Det nya lagförslaget tyckes hafva egnat alltf.; liten uppmärksamhet åt detta vigtiga ämne. I des rättegångsbalk, kåp. 30 samt 10 heter det: Ti fullmäktig må man bruka den, man hafver bäst förtroende till, så framt ej mot honom förekom mer något af de jäf, som i 11, 42, 43 och 14 sägas. I dessa SS talas blott om en fullmäktig negativa egenskaper eller hvad han ej får vara såsom att ej den må vara fullmäktig, som ej upp nått myndig älder,, ej den, som dömd blifvit el Jer under tilltal står för brott, som vanfräjd med förer, 0. s. v.; men öm positiv beskaffenhet tala icke, hvilket således är ofullständigare än i 173. års lag. I motiverna säges: Då det är hvar oc en part tillåtet att sjelf föra sin sak så godt ba kan, med iakttagande af den ordning, lagen före skrifver, bör det ej i allmänhet pågon äläggas, at i sitt ställe sätta annorlunda qvalificerad perso: än den, som i egenskap af part, sjelf kunde tala saken. Kommiueen har följaktligen uteslutit all stadganden om viss bepröfvad skicklighet, som ovil korligen skulle erfordras hos en fullmäktig, och e gifvit rätten lof att från fullmäktigskap skilja nå gon annan, än den, som, då han skall utföra er sak, befinnes verkligen vara oskicklig dertill. Mer hvad som kunde blifva följderna deraf, att vis: bepröfvad skicklighet icke i detta fall erfordras synes kommiticen icke hafva tagit i betraktande och det anmärkte missförbållandet skulle under så: dane stadgar få ännu större spelrum. Om det å ena sidan synes biligt att låta hva ech en få -tid fu:lmäkt:g bruka den man-hafvei bästa förtröende tillv, så blir det å andra sidan lika nödvändigt att icke genom efterskänkande 3 prof på skicklighet och goda egenskaper bitda er advokatklass, som skad!igt inverkar på samhället moraliska välstånd, hvilket det är Rättens högsta pligt att med en stark hignad omgjorda. Som vi hafva sett, fruktsde 4734 års lagstiftare att, om prof på lagkuoskap föreskrefves, advokaterna kupde formera ett skrå; men skråsystemets värste antagonist, den store statsekonomen Adam Smith har visat, att vissa yrken äro af den beskaffenhet att staten miste för sin egen säkerhet fordra vissa prof af deras utöfvare ), ty om en handtverkare förfer hvad man honom äanförtror, är detta meren dels något som kan ersättas, men så är icke förhållanset med dem, åt hvilka ofta något oersättligt anförtros. Åt läkaren t. ex. snförtror jag mitt lif, åt advokaten och comaren ofta hela min egendum, äfven mitt lif, och, hvad som är mer än båda, min ära. — Moan fordrar prof af religionens lärare hvarföre icke äfven af advokaten, som är massans rådgifvare och lärare i lagen, Det juridiska och moraliska med deras stödjepunkt, det religiösa momentet i staten äro med hvarandra så införiifvade, att den minsta eftergift i vården af eticdera inverkar på det endra, och hela samhällsbyggnaden kommer derigenom att lida ). Mean har vid sista riksdagen väckt metion om inrättandet af advokater med lön på stat. Häruti vilja vi ej instämma. Det må vara hvar och en tillåtet att sjef så godt han kan utföra sin sakn. äfvensom att välja till fullmäktig den han hatver bästa förtroende tillv; men vid valet häraf måste han vsra bunden inom en wiss klass af bepröfvade egenskaper; och ej tillåtes taga någon af hvad sort han sjelf bebagar Till afbjopende af meranämnde, nu rådande missförhållande, vilja vi föreslå, att ofvanb:rörde Kongl. förordvingar af den 40 Mars 1749 samt d. 9 i samma månad 4750 och Kongl. Brefvet d. 27 Moj 1801, återupplifvas, så att den som vill advocera vid domstolarne, måste förete icke blott bevis om vid något af rikets universiteter undergången juridisk exsmen, utan ock om huru han ilefvye:net sig der förhållit, samt, ifall längre tid förflutit sedan han der vistats, att bevis i sistnämnde :ase: ende må meddelas af det embetsverk, der han tjonstgör, eller, ifall han cj är tjenstgörande, af anseide personer, och då förses med domsto!s beriktigand. och til!styrkan; att sskanden, med dylika vitsord försedd, må vända sig till justitiekansleren, som har högsta öfvetinseendet å författningars efterlefnad, och seden han pröfvat betygen, erhåila tillståndsbref af honom. hvarefter och innan advokaten ännu får uppträda, trooch huldhetsed simt sakförare-ed bör antingen inför justitiekaunus!eren sjelf eller domsio! aflägges, hvarvid vi till edsformuär skulle vilja föreslå, med några obetydliga ändringar, det nedan anförde i orvanberörde Gusta II Adols Rättegångsprocess förekommande ?) Ifseende på sakförares förhäl!lande inför rätta böra 3) Se hans Wealth of natioreg. 1) Se härom N. F. Bibergs Samlade skrifter, 3:dje delen, e:ler Lärobok i Crimival-Rätten, sid. 84. 5?) Jeg N. N., som erhållit tillstånd att föra andras talan irför Bälla, lovar och svär, vid Gud och Beans hetiga Evangelium, att jag uti alla saker vill och skall efter mist högsta och bästa förstånd tala, råda och handla, så att jag der-) utinnan icke brukar någon veterlig falskhet, osenbing eller orätt, eler söker derefter huru jag kan till mine vederparters skada och föraerf uppehålla saker, särdeles icke uppenbara för mine hufvudmäns vederparter de skal och bevis, som mig af mine hufvudmän till målens utförende värda bitrodde; vill ock bevisa veder:börande Rätter och Domsolar samt de personer. som