenheten
fö!ja häradshöfdingarne på tingen, tyckes numera
vara antiqveradt, enär det aldrig nekas dem att
vara fullmäktige så snart de icke sjelfve i tjenste-
vög haft någon befattning med målen, de vilja ut-
föra. Det fianes heller icke något ondt i ett så-
dant tillåtande, ty advoktaturen kan för de unga
tjenstemännen, vid början af deras bana, både
vara en god öfning. på lediga stunder, och ett
godt ekonomiskt bisånd, hvilket mången bland
dem kunde beböfva, och som säkert använde sin
inkoms: deraf bättre än bränvinsadvokaten. Dess:
utom, iall detta yrke, genom en god författning.
tyftades till det anseende, som det bör hafva, kom-
ma säkert många ungs, talangfulla män, att ute-
slutande egna sig deråt. För ledamot i domstol
bör naturligtvis advokatskap, i enlighet med nämn-
de lagrum, vara förbjudet.
Beträffande 1734 års lagstiftares omnämnda far-
hågor, nämligen: att advokaterna härigenom kunde
formera ett skrån, så hafve vi redan visat, att ett
sådant skrå är nödvändigt, och säkert är, att det
blefve bättre än det nuvarande. För öfrigt synes
härom icke behöfva så mycket ordas, då Sverige,
ty värr, icke är de fria yrkenas hemland, utan
skråsystemets förlofvade land. I sjelfva Nordeme-
rikag Förenta Stater med sina fria institutioner
tillåtas icke ådvokster att vara obildade eller oex2-
minerade. ÅAfven hvad det beträffar, att advoka-
terna sålunda kunde bliva för dyrlegden, så hafve
vi redan sagt hvad ock erfarenheten miste bekräf-
ta, att ingen är hårdsre mot den fattige än den
obildade sakförårer. Dessutom komme domstolen,
då som nu, att anlitas, då hufvudmen och fullmäk-
lig ej förliktes om arfvodet. Derjemte kunde äf-
ven stadgas, att de sakförare, som vid domstolen
haft mesta förtjenst, skulle, i enlighet med 9 i
nämnde kap., utan betalning hje!pa de fattige, då
iomaren det pålägger, samt att der ringa eller in-
gen förtjenst finnes, domaren må föreslå den som
under året biträdt de fattige, till erhållande af nå-
got arfvode från allmänna medel, så att den som
företer vederbörligt bevis om fattigdom, må kunna
erhålla advokat för intet, likasom han nu befria:
rån lösen och karteafgift m. m. Derigenom kunde
mijiigen de allmänna föllmäktiges, som i nya
agförslagets 30:de kap. 30 Rättegångsbalken om-
.ales, blifva öfverflödige.
Vid exekutionsverk, t. ex. Konungens Befall-
ringshafvande eller Öfverståthållareembetet, tyckas
lock specimenerade advokater icke vara af näden,
när målen der äro af enkel beskaffenhet och bän-
visas till domstol, då de äro tvistiga.
Hvad sålunda blifvit fremställdt i denna vigtiga
råga: har skett utan allt anspråk på fullständighet.
)m insändaren härigenom kunnat uppmana en
törre förmåga att uppträda och verka tillförbätt-
ing uti detta maktpåliggande ämne, är hans af-
igt vunnen.
ceruti sitta, att tillbörlig heder och vördnadpv,
samt i tal och skrift och öfrigt förhållande he-
flita mig om all tukt och beskedlighet semt göra
och låta som en trogen och redlig sakförare eg-
par och bör. Obs. Kursiva stilen u:märker än-
dringarne.
RÄTTEGÅNGS- OCH POLISSAKER.
— En husbonde ivställde sig nyligen personligen