Det nya lagförslaget tyckes hafva egnat alltf.;
liten uppmärksamhet åt detta vigtiga ämne. I des
rättegångsbalk, kåp. 30 samt 10 heter det: Ti
fullmäktig må man bruka den, man hafver bäst
förtroende till, så framt ej mot honom förekom
mer något af de jäf, som i 11, 42, 43 och 14
sägas. I dessa SS talas blott om en fullmäktig
negativa egenskaper eller hvad han ej får vara
såsom att ej den må vara fullmäktig, som ej upp
nått myndig älder,, ej den, som dömd blifvit el
Jer under tilltal står för brott, som vanfräjd med
förer, 0. s. v.; men öm positiv beskaffenhet tala
icke, hvilket således är ofullständigare än i 173.
års lag. - I motiverna säges: Då det är hvar oc
en part tillåtet att sjelf föra sin sak så godt ba
kan, med iakttagande af den ordning, lagen före
skrifver, bör det ej i allmänhet pågon äläggas, at
i sitt ställe sätta annorlunda qvalificerad perso:
än den, som i egenskap af part, sjelf kunde tala
saken. Kommiueen har följaktligen uteslutit all
stadganden om viss bepröfvad skicklighet, som ovil
korligen skulle erfordras hos en fullmäktig, och e
gifvit rätten lof att från fullmäktigskap skilja nå
gon annan, än den, som, då han skall utföra er
sak, befinnes verkligen vara oskicklig dertill. Mer
hvad som kunde blifva följderna deraf, att vis:
bepröfvad skicklighet icke i detta fall erfordras
synes kommiticen icke hafva tagit i betraktande
och det anmärkte missförbållandet skulle under så:
dane stadgar få ännu större spelrum.
Om det å ena sidan synes biligt att låta hva
ech en få -tid fu:lmäkt:g bruka den man-hafvei
bästa förtröende tillv, så blir det å andra sidan
lika nödvändigt att icke genom efterskänkande 3
prof på skicklighet och goda egenskaper bitda er
advokatklass, som skad!igt inverkar på samhället
moraliska välstånd, hvilket det är Rättens högsta
pligt att med en stark hignad omgjorda. Som vi
hafva sett, fruktsde 4734 års lagstiftare att, om
prof på lagkuoskap föreskrefves, advokaterna kup-
de formera ett skrå; men skråsystemets värste an-
tagonist, den store statsekonomen Adam Smith
har visat, att vissa yrken äro af den beskaffenhet
att staten miste för sin egen säkerhet fordra vissa
- prof af deras utöfvare ), ty om en handtverkare
förfer hvad man honom äanförtror, är detta meren
dels något som kan ersättas, men så är icke för-
hållanset med dem, åt hvilka ofta något oersätt-
ligt anförtros. Åt läkaren t. ex. snförtror jag mitt
lif, åt advokaten och comaren ofta hela min egendum,
äfven mitt lif, och, hvad som är mer än båda, min
ära. — Moan fordrar prof af religionens lärare
hvarföre icke äfven af advokaten, som är massans
rådgifvare och lärare i lagen, Det juridiska och
moraliska med deras stödjepunkt, det religiösa
momentet i staten äro med hvarandra så införiif-
vade, att den minsta eftergift i vården af eticdera
inverkar på det endra, och hela samhällsbyggnaden
kommer derigenom att lida ).
Mean har vid sista riksdagen väckt metion om
inrättandet af advokater med lön på stat. Häruti
vilja vi ej instämma. Det må vara hvar och en
tillåtet att sjef så godt han kan utföra sin sakn.
äfvensom att välja till fullmäktig den han hatver
bästa förtroende tillv; men vid valet häraf måste
han vsra bunden inom en wiss klass af bepröfvade
egenskaper; och ej tillåtes taga någon af hvad sort
han sjelf bebagar
Till afbjopende af meranämnde, nu rådande
missförhållande, vilja vi föreslå, att ofvanb:rörde
Kongl. förordvingar af den 40 Mars 1749 samt d.
9 i samma månad 4750 och Kongl. Brefvet d. 27
Moj 1801, återupplifvas, så att den som vill advo-
cera vid domstolarne, måste förete icke blott bevis
om vid något af rikets universiteter undergången
juridisk exsmen, utan ock om huru han ilefvye:net
sig der förhållit, samt, ifall längre tid förflutit se-
dan han der vistats, att bevis i sistnämnde :ase:
ende må meddelas af det embetsverk, der han tjonst-
gör, eller, ifall han cj är tjenstgörande, af anseide
personer, och då förses med domsto!s beriktigand.
och til!styrkan; att sskanden, med dylika vitsord
försedd, må vända sig till justitiekansleren, som
har högsta öfvetinseendet å författningars efterlef-
nad, och seden han pröfvat betygen, erhåila till-
ståndsbref af honom. hvarefter och innan advoka-
ten ännu får uppträda, tro- och huldhetsed simt
sakförare-ed bör antingen inför justitiekaunus!eren
sjelf eller domsio! aflägges, hvarvid vi till edsfor-
muär skulle vilja föreslå, med några obetydliga
ändringar, det nedan anförde i orvanberörde Gusta
II Adols Rättegångsprocess förekommande ?) If-
seende på sakförares förhäl!lande inför rätta böra
3) Se hans Wealth of natioreg.
1) Se härom N. F. Bibergs Samlade skrifter, 3:dje
delen, e:ler Lärobok i Crimival-Rätten, sid. 84.
5?) Jeg N. N., som erhållit tillstånd att föra an-
dras talan irför Bälla, lovar och svär, vid Gud
och Beans hetiga Evangelium, att jag uti alla
saker vill och skall efter mist högsta och bästa
förstånd tala, råda och handla, så att jag der-)
utinnan icke brukar någon veterlig falskhet, o-
senbing eller orätt, eler söker derefter huru jag
kan till mine vederparters skada och föraerf up-
pehålla saker, särdeles icke uppenbara för mine
hufvudmäns vederparter de skal och bevis, som
mig af mine hufvudmän till målens utförende
värda bitrodde; vill ock bevisa veder:börande
Rätter och Domsolar samt de personer. som